Ön

EXT/INT - HAV/STRAND/STUGA - KVÄLL

Havet är mörkt, vågorna höga. Den kalla vinden ligger på mot den ensliga stranden som vi ser på håll från en guppande båt. Det enda tecknet på liv kommer från en mysigt upplyst liten stuga på klipporna. På närmare håll hör vi svagt "Helan går".

Vi är på land och genom fönstren ser vi en kräftskiva i full gång: Augustimånen i papper ler brett över det dignande bordet där en familj i festhattar och haklappar sitter och äter. Vi rör oss som om vi gick utanför stugan och genom nästa fönster ser vi det lilla köket. Där står MARIANNE, 55 år, och skalar en kinesisk jumbokräfta på ett litet fat.


INT - SOMMARSTUGANS KÖK - KVÄLL

Vi hör att ett alltmer högljutt samtal pågår ute vid matbordet. Marianne gnolar harmoniskt medan hon sköljer och torkar fingrarna. Hon ser sig snabbt i den lilla spegeln som hänger i köket, fluffar till håret under festhatten och ler förväntansfullt mot sig själv. Hon böjer sig ned och ställer ned kräftfatet till bondkatten som stryker sig kring hennes ben. Hon gosar lite och pratar med den som till ett litet barn.

MARIANNE
Du måste ju också få ha lite fest, gubben...

Nu hör vi att de högljudda rösterna grälar: det är Mariannes make SVEN, 60 år, och deras 30-åriga son FREDRIK som blir alltmer fientliga. Marianne mörknar och söker stressat i kylbagen. Hon råkar peta till en låda, tar upp den och kontrollerar oroligt att en liten hemgjord gräddtårta, dekorerad med glasyrtexten Kicki 22 år, inte blivit kvaddad.

FREDRIK OFF
Vad fan vet du om det?

SVEN OFF
Dom lever på att människor vill komma över gränser som dom inte får! Och det gör ju ni med, eller hur?

FREDRIKOFF
Så jag gör samma sak som människosmugglare!?

SVEN OFF
Eller hur!?


INT - VID MATBORDET I SOMMARSTUGAN - KVÄLL

Far och son stirrar på varandra över kräftfaten.

FREDRIK
Du är ju jävlar inte klok!

Fredrik, röd i ansiktet, reser sig så att stolen välter och river av sig festhatten. Marianne som har skyndat ut ur köket ställer snabbt ifrån sig gravlaxsåsen på bordet. Hon försöker hinna hindra Fredrik, men han försvinner ut i mörkret.

SVEN
myndigt efter honom
Du rör inte båten, hör du det!?


Den öppna ytterdörren slår i den kraftiga vinden. Marianne huttrar till och drar oroligt igen den. På vägen tillbaka ställer hon upp Fredriks stol igen. Stämningen kring bordet är tryckt. Dottern HELENA, 25 år och med dyra kläder och trendig frisyr, skäms inför sin jämngamla och lika stylade arbetskompis MALIN över det som just hänt. Sven, rosig av spriten, fortsätter att ta stor plats.

SVEN
Vad var det nu då?


Ingen svarar. Marianne räcker fram gravlaxsåsen till Malin och ler gästvänligt.


MALIN
Tack. Oj. Inte bara för min skull, hoppas jag?


SVEN
Varför är han så känslig helt plötsligt?


MARIANNE
Nämen, snälla Sven... Det var väl onödigt?


SVEN
Är han orolig för Kicki? Men hon sa ju att vi skulle börja utan henne!


MARIANNE
Du vet ju vad som hände precis innan semestern...


Marianne försökte viska diskret men lyckades bara väcka Malins intresse ännu mer. Malin ser undrande på Helena.


HELENA
överslätande till Malin
Det var en avvisning som...

SVEN
avbryter
Men det... han blev ju... vahetere...

MALIN
tyst till Helena
Va sa du?

SVEN
Friad! Friad heter det!


Mariannes ögon är blanka när hon hastigt reser sig upp och går tillbaka in i köket.


INT - SOMMARSTUGANS KÖK - KVÄLL

Marianne svettas plötsligt floder och hon vill ta av sig sin kofta. Den fastnar och hon sliter upprört av sig den. Hon tar ett djupt andetag och försöker samla sig. När hon slår händerna för ansiktet ser vi med henne hur det blir mörkt.

MARIANNE
Åh, herregud...


INT - AKUTMOTTAGNING - DAG

Marianne står med munskydd och engångshandskar. Hon har just rengjort ett sår på en ung KVINNA. Den mörka kvinnan sitter bortvänd och gråter tyst så att hela hennes tunna rygg skakar.

SVEN OFF
Förresten tog det väl knappt?


Såret, som lyckligtvis bara skadade huden, sitter strax ovanför midjan på vänster sida. Marianne håller rutinerat ihop såret och tejpar försiktigt igen det. Hon ger kvinnan ett vänligt ögonkast och visar henne att hon kan ta på sig kläderna igen.

Hon öppnar frimodigt dörren ut i korridoren för att säga till att de är klara. Hon studsar förvånat när hon ser Fredrik i sin polisuniform på andra sidan. Han är uppriven och drar henne med sig en bit bort i korridoren. De är ensamma.

FREDRIK
Hur gick det med henne? Va!? Säg! Hur gick det!?


Han har gripit tag i hennes axlar och skakar henne upprört. Marianne blir förskräckt, hon har aldrig sett sin son så här.

MARIANNE
Ja... va... Men vad är det med dig?


FREDRIK
förtvivlad
Jamen, fattar du inte, mamma!?



