Vid Tröskeln

Från svart:

EXT. HÖJD SKOGSLANDSKAP KVÄLL
- utan ljud -
Utsikt över ett skogslandskap. Kanske Värmland. Vi befinner oss på en höjd och tittar ut över en närliggande sjö och skogen som omger den. Fåglar i himlen. Det är solnedgång, motljus, vackert.

Till svart.

Ljudet av en tickande klocka.

Från svart:

INT. ÄLDRE MANS LÄGENHET MORGON
- tickandet fortsätter -
En man i 75-årsåldern står i hallen i sin lägenhet och klär sig framför spegeln. Han är kort, flintskallig och ser bestämd ut när han noggrant knyter den slips han valt till sin skjorta. Han hostar lätt då han rättar till slipsen och plockar sedan upp en kam från bordet som står under spegeln framför honom och kammar det hår han har kvar vid sidan av sin flint bakåt.

INT. MANNENS KÖK
- tickandet är borta, vi hör ljudet från en gammal kyl -
Vi sitter inne i ett funkiskök inrett i vitt. Det är städat bortsett från en tekopp och en assiett som är lämnade kvar på matbordet. Mannen hostar utanför bild från det andra rummet och vi ser honom komma runt hörnet från hallen och gå in till oss i köket. Han är kutryggad.

Han går fram till bordet, ställer koppen på assietten, bär bort disken till diskmaskin och ställer in den. De brödsmulor som är kvar på bordet drar han med den ena handen från bordsytan till den andra som han håller utanför bordet. Han kastar smulorna i en papperskorg som står brevid bordet och går ut.

INT. MANNENS VARDAGSRUM
- ljudet från kylen är borta, tickandet är tillbaka -
Mannen kommer ut från köket och går mot ett glasbord som används som tv-bord i vardagsrummet. På glasbordet ligger en tv-tidning och en fjärrkontroll. Han lägger fjärrkontrollen på tidningen och flyttar paketet ner till en korg full av magasin som står bredvid soffan. Det gör ont när han böjer sig och han måste göra det långsamt. Han reser sig upp, vilar sig mot ett skåp och tittar runt i rummet.
Vitrinskåp i mörkt trä fulla av porslinsserviser. En välsorterad jazzsamling. En stor takkrona med guldinslag. Ett serveringsbord med plats för 8 personer. Skärgårdskonst av Sven Lidberg. Ett spritskåp. Några fotoalbum hastigt undanlagda på en hylla.
Efter ett antal sekunder slår klockan i rummet sex slag, han vänder sig om och öppnar dörren bakom honom som leder in till sovrummet.

INT. MANNENS SOVRUM
- tickandet är borta -
En säng står centrerad mellan två nattduksbord. Ovanför sängen sitter två läslampor fast på väggen och mellan dem en plansch med ett färgglatt motiv. Det står Kandinsky med gles text under målningen.
En sida av sängen är obäddad. Mannen går in i rummet och bäddar till den. På bordet på samma sida står ett inramat fotografi. Fotot föreställer en medelålders, klassiskt vacker kvinna i midsommarkrans. Han tar upp fotot, tittar på det länge och kysser sedan kvinnan på bilden på munnen. Han sätter tillbaka fotot och vänder om. I andra sidan rummet står en stol och på den hänger mannens kavaj. Mannen sätter på sig kavajen och går till en spegel som hänger på en av väggarna för att kolla hur kavajen sitter på honom. På kavajslaget sitter en pin i guld, vi ser dock inte vad som står på den. Mannen ser sig i spegeln och försvinner för några sekunder till...

EXT. HÖJD SKOGSLANDSKAP KVÄLL
- utan ljud -
...utsikten över sjön, träden och fåglarna. Det är fridfullt och stilla. Solen värmer oss i ansiktet trots att den är på nedgång och allt är vackert.

INT. MANNENS SOVRUM MORGON
Tillbaka till mannen framför spegeln i sovrummet. Han tar en sista titt och går sedan utifrån rummet.

INT. MANNENS HALL
- tickandet är tillbaka -
Vi befinner oss nu i hallen och ser när mannen går runt i lägenheten och släcker alla lampor förutom just den i hallen. Han försvinner ut och in i rum och vi hör bara ljudet av den tickande klockan och mannen då han trycker på strömreglagen.
Efter ett tag kommer han till oss i hallen. Han hakar loss ett skohorn som hänger på en krok på väggen och sätter med hjälp av det på sig ett par rejäla, svarta vinterkängor. Därefter tar han på sig en vinterrock samt en keps som han tar från en hylla ovanför klädhängaren. Han öppnar ytterdörren och tar några sekunder innan han med en suck släcker hall-lampan och stänger dörren.

INT. TRAPPHUSET
Mannen står i trapphuset tittar ner på sin dörr. På dörren sitter en dekal där det står "Ingen reklam tack!" och på brevinkastet står det "Ljungdahl". Mannen vänder om och börjar långsamt gå ner för trapporna.


Musik in: Jan Johansson* Mellan branta stränder


EXT. PORT TILL BYGNADEN
Han kommer ut ur porten, Roddargatan 8, och slås direkt av ljuset och kylan. Han stänger porten bakom sig, fäller upp kragen på rocken och drar ner kepsen över öronen. Det är en vacker höstdag, frosten lyser kristallklart då den reflekterar den uppgående solen och löven skriftar i alla möjliga färger.

EXT. HÖSTLANDSKAP SÖDERMALM
Han vandrar Roddargatan ner och sedan via Glasbruksgatan till kurvan ner mot Slussen på Renstiernas gata. Han tar en titt utöver vattnet: Danvikstull, Djurgården och Gamla stan. Han lutar sig över muren och tittar ner mot Nackaleden. Lutar sig tillbaka. Tar upp en väl använd näsduk från rockfickan och snyter sig. Lägger tillbaka den.

