Därför funkar inte KRAV-märkt porr

Det är skillnad på porr och porr. Emmanuelle och Playboy Late Night kan inte jämföras med Cicciolina & Hästen och Långt Ned I Halsen. Detta gäller både innehållet och hur porren har producerats. I det sista fallet till exempel hävdade Linda Lovelace fram till sin död nu i år att hon medverkat under dödshot. Men viss pornografi är befriad från förlegade människoroller och går faktiskt att se på tillsammans med partnern för att ge lusten en extra skjuts.

Det stora problemet är att skilja ut den bra porren från den dåliga. Hur skall konsumenten kunna skilja på bra, parvänlig erotika och hjärndöd noll-budget gonzoporr? Och hur skall den samvetsgranne konsumenten kunna veta var som är rätt producerat, befriat från påtryckningar och vad som är utnyttjande av skådespelarna?

Där är tanken med Anna Drangels idé riktigt bra: ha inspektioner av utomstående. In med ficklampan och se efter vad f-n som händer egentligen. Och ha recensioner av det färdiga materialet. Slutresultatet blir en kvalitetsmärkning där man som konsument vet vad som är bra och vad som är dåligt.

Men idag vet man inte. Allt blandas i en enda stor röra. Och lättare blir det ju inte av att den högljudda antisex-falangen blandar ihop begreppen på ett så näst intill fantastiskt förvirrat sätt att man knappt vet vad som är fram och bak. Praktexemplet var under Shocking Truth-debatten då Inger Segelström från S-kvinnor på fullaste allvar påstod att Hidden Obsessions - en film som av nästan alla instanser anses vara 90-talets mest sevärda och parvänliga i genren - egentligen var våldsporr.

Förvirringen är total och konsumenten har ingen möjlighet att kunna sålla ut bra från dåligt. En kvalitetstämpel hade varit bra. Rätt instans att börja med detta vore i så fall någon slags myndighet, till exempel Yrkesinspektionen vilka är de som i dagens läge har ansvar för att inspektera arbetsplatser och miljön där. Likaså skulle fackförbunden kunna hjälpa arbetstagarna att organisera sig för att kunna sätt press på arbetsgivarna.

Men detta kan inte fungera. Det finns ett stort hinder: inte vare sig myndigheterna eller facket kommer att acceptera uppdraget så som de fungerar idag. Anledningen är det officiella Sveriges policyn angående sexarbete, en policy som man försvarar om så än människor lider hellre än att erkänna att den kanske inte är bra.

Policyn är som följer: allt sexarbete skall i längden försvinna. Porr, prostitution, strip-tease, telesex... allt ska väck. Anledningen är att man enligt vissa jämställdhetsteorier anser detta vara människoförtryck, och då speciellt förtryck mot kvinnor. Man anser sexarbete vara oacceptabelt och tillåter sig därför inte att göra någonting som skulle kunna tolkas som ett accepterande av femomenet. Och att skapa en sådan här kvalitetesstämpel skulle vara lika med ett accepterande. Detta kan ingen av dem gå med på.

Ett exempel på detta var i samband med legaliseringen av prostitution i Tyskland. Kommunals ordförande blev tillfrågad om det facket kunde tänka sig att hjälpa prostituerade i Sverige att organisera sig. Ordföranden slog närmast ilsket ifrån sig och meddelande att det skulle de aldrig ! göra.

Och där har vi kontentan av det hela: myndigheterna tänker inte lyfta ett finger för att hjälpa människor inom sexindustrin annat än att få dem att sluta... därför att skulle de börja hjälpa och övervaka utan att ha som mål att få bort fenomenet så skulle det vara det samma som ett accepterande. Och policyn förbjuder acceptans. Det anses alltså vara viktigare att upprätthålla policyn än att börja rensa upp och hjälpa både arbetare och konsumenter med att skapa bra porr... för porr är fy och fel säger policyn och det är vikigare med policyn än med människorna som drabbas.

---

Slutligen en kommentar angående följande passage i Drangels artikel: "Dessutom kunde det till exempel vara en svanmärkning på porrfilmer där kvinnorna faktiskt njuter."

För det första, varför bara kvinnorna? Eller tror ni att männen njuter bara för att de är hårda och sprutar? Not bloody likely...

Och för det andra: varför är det ett krav på att människorna skall njuta? Detta hörs ofta som motargument till porr. "Ja men de njuter ju inte av sexet, därför är det fel". Det är något slags krav på äkthet. Och jag tycker det argumentet är näst intill löjligt. Sätt det i perspektiv. Tänk om vi skulle kräva det av ALLA filmer.

Följdaktligen: Explosiva blodpåsar ersätts av vapen med riktiga kulor. Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger måste verkligen skjuta ihjäl folk för att filmerna skall få kvalitetsstämpel på sig. Anthony Hopkins måste börja äta människor därför att annars kan vi inte kvalitetsstämpla Hannibal-filmerna. Jodie Foster var tvungen att låta sig våldtas på riktigt därför att annars tycker vi att "Anklagad" är en skitfilm. Och hur vi skall få tag på riktiga aliens till de filmerna... ja det blir en knepig fråga. Men det måste göras därför att annars är det inte "äkta" och därför dåligt... detta enligt argumentet om att porr inte är äkta och därför dåligt.

Sett lite mer praktiskt så finns det inga krav på att en vanlig arbetare skall njuta av sitt arbete. Sopgubbarna ICA-kassörskorna eller programmerarna som jag till exempel, vi har inget krav på oss att vi måste njuta av vårt arbete för att det vi gör skall få en kvalitetsstämpel. Det enda som krävs är att vi inte rent ut sagt lider eller skadas av arbetet... och om så händer kommer myndigheterna och stänger stället tills missförhålladena är fixade. Glöm aldrig att se saker i perspektiv.

Av Michael Karnerfors 12 nov 2002 11:14