Bröst

Jag är sexton år och sitter i korridoren på gymnasiet och väntar på första lektionen i huvudämnet. Plötsligt vrids mitt huvud av att min ögonvrå har upptäckt något sevärt. Ni vet hur det är ibland på stan att man upptäcker att ens huvud har vänts och man tittar på någon vacker eller snygg. Femton meter bort vandrar ett par rejäla och runda d-kupor nerför korridoren. Efter några sekunders slukande av hormongeneratorerna så tittar jag bort och tänker, har jag tur så är det vår nya lärarinna. Det visar sig när hon stannar och låser upp lektionssalen att det är min turdag. Jag fattar snabbt ett beslut om att, istället för att sätta mig bak som jag brukar, ta en plats längst fram i lektionssalen.

Det visar sig att vara ett klokt och givande beslut. Modet på sjuttiotalet är som nu, tajt och jag minns lärarinnan, Lailas, alla olika blusar och vad som rörde sig och guppade under dem. Det medför också att jag som är mycket skoltrött faktiskt har ett ämne där jag läser läxorna. Tack vare d-kuporna så höjer jag mitt betyg från en darrig lat trea till en stark och säker femma. Tänk vad tuttar kan förändra världen.

När jag tänker tillbaka på gymnasietiden så inser jag att vi hade en rektor som förstod hur man får tonårskillar med hormonstormar att intressera sig för lektionerna, många av de kvinnliga lärarna var utrustade på samma sätt.

Tio år senare, på det tråkiga påbylsade åttiotalet, bor jag i Köpenhamn och läser en artikel där en storbystad tjej intervjuas. Hon uttrycker ungefär samma sak som framgick av bröstfluktarartikeln tidigare här på Sourze. Att uppmärksamheten är en källa till irritation. Då är jag inte sexton längre utan tjugofem, så jag tycker att personligen är jag inte sådan som hon beskriver. Men man tänker efter och finner att om de nu känner så, då kan det vara en fördel att vara ännu diskretare än man redan är. Inte så mycket, om jag ska vara helt ärlig, av hänsyn till töserna ifråga. Utan mer för att man inser att man genom fel beteende kan försämra sina möjligheter att få pöka pöken.

Började för några år sedan på ett nytt jobb på en avdeling med tre kollegor. Ett par gånger under de första veckorna var jag ensam i rummet då det ringde. Jag svarade och någon frågade efter Patricia. Jag svarade att någon Patricia hade vi inte hos oss. Den tredje veckan berättade d-kupskollegan att hennes föräldrar undrade sig över att de ringt hit och frågat efter henne och att någon påstod att det inte fanns någon sådan person. Jag höll masken, har alltid varit cool och inte toffligt tafflig typ "Oh nej, det får du ursäkta" och så vidare, så angreppet rann ut i sanden.

Men detta var inledningen till de, trevliga, sexualla trakasserierna. Varje gång som jag och Patricia var ensamma i rummet så tog hon chansen. Om jag satt vid ett bord så skulle det torkas, det vill säga hon stod framåtböjd med blicken i bordet så att urringningen visade härligheterna. Bara ett exmpel av flera. Vad det egentligen gick ut på var att "hur f-n kan han inte lägga mitt namn på minnet, jag som har stora runda d-kupor!"

So guys, det är som vanligt med töserna, youre screwed if you do and screwed if you dont!

Av Thomas Laurits Aabo 04 nov 2002 16:42