Unionens miljöpolitik

Då EU integrerar länder och stiftar gemensamma lagar om gemensamma angelägenheter besitter EU en oerhörd potential på miljöplanet. Används den här potentialen rätt? Får den något praktiskt genomslag?

Miljöpolitiken har växt fram successivt sedan 70-talet. Lättaste sättet att åskådliggöra dess historia är att studera de 6 handlingsprogrammen som avlöst varandra. EU:s första handlingsprogram antogs 1973 och drog upp riktlinjer för miljölagstiftningen och man började arbeta fram ramdirektiv för avfall, kemikalier och luftföroreningar. Här fastslogs även principen om att förorenaren betalar "polluter-pays-principle PPP. Det andra handlingsprogrammet antogs 1977 och var av liknande karaktär. På grund av 70-talets lågkonjunktur var det först 1983 som miljöarbetet tog fart. Det tredje miljöhandlingsprogrammet innehåller en helhetsstrategi där förebyggande åtgärder och samhällets ansvar betonas. Den kanske främsta förändringen kom genom det fjärde handlingsprogrammet och den så kallade enhetsakten 1987. Först nu krävdes det inte längre absolut majoritet för beslut angående miljökrav. EU:s miljömål fördragsfästes och möjlighet till gemensam miljöpolitik ökade. 1989 skrevs en rapport på uppdrag av EU-kommissionen. Den ansåg att den inre marknadens framväxande och tillväxtmålen utgjorde ett allvarligt miljöhot. Rapporten utgör mycket av grunden för det femte miljöhandlingsprogrammet där man fastslår att miljöaspekten måste finnas med i alla EU:s beslut.

Det sjätte handlingsprogrammet har nu satts i sjön och är delvis en fördjupning av det femte. Klimatfrågan betonas särskilt och Kyotoprotokollet ska följas, det vill säga EU ska reducera utsläppen av växthusgaser med 8 procent fram till 2008-2012 jämfört med 1990 års nivåer. Vidare konstateras att proportionaliteten mellan tillväxt och miljöförstöring måste brytas. Ekonomin måste dematerialiseras, bland annat genom informationsteknologin. Här betonas även den enskilde individens miljöansvar.

Klimatfrågan
Då den globala uppvärmningen är ett brådskande miljöproblem som ägnas stor uppmärksamhet i det sjätte miljöhandlingsprogrammet har jag valt att studera den närmre. EU ska reducera utsläppen av växthusgaser med 8 procent fram till 2008-2012 jämfört med 1990 års nivåer. Stora delar av växthusgaserna kommer från elproduktion och transporter. Samtidigt har EU ambitionen att bli världens mest dynamiska ekonomi. Även utvidgningen innebär ekonomisk utveckling. Ökad trafik går ofta hand i hand med ekonomisk tillväxt varför det antagligen blir svårt att reducera trafiken och dess utsläpp av växthusgaser. Redan 1999 räknar kommissionen med vissa förseningar men analyser visar att EU kan klara sina åtaganden i Kyotoprotokollet endast genom skatter på energi och koldioxidutsläpp. Men då Sverige, Storbritannien och Spanien sade nej till detta och vetorätten för minimal koldioxidskatt inte togs bort på toppmötet i Nice är det osannolikt att koldioxidskatter kan få så goda effekter.

EU har dock många gröna miljöministrar och införandet av en minimal koldioxidskatt är i framtiden ingen omöjlighet. Kombinationen av ökad trafik samt interna problem att komma överens leder till en inte fullt så optimistisk prognos. Det är också intressant att medlemsländerna var och en för sig förmodligen hade klarat det gemensamma åtagandet på en åttaprocentig minskning. Det positiva är att EU verkar vara den enda ekonomiska stormakten som tar Kyotoprotokollet på allvar. George W Bush har deklarerat att USA tänker ignorera Kyoto och Japan har föreslagit att skövling inte ska räknas som koldioxidutsläpp men att plantering av träd ska behandlas som sänkor. Efter EU-toppmötet i Stockholm skrev Romano Prodi, Göran Persson och de andra statsministrarna ett brev till USA:s president där de bad honom ändra åsikt. Men kanske bör man också leva som man lär?

