Praktfullt blå-lila

Jag sitter i vanen, min mans jobbar-bil, jag har följt med honom på ett jobb, jag kan inte hjälpa honom med det han ska göra men det var en lång körtur och jag har varit sällskapsdam under resan.

Han är snickare och ska göra ett jobb i ett nybyggt jättekomplex för rika pensionärer och folk som är 55. Vi är på Nya Zeelands östkust.

Vi har kört in på området genom en stor portal i tegel med namnet på området i jättebokstäver på en polerad metallskylt.

Hela området är omgivet av en maffig stor tegelmur. Portalen in till området påminner mej lite om filmen tillbaka till framtiden där den tidsresande tonåringen i sin De Lorean komer tillbaka till där han bor fast 1955. I filmen är det bara porten som är påbörjad och två lejon som vilar på varsinn sida om portalen. Här är allt klart utom finslipet.

Alla husen ser likadana ut, rött tegel och portaler och låga murar. Likadana men ändå inte. Inget hus är likadant som det andra men byggt i samma stil och med samma röda tegel.

Samma byggherre har antagligen köpt ett jordbruk med havsutsikt och smällt upp så många lyxvillor han bara kunde klämma in.

Det är som en blandning av Hollywood och Medelhavet.

Många bilar med hantverkar namn på kör ut och in ur området.
Det är finslipning av varje individuellt hem. Leveranser av möbler och gardiner och persienner och jalusier. Cateringföretag och leveranser av blomuppsättningar.

Jag sitter med rumpan nerhasad i sätet och har knäna uppe mot instrument panelen i vanen. Jag har en bok uppslagen som vilar mot mina knän. Det är varmt ute och rutan är nervevad.

Vanen är parkerad i skugga av en mur med små öppningar, som gluggar i en fästning. På andra sidan löper en promenadväg från villorna och till ett stort hus där det finns restaurang och samlingslokaler. Min man ska jobba inne på området i en byggnad för äldre som inte har sitt eget hus utan bor i små lyxiga lägenheter med tillhörande sjuksystrar.

Byggnaden är delvis låst på grund av äldre senila som kan gå vilse.

Min man har jobbat här förut och den gången kom en kvinna och frågade om han var nyinflyttad. Han har aldrig snickarkläder ute hos kund utan bara beiga byxor och en blå kortärmad skjorta med firmans loggan på.

Han har byggt en jalusi-persienn ram med tillhörande elmotor då jalusin sitter i ett stort takfönster, jalusin drivs med remote control.

Han gör aldrig stora snickarjobb som kräver blåställ utan det är mera installeringar av jobb han gjort grovjobbet på sitt jobb och sen transporterar ut och monterar.

Min man sa att det kändes lite ruggigt att bli misstagen för en av de som bodde där, tänk om dom hade låst in honom? Jag säjer som alla andra säjer åt honom: raka av dej ditt ZZ top skägg så ser du 20 år yngre ut!

På andra sidan muren hör jag nu några röster. Dom är glada och det är några som möts och utbrister hälsningar. En äldre mansröst ropar entusiastiskt: ladies, ladies, kom och titta på MIN! Den är så stor!

Den är nästan blå lila, ååå känn på den!
Är den inte vacker?!
Har ni sett en sån praktfull tidigare?
Den står rakt ut och är vackrare än dom andra!
Man ser dom inte i det här skicket så ofta!
Vilket fäste det är för att hålla en så praktfull en!
Känn på den men försiktigt!

Damerna fnissar och ropar små hänförande utrop.

Jag har nu börjat undra vad i h—vete är det han pratar om? Är det nån av de äldre senila som tagit fram DEN? Jag har nu satt mej upp i bilen och öppnar dörren, låtsas hämta något på andra sidan bilen.

Jag måste bara se vad det är dom pratar om! Vad är det som han beskriver så lyriskt?

Han har ett rejält hov av damer och jag vet ju att damer lever längre än herrar så det brukar vara bristvara på herrar på såna här inrättningar och han har stort hav av små nätta damer runt sej.

De står i en halvcirkel runt honom.

En hibiskus lutar sej mot den röda tegelmuren. Mannen håller en outslagen knopp ömt i sin hand och de äldre kvinnorna samlas runt honom helt hänförda. Jag går flinande tillbaka till vanen och klättrar in och tar min bok igen.

Jag har svårt att koncentrera mej på boken och flinar åt min egen snuskiga fantasi.

Av Suzanne Ek 25 nov 2002 14:25