Kee presenterar: Världens bästa musik

Det finns två sorters musiknördar: den som gillar att snacka musik, som lägger stor vikt vid att kunna årtal, korrekta termer och att tycka att alla som inte är lika upplysta är ovärdiga och måste straffas. Föredragsvis genom att tråka ihjäl dem med rabblandet av dessa årtal, termer och obskyra band som de inte ens hört. Sen finns såna som jag, som mest beskriver favoritmusiken som "ååååååh va braaa! Argh! Ah! *skrika* hmhm."

Så jag såg dataspelstävlingen här på Sås och funderade över vilken som var min favoritskiva. Isola kanske. Eller B-sidor. Hmmm. Arab Straps Red Thread är ju sjukt bra också, fast är inte Pinkerton egentligen bäst? Det var mycket svårt! Och jag lyckades inte lösa problemet. När sedan Sebastian Hess skrev om B-sidor blev jag glad, för då var det åtminstone gjort. Jag menar, den förtjänar det verkligen. Fast den är inte riktigt min favoritskiva.

Det jag oftast lyssnar på är en blandning av låtar som jag för tillfället har i min mp3-spelare. Så, jag vet inte om det bryter mot den här tävlingens regler, men jag tänker i alla fall skriva om världens enligt mig bästa blandmp3lista! Blandband goes smidigt. :D

L i s t a n

Kent - Vinter noll2 FF-singeln, b-sida
Daniel Loefgren - Goodbye July Praise the weathermen
Olle Ljungström - Du & Jag s/t
Ryan Adams - Call me on your way back home Heartbreaker
Eminem - Lose Yourself 8 Mile OST
Smashing Pumpkins - Bullet with butterfly wings Mellon Collie and the Infinite Sadness
Frank Black - Headache Teenager of the year
Oasis - Live forever Definitely Maybe
Weezer - Across the sea Pinkerton
Bright Eyes - Haligh, haligh, a lie, haligh Fevers and Mirrors
Pink Floyd - The Gunners dream The Final Cut
Metallica- Seek and Destroy Kill’em All
Yvonne - Them Getting Out, Getting Anywhere
Mercury Rev - You’re My Queen All Is Dream
Arab Strap - Infrared Red Thread
Kent - Celsius Isola
Eels - Mr E’s Beautiful Blues Daisies of the Galaxy

Och så var det motiveringen. Varför, varför är just den skivan så in i helvete bra? Okay, let’s take it from the top.


• Kent - Vinter noll2 FF-singeln, b-sida

Kent är bäst. Det går liksom inte att säga på nåt annat sätt. Inget band har så många BRA låtar som Kent. Som tidigare nämnt, så är de "ååååååh va braaa! Argh! Ah! *skrika* hmhm." Och just nu är Vinter noll2 bäst bäst bäst. Ingen kan som Jocke Berg få helt meningslösa texter att betyda precis allt. Plus att det går väldigt lätt att vira in sitt varande känslotillstånd i en kentlåt, och vad är lättare nu än att vira in vintern 02 i denna låt?

• Daniel Loefgren - Goodbye July Praise the weathermen

Denna... underbara människa kommer från Nyköping och gör bara så bra musik. Det är röst och det är stråkar och nån slags fladder och man blir alldeles varm. Och då kommer pianot. Det är som en positiv astmachock bakom ögonen och stjärnor och allting! Aaaaaaaaah.

• Olle Ljungström - Du & Jag s/t

Albumet Olle Ljungström är inte så hett. De andra albumen är mycket bättre. Men Olles bästa låt förutom "Norrländska präriens gudinna" ligger på detta album, nämligen "Du och Jag". Första gången jag hörde den här låten var jag 12 och vaknade till den på klockradion. Det var underbart. En lugn gitarr och trumlåt med Margareta Folkesson i refrängen som växer mot slutet och blir fantastiskt stor. Heinz Liljedahl spelar nåt som heter tremologitarr står det i mitt konvolut. Det är nog det som gör det så bra. Plus Olle så klart.

• Ryan Adams - Call me on your way back home Heartbreaker

Först tyckte jag att Ryan Adams var alldeles för country för att vara bra. Sen upptäckte jag att det var sant. Men att det var bra ändå. Observera RYAN och inte BRYAN. Det är en stor stor skillnad. Det här är nog den lugnaste låten han gjort. En sån låt man somnar till. En kväll när man gråter sig till sömns, vill säga. Ryan är som ett magiskt sandpapper, ibland är han som treans sandpapper mot en stor rot, som på "Starting to hurt" bästa låten på skivan Demolition. Men här är han som finaste finaste sandpapper mot din lilla smörkniv. Lovely.

• Eminem - Lose Yourself 8 Mile OST

Ah, Eminem. Hehe. Glöm vad ni har hört OM Eminem. Glöm de tidigare alster han fått ur sig i världens mest berömda ångest och ilska. Den här låten är nog en av de få eminemlåtar jag gillar. Som han sjunger, "Lose yourself in the music, the moment". Faktiskt gör man det. Man känner sig som en madrass från Liftarens Guide till Galaxen som blivit hård och flyttat till New York och diggar. Typ.


• Smashing Pumpkins - Bullet with butterfly wings Mellon Collie and the Infinite Sadness

Få band gör allt så vackert som Smashing Pumpkins. Förutom musiken så har vi skivomslagen, hemsidan, konserterna, Billy Corgan. Den konstiga men starka rösten och den tunga fast lätta musiken. Ah, det är svårt att inte låta som en total fjant. Men det här är bra rock.

