Kapitalismus blues

Först tog jag Hennes & Mauritz. "Hands up!" Under tiden de inte såg ut som om det blivit fred i Mellersta östern, utan mer som om Ravelli räddat en straff, tömde jag kassorna. Sen gav jag pengarna till Cho som hällde ner dem i ett kuvert, klistrade igen och la det på lådan. Det är rätt dyrt att skicka så många kilo till Asien.

Snuten kom förstås. Jag gillade deras min när jag halade upp mitt "Ni slipper ut ur fängelset"-kort. Sen fick de böta. De stod ju på min gata för fan.

Tog vespan. Vespa är hett, vespa är fett, vespa är mopeden nummer ett. Stannade utanför riksdagshuset, tog på mig röntgenglasögonen jag beställt från Hobbex och tittade in. Gudrun satte tänderna i en Big Mac, Görans högerhand hade ett party i byxfickan medan hans ögon kollade på fotografier av en rakad Bush, Alf byggde legohus med Ulf Ekman, alla husen såg exakt likadana ut. Jag fotograferade dem allihop, körde bort till Aftonbladet och sa: "Här får ni, men på ett villkor, jag bestämmer rubriken!" "OK", sa de.

Det stod inte "Kända politiker avslöjade!" Det stod "Förlåt dem, ty de vet fanimej icke vart de ska." Inte ofta ett "ty" får ligga med de stora grabbarna på löpet.

Gav bort några flygbiljetter till ett gäng strippor som skulle ner till Kiviks marknad. "Bon voyage", sa jag och undrade sen om de åkte ner till Skåne för att de tyckte att det var kul att tappa kläder. "E dy dom i ditt skalle?" sa den sexigaste av dem. "Vi gör det för penkarna, inkentink annat!"

Avslutade dagen med en dikt. Ville skriva en som sa allt. Så här gick den:

Av Mikael Vestlin 28 okt 2002 16:44