Bosses bombade flip-flop-lista

Bosse är avundsvärd, för vem skulle inte vilja fortsätta trallande genom livet och slippa gråtattackerna och paniksaknaden?

Om du frågar Bosse så är han tjugosex, fråga någon annan och de gissar något yngre. En vårkväll satt han med sin kompis i köket i sin lilla etta med sovalkov. På bordet stod tända ljus och en flaska vin. Fniss och flams och trams. Så härligt.

- Vi gör en flip-flop-lista! sa Bosse plötsligt och for upp från bordet, hämtade papper och penna.
- Jaaa, det gör vi! sa Bosses kompis och klappade händerna av förtjusning.

Bosses kompis, som förresten hette Göran, fick börja föra protokoll. Överst skrev han Bibbi med snirkliga bokstäver, nedanför ritade han ett ganska rakt lodrätt streck som delade in sidan i två spalter. Några hjärtan blev det också. Bibbi var Bosses darling, en ganska färsk förälskelse. Bibbi själv tyckte att Bosse var läcker, särskilt munnen. Den var hans flip som övervägde floppen att han var lite bombad. Men att Bibbi tyckte så hade Bosse förstås ingen aning om. Vad Bosse tyckte om Bibbi skulle snart komma på pränt.

- Okej, sa Göran, vad sätter du på flip-sidan?
- Hmm, sa Bosse fundersamt, hon har fin häck... varm och sensuell röst... hon tjänar rätt bra.

Göran plitade noga ner Bibbis alla fördelar i den takt de formulerades i Bosses söta mun. Firmabilen, hennes muskulösa armar, tänderna, att hon bodde rätt nära. Snart var listan fulltecknad av sådant som Bosse tyckte talade till Bibbis fördel. Nu var det dags för flop-sidan.

Om de hade fnissat tidigare så drabbades de nu av hysteriska skrattparoxysmer. Överst på listan hamnade de håriga tårna, Bibbis ovana att vilja massera Bosses axlar fast hon inte alls kunde, att hon alltid avslutade SMS-meddelanden med "Puzzizar!"

Och så var det det här med den gropiga huden i ansiktet. Det kvalificerade sig absolut på flopsidan. Bibbi hade haft en rätt jobbig tonårsperiod med stora ömmande finnar och lysröda, variga blemmor. Det var långt innan hon och Bosse träffades förstås, men nu fanns spåren kvar, precis som i ansiktet på den där polischefen i Profiler, eller polischefen i "Miami Vice", eller Annika Bengtzons poliskompis i "Sprängaren", tänkte han.
- Konstigt, undrar om det är nån sorts revanschlusta som får finniga tjejer att välja polisyrket? En sådan slutsats var typisk för Bosse. Ofta fladdrade "klarsyntheterna" iväg innan de hann utvecklas till tankevurpor, men inte tillräckligt ofta för att han inte skulle framstå som lite blåst. Nu blev han avbruten av Göran som bräkte på bredaste värmländska.
- Våran prost är rund som en ost, men ser ut som en Rôquefôrt i ansiktet!

Det där hade Göran hört sedan han var liten, varje gång hans mamma blev lite på örat. Bosse skrattade så tårarna sprutade. Sist i floplistan stod det nu med stora bokstäver: "Rockfordansiktet".

Bosse och Göran bubblade och babblade långt in på natten. Men redan nästa morgon hade han glömt bort den där listan. Den hamnade i en korg bland reklamblad, rabattkuponger, flyers och annat krafs.

Efter ett par månader låg den ganska långt ner i högen. Där hade den väl fått ligga om inte Bibbi varit hemma hos Bosse och han bett henne hämta hans ryggsäck i vindsförrådet. De skulle resa till Gotland på romantisk semestervecka några dagar senare. Han bad henne leta efter vindsnycklarna i den där korgen. Hon hittade dem. Och listan. Ljuset var svagt på vinden, men tillräckligt för att hon skulle kunna läsa och förstå.

Nästa dag ringde Bibbi och lät inte alls så där "varm och sensuell" på rösten. Kyligt sa hon att det nog inte skulle bli någon resa till Gotland, och det blev det inte heller. Efter en dags förtvivlad gråt tröstade sig Bosse med en sista-minuten-resa till Kos. Göran följde med. Redan på planet ner var Bibbi glömd.

Varje morgon den där veckan skrev de en ny flip-flop-lista över tjejerna de träffat kvällen innan. Men de var noga med att bränna dem direkt. Listorna alltså.

Av Anna-Carin Collin 16 okt 2002 08:44