Ska man avlyssna?

Avlyssning är hemskt, enligt vissa. De säger att det handlar om "åsiktregistrering" och insinuerar därmed politisk förföljelse. Men, handen på hjärtat, vill du att dina närmaste ska dö av en bomb?

För det är det som avlyssning handlar, eller ska handla, om. Samhällets medborgare måste skyddas mot att det kan finnas individer i vissa politiska eller religösa kretsar, eller etniska grupper, som blir så extrema och frustrerade att de inte ser någon annan utväg än kulor och bomber. Erfarenhet från Europa visar att det på högerkanten och västerkanten kan uppstå sådana individer. Även hos vissa etniska grupper som basker och irländare.

Här hemma har vi samer som försökt spränga kraftledningar och efter de politiska huliganerna i Göteborg finns det en viss risk för att några av våldsverkarna eller dess sympatisörer drar liknande slutsatser som exempelvis RAF, Rote Arme Fraktion, och därför tar till våld. Därutöver har vi alla så kallade djurrättsaktivister som visar en attityd till samhället som ger kraftiga varningssignaler om att våldet kan upptrappas ytterliggare. Ju mer man märker att de nuvarande aktionerna inte leder till förändring så... Då är det samhällets skyldighet att arbeta för att förebygga våld mot människor eller viktiga samhällsfunktioner.

Men varför denna breda avlyssning? Hur lätt tror du att det är att hitta just dessa politiska psykopater? Låt oss säga att det finns ungefär hundratusen människor i Sverige som arbetar i eller sympatiserar med, organisationer som kan tänkas odla fram extremister, eller snarare för att kalla en spade för en spade, terrorister. I en vanlig population finns det en psykopat per tusen invånare. Hur fångar, eller har man då koll på, dessa hundra individer i en population på hundratusen? Psykopater har den egenskapen att de är mästare på att dupera sin omgiving. De är därför väldigt svåra att hitta. Därför måste avlyssningen per se vara mycket bred och omfattande. Avsikten är att hitta just dessa nålar i höstackar. Därför måste 999 av tusen finna sig i att bli avlyssande i "onödan", de accepterar då detta för att de inser att det är till gagn för samhället i stort och i synnerhet deras egen organisation. Detta om de verkligen är sanna demokrater. Om de motsätter sig detta då kan man i sanning misstänka att de egentligen är ute efter att skydda dessa subversiva element som en avantgarde för sina politiska, eller andra, mål. Det är då som man verkligen har anledning att bli mörkrädd.

Vill jag själv bli avlyssnad? Absolut. Jag är medstiftare till ett nytt icke årsgammalt parti, Skånefederalisterna, vars mål är att förvandla Sverige till en förbundstat där Skåne är en delstat med delvis egna lagar och en egen delstatsregering. Vi har valt denna väg eftersom vi är fredliga demokrater. Är man federalist då är man solitt förankrad i mitten av politiken där risken för extremism är som allra minst, för att inte säga obefintlig. Hur många folkpartister skulle ens kasta en sten? Men det finns också en frustration hos skåningar. Säpo, eller vi själva eller någon annan, kan inte vara hundraprocentigt säkra mot psykopaterna. Därför är det samhällets förbannade skyldighet att avlyssna även så harmlösa organisationer som oss.

Det är i det ljuset som man ska betrakta både avlyssning generellt och avlyssningen av miljöpartisterna i början av nittiotalet. Därför att utöver de grupper jag tidigare nämnt måste man också kolla nya grupperingar. Inte för alltid men för en viss tid. Hur kan Säpo annars veta? Hur ska vi annars skydda oss?

Av Thomas Laurits Aabo 17 jan 2003 14:49