- Mamma, varför gråter du?

Pappa utbildade sig till Civilingenjör.

Pappa är idag lärare. Pappas 160 poängs civilingenjörsstuderande var inte till någon nytta.

Allt för min skull.

Mamma, pappa - jag älskar er något så otroligt.

Satt med pappa och diskuterade om allt som hittills har berört våra liv.

När pappa och mamma träffades, när jag föddes, när vi begav oss till norra Iran under Iran-Irak kriget för att undvika att få våra huvuden krossade. Flera års krig som enbart resulterade i att människor – iranier, irakier- miste sina liv.

Om när vi lämnade Iran, för att bege oss till ett friare samhälle. Ett samhälle där jag och min bror skulle få leva ett acceptabelt liv, fylld av varierande möjligheter.

Jag var inte medveten om det minsta. Bara att vår flyktingsförläggning var vårat nya, fria hem. Flyktingsförläggningen döptes till Sverige.

Ibland såg jag mamma gråta, ett förkrossat ansikte:

- Mamma, varför gråter du?
Fick aldrig något svar, utan bara en puss på kinden.
Tänk vad saknaden kan ha för betydelse.

Jag har det så bra -

Men mitt hjärta fylls av sorg. En sorg som visar medkänsla för studenterna i Iran. Ungdomar som drömmer om att leva ett liv som mitt. Studenter som begår självmord för att undvika ett helvete. Tjejer som prostituerar sig för att livet inte längre har en mening.

Hoppet finns inte längre, sorgen är konsekvenserna. Konsekvenserna av revolutionen 1979.

Hemska bilder, bilder av tortyr, grova mord – besatthet.

Kära läsare, diktatur som diktatur. Vissa länder är dock otroligt duktiga på att isolera sig från omvärlden, andra inte. Iran har lyckats hittills.

Oh well. Sedan måste jag bara nämna att detta bara är ett av de många problem på vår jord. Men det var nog dumt sagt, det är ni säkert själva medvetna om.

Mitt frikort tar tyvärr slut, men jag lär återkomma. Måste säga att jag har trivts något så otroligt här på Sourze – trevligt folk och alltid något kul att läsa! Ett stort plus att folk gärna för diskussionerna vidare.

Tills dess ägnar jag denna artikel åt mina föräldrar som har gjort mig otroligt lycklig, samt åt ungdomar som rent ut har ett helvetes liv.

Öppna ögonen för omvärlden, och var samtidigt lyckliga över det du har idag.

Kärlek åt alla!

Av Haleh Nowroozi 01 nov 2002 14:35