• Frank Black - Headache Teenager of the year

Om ni vill veta varför Frank Black är så bra föreslår jag att ni läser Stefan Holmers recension av skivan Teenager of the year. Länk: sourze.se

• Oasis - Live forever Definitely Maybe

Oasis var det första band jag tyckte om. Tillsammans med Garbage formade de mallen till den jag är. Mind you, det här var innan mp3:or och allt sånt, innan jag hade cd-spelare till och med. Men jag lyckades spela in de sista minutrarna av Live Forever från MTV och spräckte nästan tv:ns högtalare om och om igen. Att jag inte tröttnat än visar att det är bra musik.

• Weezer - Across the sea Pinkerton

Även Pinkerton har fått sig en recension av Jacob Åström: Länk: sourze.se
Across the sea är den bästa, gulligaste låten på skivan och litet piano och åh. Sångaren Rivers Coumo har en viss japanfetisch och sjunger här om ett av sina fans och det är så fint och låten är så bra. Jag rekommenderar framför allt det underbara klimax som börjar 03:39 minuter in i låten! Bättre än knark, starkare än kärlek. Weezer!

• Bright Eyes - Haligh, haligh, a lie, haligh Fevers and Mirrors

Bright Eyes, en ganska störd yngling med fantastiska låtar. Ganska svårlyssnad i början, det gäller att gallra bland de bra låtarna och vänja sig vid de märkliga ljudupplevelserna. Haligh är nog den mest "låtiga" låten. Och den som sätter sig djupast. Det är ångest när det är som bäst.

• Pink Floyd - The Gunners dream The Final Cut

Egentligen mitt absoluta favoritband efter Eels. Pappa brukar säga att jag växt upp i fel tid, musikmässigt. Det hade varit underbart att se Floyd live, typ The Wallturnén. Om jag kunde resa i tiden skulle jag göra detta. Bara jag i Berlin, på spelningen efter murens fall. Inte den inför publik, den sög, utan den de gjorde efteråt för att spela in liveplattan... Det finns väldigt många bra floydlåtar, men the Gunners Dream är den mest spelade i min vinylspelare. Saxofonsolot är att dö för och det är en sån låt som får en att nästan krypa ut ur skinnet och bara yla.

• Metallica- Seek and Destroy Kill’em All

Om Oasis formade mallen så fick Metallica mig att verkligen avvika från mainstreamspåret. Jag är väl en av de få som gillar både nya och gamla Metallica. Fast inte nyaste countrymetallica dock. Däremot är Load helt okej och några låtar från Reload också... Men ingenting slår tidiga Metallica med Cliff Burton på bas. Åååh. Seek and Destroy må vara lite fjantig på ett hårt tufft sätt men den är fortfarande sjukt bra och James sjunger som han gjorde innan Bengt Magnusson-influenserna la sig som slem över hans stämband. Haha :D

• Yvonne - Them Getting out, getting anywhere

Nej Yvonne är ingen barytonkvinna från Norrland, det är ett band från Eskilstuna, ungefär samtida med Kent. Fast inte lika framgångsrika. De spelar inte samma musik men älskas av samma slags fans. Them är en ganska stor låt som man dras in i och texten är så där anpassningsbar, helst till en situation av olycklig kärlek. Min förkärlek för piano i rockmusik visar sig återigen. : En annan bra yvonnelåt är Drifter, som fick vara med på soundtracket till Lukas Moodyssons Fucking Åmål. Det var väl deras stora chans antar jag. Men med senaste skivan True Love svek de hårt. Den är verkligen inte bra. Synd :

• Mercury Rev - You’re My Queen All Is Dream

Mercury Rev gör otroligt vacker musik framför allt. Pampigt och melodiöst, stråkar och Jonathans alldeles speciella ljusa röst. Introlåten på All is Dream - The Dark is Rising - är också väldigt bra. Den tröttnar man dock på efter 600 genomlyssningar men You’re my queen är inte riktigt där än. : Det blir nästan delad plats mellan de låtarna alltså.

• Arab Strap - Infrared Red Thread

Lugn bra musik med porriga texter. Det är Arab Strap. De gör sig bäst när man drar igenom hela albumen, föredragsvis liggandes på sin säng i ett mörkt rum, helst hånglandes. Men funkar även utan detta förhöjande element. De är som stressmedicin, knark för själen, bäst i världen. De gör en både glad och ledsen samtidigt.

• Kent - Celsius Isola

Så bröt jag mot alla blandbands heliga kod: Aldrig nånsin två låtar av samma band! Men det skiter jag i. Om jag fick mer utrymme skulle jag ha minst sju kentlåtar till. Men Celsius är den bästa. Som att andas sugrör och gråta och ha sex samtidigt. Aah... Bra.

• Eels - Mr E’s beautiful blues Daisies of the galaxy

Har du inte hört Eels så har du nåt underbart framför dig. Det är rock men det är gulligt och chockerande samtidigt. Mitt favoritband i världen! Dom har orglar och gitarrer och xylofoner och de sjunger om hemska saker till gullig musik och gör det fantastiskt. "When I grow up I’ll be / An angry little whore" Följt av glada trumpeter! Tiger in my Tank / Daisies of the Galaxy Eels får en på bra humör helt automagiskt och efter att ha lyssnat på dem kan jag bara hålla med Mr E:

Goddamn right, it’s a beautiful day!


Jag vill tävla om Rock Manager Gold

Av Kee Leong 03 jan 2003 10:24