EXT. MOT SLUSSEN
Han går vidare ner mot Slussen och blickar upp mot gångbron över till Katarina-hissen. Allt är väldigt tyst, få bilar ute, få människor.
Han passerar McDonalds och går över gatan mot det lilla torget utanför Slussens T-bane-station. Utanför stationen läser han datumet på en av löpsedlarna hos pressbyrån. Det står "lördag 13:e oktober 2001". Han vänder sig om, kollar ut över torget och går sedan in mot biljettluckorna under tak.


Musik ut


INT. SLUSSEN T-BANESTATION
Framme vid luckan står en mamma med sina två barn. Barnen, det ena en flicka i 8-årsåldern och det andra en några år yngre pojke, leker med varandra med en hand medan de håller mamma i den andra. Mannen ställer sig bakom dem i kön.

MAMMAN: irriterat till spärrkillen
30 kronor för mig? Har ni höjt priserna?

SPÄRRKILLE: lugnt och sansat
Det är priset vi haft sedan årsskiftet.

De pratar vidare, mannen lyssnar inte, för några sekunder försvinner han...

EXT. HÖJD SKOGSLANDSKAP KVÄLL
- utan ljud -
...tillbaka till utsikten över sjön, träden och fåglarna. Vi tittar den här gången åt höger och ser en ung vacker flicka sitta bredvid oss. Det är kvinnan från fotot, fast yngre. Hon har en för stor herrskjorta på sig med de två översta knapparna uppknäppta och sitt hår uppsatt bakom huvudet. Hon ler mot oss och säger något, men vi hör inte vad, vi ser bara hennes läppar röra sig.

INT. SLUSSEN T-BANESTATION MORGON
Tillbaka i kön och mannen upptäcker att den lilla flickan framför tittar på honom med trötta men stora ögon. Han möter hennes blick och de ser på varandra till dess att mamman löst problemen med biljetterna.

MAMMAN: till barnen
Kom nu!

Hon ser att dottern tittar på mannen och hon ler hastigt mot honom.

MAMMAN: till dottern
Kom nu gumman! Vi måste gå.

Mannen ler tillbaka mot mamman.

Mamman och barnen lämnar spärren och går mot perrongen men flickan släpar efter med sin hand i mammans och fortsätter titta på mannen. När det försvunnit runt hörnet går mannen fram till luckan och lämnar en tjugolapp.

SPÄRRKILLE:
Vart ska du nånstans?

.

MANNEN:
Ursäkta, vad sa du?

SPÄRRKILLE: tydligare
Vilken station ska du åka till?

Mannen är uppenbart ställd av frågan.

MANNEN:
Ja, eh. T-Centralen tack.

Spärrkillen stämplar en biljett och ger den till mannen som stoppar den i rockfickan och passerar spärren. Han går mot trappan som går ner mot uppgången närmast Götgatsbacken.

INT. SLUSSENS T-BANA PERRONGEN
Han går långsamt ner för trappan till perrongen med en hand på räcket. Väl nere går han mot den ände där tågen kommer ifrån. Han stannar på halva vägen, vänder sig om och tittar på informationstavlan där han läser "Odenplan - 2 min". Han fortsätter vidare och stannar längst bort på plattformen. Långt borta ser han mamman hålla koll på sina lekande barn. Det stör honom att de är närvarande och han försöker att inte tänka på det. Istället försvinner han till...

EXT. HÖJD SKOGSLANDSKAP KVÄLL
- utan ljud -
...utsikten. Vi ser flickan igen. Hon skrattar och pratar. Hennes hy lyser i solen och hon älskar att vara där.

Ljudet från den kommande tunnelbanan i kommer störande in i bakgrunden...

INT. SLUSSENS T-BANA PERRONGEN MORGON
...och mannen väcks ur drömmandet. Han lutar sig ut över kanten för att se om vagnarna är synliga, men han ser inget. Bara ett litet växande ljus på spåren. Han väntar.

.

Ljudet från tunnelbanan blir starkare och har börjar kunna urskilja lyktorna på framvagnen.

.

Nu ser han hela första vagnen. Den kan inte var mer än 50 meter där ifrån. Ljudet blir starkare och starkare. Han vänder sig och kollar bort mot de lekande barnen och på mamman. De noterar inte att tåget är på väg.

.


20 meter och ljudet är nästan olidligt för honom. Han försvinner till...

EXT. HÖJD SKOGSLANDSKAP KVÄLL
...den vackra flickan. Hon ler mot oss...

- ljudet från tunnelbanan låter under tiden och stegras gradvis -

INT. SLUSSENS T-BANA PERRONGEN MORGON
...och mannen ler tillbaka.

EXT. HÖJD SKOGSLANDSKAP KVÄLL
- ljudet av tunnebanan är nästan nått sin höjd -

FLICKAN: utan ljud
B L U N D A!

INT. SLUSSENS T-BANA PERRONGEN MORGON
Mannen blundar.

Till svart.

Vi hör den främre tunnelbanevagnen bromsa med maximal styrka. Sedan fullständig tystnad.

FLICKAN:
Öppna ögonen.

Från svart:


EXT. HÖJD SKOGSLANDSKAP KVÄLL
Vi ser flickan leendes med utsläppt hår. Hon har tagit av sig skjortan och har bara en behå på sig. Hon lutar sig fram emot oss och vi lämnar platsen, kvar sitter en pojke i samma ålder som flickan. De kysser varandra. Och det är tyst.

Till svart.

* Jazzpianisten Jan Johansson bör ej förväxlas med schlagersångaren Jan Johansen.

Av Andreas Markdalen 06 jan 2003 14:59