INT - SOMMARSTUGANS KÖK/ VID MATBORDET - KVÄLL

Marianne snyftar till men tar bort händerna från ansiktet. Återigen ser hon sig i spegeln. Hon blaskar kallt vatten på sina blossande kinder och torkar bort lite mascara som runnit ned från ögonfransarna. Efter en sista sammanbiten kontroll i spegeln huttrar Marianne plötsligt och tar på sig koftan igen. Hon bestämmer sig och går förbi de andra vid bordet. Hon tar på sig stövlar, drar med sig en regnrock och en ficklampa och går ut.


EXT - UTANFÖR STUGAN /BÅTHUSET - KVÄLL

Marianne går ned till båthuset i ruskvädret. Hela tiden ser hon sig oroligt omkring och ropar efter sin son. Den lilla ljuskäglan virrar oroligt omkring i mörkret.

MARIANNE
Fredrik!?


Den tunga trädörren gnisslar upp och hon riktar ficklampan in i det gistna båthuset. Båten ligger på sin plats och kastas högljutt gnisslande runt av oroliga, vitskummande vågor. Det regnar in. Marianne söker med ficklampans ljus längs väggarna där fisknäten hänger, men ingen är där. Ångesten griper tag i henne, och hon talar ut i tomma intet.

MARIANNE
Var är du!?


EXT - UTANFÖR DASSET - KVÄLL

Marianne går oroligt runt stugtomten, fram till dasset. När hon försöker öppna dörren går inte det - den är haspad inifrån. Andfådd och lättad stannar hon i det vindpinade, regniga mörkret. Hon försöker släta över sin oro och låta lättsam.

MARIANNE
Fredrik? Är det här du är?

Hon drar regnrocken tätare kring sig och knackar på dassdörren. Hon försöker fälla upp kapuschongen över festhatten, trots att hon redan är genomblöt om huvudet. Dessutom rinner mer vatten över henne från kapuschongen.


MARIANNE
vädjande
Du vet hur pappa blir när han har druckit lite?


Inget svar inifrån dasset. Det enda som hörs är regnet som vindbyarna piskar mot det lilla huset och havets allt högre vågor.

MARIANNE
Nu regnar det också. Ska du inte komma in? I värmen?


Fredrik är fortfarande tyst. Marianne fryser och väntar.


MARIANNE
Okej. Men släpp in mig i alla fall.
Jag står här och blir genomkall... Hördu!


Efter en stund hör vi att Fredrik ställer sig upp och haspar upp dörren. Han ser uppriven och rödögd ut, rösten spricker nästan. Han är på väg ut, men hejdar sig i dörröppningen.


FREDRIK
Morsan? Dom som verkligen behöver... får väl inte nej? Dom som beslutar... Visst ska dom kolla upp..!? Det heter ju humanitära skäl, för fan!

Marianne förstår till sist vad han pratar om. Hon delar med sig av regnrocken och ger sin son en tröstande liten kram.


MARIANNE
Javisst, det är klart att dom kollar upp... Kom in nu.


INT - SOMMARSTUGAN - KVÄLL

Inne i stugan har Sven fortsatt sin berusade analys medan han vant kliar katten som hoppat upp i hans knä. Nu är även Helena upprört röd i ansiktet. Sven vänder sig mot Malin och försöker förklara.

SVEN
Jamen, du förstår vad jag menar, va? Ni köper och säljer. Det gäller att bli av med det som verkar dåligt, och så vill alla vara med på det som ser ut att bli... vahetere, ja alltså... vinnare.


Marianne och Fredrik har kommit in igen. Marianne har torkat sitt hår hjälpligt. Det sista hon vill är att få ytterligare en familjekris att reda upp. Hon återgår till värdinnesysslan. Hon lockar ned katten på golvet med ett fat mjölk och sträcker fram brödkorgen mot gästen. Fredrik sätter sig motvilligt till bords. Sven börjar sjunga.

SVEN
"We are all the winners, we are all the best!"


Marianne ler generat och lägger en hand på sin mans axel.


MARIANNE
Nämen, nu tar vi och pratar om nåt annat!


SVEN
Men det är sant! Om man är bra på nåt som folk vill ha så är det inga problem...


Marianne stänger ute obehaget och ler mot gästen.

MARIANNE
Mer bröd, Malin?


Malin ler väluppfostrat tillbaka och nickar tacksamt för brödskivan. Sven släpper inte den tankebana han finner så intressant, så han fortsätter att ignorera Mariannes vädjan.


SVEN
Som den där negern som fick bli dansk för att han är så bra på att springa! Extrasnabbt...

HELENA
Pappa, nu får du ge dig!

SVEN
...innan OS! Jag säger bara att nuförtiden vill alla vara med i det bästa laget. Då blir många bortvalda. Så är det!


Sven är märkbart belåten över det han upplever som en genial analys. Marianne är allvarlig och uppriktig.


MARIANNE
Jag väljer inte bort nån!


Helena vänder sig till Malin och viskar så att föräldrarna inte ska höra.


HELENA
Nä precis. Först sköter hon om alla som kommer till henne hela dagarna. Sen pappa när hon kommer hem. Han fattar inte hur bortskämd...


Hon avbryts plötsligt av ljudet av snubblande steg på verandan. Ljudet utlöser glädjestrålande aktivitet hos Marianne.

MARIANNE
Nu kommer hon! Är ni beredda!?


Familjen reser sig från bordet. Marianne rusar in i köket efter tårtan och Sven går för att hämta gitarren.


Fortsättning följer i del 2.

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik.

Av Anna Borgeryd 04 jan 2003 12:04