EU - moralisk katastrof

Men så snart tullar ska sänkas gentemot U-länderna är övertygelsen plötsligt inte lika starkt. Under de globala frihandelsrundorna har kvoter på Europas och USA:s produkter sänkts kontinuerligt, medan utfallet för Afrika och Latinamerika är nästan obefintligt.

EU har idag 30 procent högre tullar på U-länders exportvaror än det globala genomsnittet. Den fattiga världen tillåts exportera så länge ingen europeisk näring hotas av konkurrens. Tullarna på förädlade produkter från U-länderna är hela fyra gånger högre än för motsvarande varor från I-länder. Det handlar alltså om särbehandling, ja rentav mobbning.

De produkter tredje världen kan producera bättre än I-länderna drabbas hårdast av EU:s protektionism - arbetsintensiva varor såsom elektronik, maskiner, textilier och jordbruksprodukter. Det kanske mest remarkabla är Unionens jordbrukspolitik, eller CAP Common Agricultural Policy. Politiken innebär tullar om 100 procent på socker och mjölkprodukter. Produkter unionen inte producerar såsom kaffe kan smyga in utan påslag medan tullarna på kött ligger på hundratals procent. Detta är emellertid bara ena sidan av myntet.

Det inhemska jordbruket subventioneras med astronomiska belopp - ca 50 procent av unionens budget. Då pengarna pungas ut efter markareal och mängd boskap gynnas huvudsakligen stordrift och redan besuttna jordbruk. Det sägs att en av de största bidragsmottagarna är det brittiska kungahuset. Samtidigt skapar subventionerna ett kraftigt överskott på marknaden. Detta löser Unionen fiffigt genom att betala bönder för att inte odla. Än värre blir det när EU dumpar överskottet i U-länderna, vilket slår sönder fattiga länders industrier.

Det rör sig om ett moraliskt haveri. EU slår vakt om ett fåtal lobbyistiska företags usla intressen alltmedan fattiga människor hålls kvar i stagnation genom skyhöga tullmurar och prisdumpningar. Än vidrigare blir jordbrukspolitiken när inte ens EU tjänar på den. En fransk ekonom beräknade unionens årliga välfärdsförlust till 5-7 procent av dess BNP, vilket motsvarar Sveriges BNP. Hur mycket U-länderna förlorar är naturligtvis svårmätbart, även om många försök har gjorts. Den brittiska Labourregeringen kalkylerar att blott en halvering av importtullarna skulle generera en välfärdsökning motsvarande 150 miljarder dollar. Det är tre gånger mer än den globala U-hjälpen. Skandalen blir inte mer fulländad.

Av Christian Sandström 01 nov 2002 09:36