Är du normal?

"Är jag normal?!"

Den kanske vanligaste frågan i en sexrådgivningsspalt. Man riktigt hör genom texten hur ångesten sprutar om människan. Personen i fråga är så rädd att han/hon valt att blotta sitt kanske privataste för alla att läsa bara för att få bekräftat att denne är "normal".

"Men det är ju inte normalt!!" Återigen ett av de få tillfällen då man klart och tydligt kan höra vad personen känner bra utifrån lite text. Det finns en rå och äkta avsky i orden. Det som inte är "normalt" är fel... på alla sätt och vis.

Men vad är normalt? Hur definerar man det? Och vem är det som avgör vad som är normalt eller inte?

En ordboksdefinition på "normal" är: "Att tillhöra en norm". Men varför skulle detta vara bra? Vi ser ju massor av exempel på hur mycket elände normer ställer till med. Nu är det snart jul och då kommer den traditionella H&M-reklamen och dess tillhörande debatt om "ideal", "normer" och så vidare... och då får vi höra hur folk verkligen lider av att inte tillhöra normen.

Och sedan blir det en massa tjat om att normen är fel vilket gör att folk hamnar utanför. Därför skall normen ändras så att folk hamnar inom den och därmed kan kallas sig normala. H&M skall inte få sätta normen, heter det. Men vem skall det då? Skall vi ha Statliga Norm-Myndigheten eller? Ska vi ha folkomröstning? Och vad kommer att bli bättre? Hur vi än stätter normen kommer ju vissa att falla utanför. Vad blir då bättre bara för att vi flyttar på normen?

Det verkar vara som att det bara är massor av problem med normer. Och här kommer nog det viktigaste av allt: vad är det som är bra med att vara så kallat normal? Detta har faktiskt aldrig någon förklarat för mig. Det finns bara något slags självändamål med att vara normal. Men vad är det för något? Varför skulle det vara bättre av att gruppen är helt homogen?

Jag känner en del människor som inte är normala. Jag känner till exempel en tjej som om du nyper henne hårt så är det som att hennes smärttröskel är tjuvkopplad direkt till alla hennes erogena zoner. Hon har ju nytta av att vara onormal. Medan du förmodligen skulle bli asförbannat om din partner nöp dig hårt på örat så funkar det utmärkt som förspel för henne. Rätt applicerad smärta kan göra henne kåt för tre. Tror du att hon skulle vilja byta bort detta bara för att få "nöjet" av att vara normal? No f-cking way...

Men jag säger inte att det finns ett självändamål med att vara onormal heller.... därför att då blir så att säga den nya normen. Det blir normalt att vara onormal. Vad händer då med de stackare som inte är unika utan verkligen är traditionellt normala?

Överhuvudtaget ställer normal-begreppet bara till en massa trassel som resulterar i ångest. Hur du än försöker blir det fel. Antingen är du inte normal och får ångest över det. Eller så är du normal och då får du höra att du är "vanilla"... slätstruken och ointressant. Så problemet är inte om du tillhör normen eller inte... utan att det finns en norm. Normens själva existens är problemet. Utan den hade vi aldrig behövt oroa oss för om vi är normala eller inte.

---

Om någon skulle fråga om jag är normal eller inte så skulle jag svara "Japp!". Som teknolog har jag nämligen fått lära mig den matematiska definitionen på en normal. Den lyder: "Den snabbaste vägen bort från allting annat". Den som frågar kan aldrig veta vilken definition jag använder. ;

Och du då käre läsare, är du normal? Bryr du dig?

Av Michael Karnerfors 15 okt 2002 09:55