En 2:a chans-Visst! En 3:e? En 4:e?

Sverige är ett väldigt humant samhälle. Vi tycker det är självklart att ge folk en andra chans och även en tredje. Många tycker också det är helt okej med en fjärde, men borde det inte ta stopp någon gång? Eller är en misshandel alltid en misshandel oavsett om det är första eller tjugonde gången förövaren gör sig skyldig till brottet? Det är ju samma brott MEN ska det bedömas på samma sätt?

Jag antar att de är tankar kring detta som gjort att USA infört sitt, mycket omtvistade, "tredje gången gillt"-system. Det innebär att en brottsling som begår sitt tredje
brott, i princip, kan åka in på livstid för att stulit en cykel. Detta om de tidigare brotten varit tillräckligt grova vill säga.

Jag tycker grundtanken bakom USA:s system är rätt, men att deras sätt att använda det har blivit helt fel. I Sverige tycker jag att alla grövre återfallsförbrytare ska förses med fotboja efter avtjänat straff. Ett enkelt sätt att hålla koll på dom, och det skulle dessutom förenkla betydligt om personen ändå begår nya brott. Det är nog svårt att snacka bort att fotbojans signal placerar en på platsen för brottet! Vet inte exakt hur fotbojan fungerar men om man kan kolla, med endast några meters felmarginal, var en mobiltelefon funnits vid en given tidpunkt borde detta knappast vara något problem.

Givetvis ska fotbojan endast användas under en bestämd tid. Jag tror att folks tro på rättssystemet skulle, sakta men säkert, förbättras om man kunde visa att man fått bättre "ordning" på återfallsförbrytarna, som ju trots allt står för en stor del av de grövre brotten.

Hur man sedan ska få återfallsförbrytarna att sluta begå nya brott är en annan fråga, och det verkar då inte finnas något enkelt svar. Vi i Sverige har ju alltid förespråkat
"behandling", men det känns som att fängelsestraff har blivit mer och mer "förvaring" i stället.

Varför inte låta fångarna arbeta i större utsträckning? Det känns som det skulle göra mer nytta än att styrketräna. Kan man lära sig ett nytt yrke eller i alla fall få upp intresset för något nytt finns kanske chansen att nyfikenheten över detta kan hjälpa till att bryta den onda cirkeln när man kommer ut. Det känns som att styrketräning och åter styrketräning endast får som effekt att man blir mer skräckinjagande än innan, något man inte hjälps så mycket av i samhället.

Att sedan fängelserna är fulla av droger är ju inget mindre än en skandal. Det kan väl inte vara så svårt att komma åt? Höj straffen för folk som hjälper de intagna att få tag på knark och öka kontrollen. Urinprov någon gång då och då må vara "integritetskränkande" men det är ju faktiskt inte bara för samhällets skull det görs, utan även för att hjälpa individen att bryta onda cirklar.

Kram på Er,

SH

Av Sebastian Hess 19 okt 2002 13:52