Utvidgningen
Om inte EU fanns, med ett starkt och bra miljöregelverk, skulle inte ansökarländerna ha samma strävan att bli med i ett fungerande samarbete. Nu anstränger de sig enormt, även på miljöns område, för att "platsa" i EU. Det betyder att länderna på andra sidan Östersjön nu startar miljöarbete som har betydelse för en hållbar utveckling.

Miljö och tillväxt
EU har som mål att bli världens mest dynamiska ekonomi. Ekonomisk tillväxt behöver inte leda till miljöförstöring. En av punkterna i sjätte miljöhandlingsprogrammet säger att proportionaliteten mellan tillväxt och miljöskador måste upphävas. Detta främst genom effektivt resursutnyttjande samt ändrade konsumtionsvanor. Genomförandet av den inre marknaden och dess ekonomiska vinster beräknas få negativa konsekvenser. Detta av flera anledningar:
- Avfall riskerar att dumpas i U-länderna.
- Luftföroreningarna beräknas öka.
- Den gränsöverskridande lastbilstrafiken höjs med 50 procent.

Det blir även svårare för enskilda regioner att utgöra förebilder på miljöområdet. Vallonien hade förbjudit import av miljöfarligt avfall varpå kommissionen anmälde detta till EU-domstolen. Man ansåg att det stred mot frihandelsreglerna. Inom miljöområdet har amerikanska delstater som Kalifornien vida större möjligheter att utforma en politik oberoende av Washington än vad Danmark har gentemot Bryssel. Konflikten mellan ekonomi och miljö illustreras här på ett bra sätt. Det som står i sjätte miljöhandlingsprogrammet må stämma, men effektiviseringen och dematerialiseringen av ekonomin går för långsamt relativt tillväxtökningen. Ändrade konsumtionsvanor bör ej heller vara någonting att räkna med då konsumtionsmönster ändras först på lång sikt. Mycket talar för att EU:s miljömål står i kontrast till de höga tillväxtambitionerna.

Följs lagarna?
EU har världens mest omfattande miljölagstiftning. Men följs den? Och hur straffas syndare? EU:s miljödirektiv är bindande men varje land får själv bestämma hur åtagandena ska uppnås. Än så länge har inget land på något område infört 100 procent av de regler som följer av olika direktiv. Danmark har varit bäst på området medan Italien varit sämst. Om kommissionen upptäcker ett "syndande" land kontaktas det. Om inga förbättringar sker kan kommissionen dra landet inför EU-domstolen. Det står i romtraktaten från 1957 att varje EU-land måste rätta sig efter domstolens dom. Som exempel kan Greklands avfallshantering nämnas. Landet fälldes i EU-domstolen och tvingades betala flera miljoner för varje dag åtgärder ej vidtogs. Detta samtidigt som anseendet sjönk internationellt.

Slutsatser
När jag läste igenom det sjätte miljöhandlingsprogrammet blev jag både överraskad och imponerad. Jag möttes av en seriös miljöanalys som i hög grad stämde med mina egna åsikter. Jag fick känslan av att miljöfrågorna var av stor vikt för unionen. Faktumet att länder som begår miljöbrott hamnar inför EU-domstolen bekräftar intrycket. Vad gäller klimatfrågan finns emellertid svarta fläckar. Ländernas vetorätt angående minimal koldioxidskatt samt faktumet att medlemsländerna var och en för sig förmodligen klarat av åtagandena från Kyoto-protokollet illustrerar mycket av EU:s problem. Unionen är en stor och tungrodd byråkrati i förändring. Allting går långsamt och mycket blir fel bara på grund av beslutprocesser. Ibland komplicerar EU snarare än integrerar. Tillväxtambitionerna är för djärva för att inte leda till ökad överkonsumtion och negativa miljöeffekter. Då tillväxten och ekonomin utgör en stor del av EU:s politik är detta på lång sikt oroande. Min slutsats är att utvidgningen samt en gränsöverskridande unions förtjänster gör EU:s miljöpolitik till något bra.

Miljömålen kan dock bli svåra att uppnå och EU är precis som den övriga i-världen långt ifrån en hållbar utveckling. Men det heter ju att "varje tusenmilafärd börjar med ett litet steg".

Av Christian Sandström 02 nov 2002 12:40