Snabbkurs i konsten att lyssna

Hur ofta sätter inte de egna associationerna igång när någon vill berätta något för oss. Tankar som får oss att segla iväg för att plötsligt möta en längtan att förmedla våra tankar verbalt. Istället för att vara fullt närvarande och ta in vad den andre säger, blir vi upptagna med att finna motargument, instämmande, argumentation eller förringande.

Istället för att lyssna förbereder vi våra egna inlägg, vilket sker på bekostnad av den som vill berätta något för oss.

Talarens roll är alltför framträdande i vår kultur och när det blir tyst är det som om något besvärande kan infinna sig. Men en god förutsättning för kommunikation är att vi behärskar både talet så väl som lyssnandet. Kanske skulle man ha kurser i konsten att lyssna och inte bara i att tala.

Att lyssna – och verkligen lyssna – är en konst som få av oss behärskar. Det är inget fel eller dåligt i att vilja ge en människa råd eller dämpa starka känslor – även om hon inte bett om det. Men när vi tar över ansvaret för det den andre själv har förmågan till, så stjälper vi istället för att hjälpa. Hur konstigt det än kan låta så är det – i det flesta fall – inte lösningen på sitt problem man vill ha, utan en kanal att höra sina egna tankar och på så sätt själv hitta lösningen.

Jag vet själv hur jag agerar – framförallt mot de som står mig nära. Jag vill gärna gå in och ge råd och fixa det som känns jobbigt. Vid ett fåtal tillfällen har jag påmint mig om att bara lyssna och då är det som om något magiskt händer. Helt plötsligt förvandlas oro och missmod till egen kraft att ta itu med det som tynger. Då blir jag det stöd som jag vill vara.

Så för att vi ska lyckas ge den som vill berätta något för oss det den behöver, gäller tre enkla regler:

 Var närvarande!

 Lyssna!

 Håll tyst!

Av Per Poulsen 08 nov 2002 14:57