Den gemensama illusionen

Det borde finnas en regel mot att samma person inte får posta flera artiklar som innehåller samma uppgifter och syftar på samma ämne. En regel mot upprepning, helt enkelt. Okej om man har olika poänger, men om man daltar samma jävla sak om och om igen är det lite tröttsamt.

Tyvärr, Rainer Haapala och alla andra trogna sanningskämpar, så ser världen ut som den gör. Man litar mer på huvudmakten än på självständiga knäppgökar och konspirationsteoretiker. Dont blame me. Sanningen finns inte, därför att alla sitter och pekar på varandra och skyller ifrån sig när något förskräckligt har hänt. De verkliga argumenten tappas bort och den fulla sanningen kommer aldrig i ljuset.

Fakta är fakta, men kom inte och pressa upp den i röven på oss. Vill vi läsa så gör vi det, ok?

Det skulle inte hjälpa om den amerikanska regeringen ens erkände sina bluffar. Ingen skulle tro på dem, allra minst de mest blåögda och mest amerikavänliga, det vill säga de som verkligen behöver lite sådan fakta. Allt är inte svart-vitt.

Det är därför man fortfarande tjafsar om Kennedy-mordet, Palme-mordet, Oklahomabombaren och WTC. Det är därför delar av svenska foket stirrar sig blinda på att Sverige är ett av världens bästa länder, istället för att göra något åt de brister som faktiskt fortfarande finns.

Sanningen är en illusion, något abstrakt som man inte kan ta på. Något som är så långt borta, eller så nära, att kampen för den måste sättas i relation till avståndet. Är den för långt bort är kampen värdelös.

USA och Storbritannien håller på att bomba Irak. De har redan bombat Afghanistan och har säkerligen en hel lista på länder som sitter på andra godsaker man vill åt, ni vet, terrorlistan. Sedan i vems, vilkas eller vads namn man bombar, det är skitsamma. Våld är inte lösningen. I så fall möjligtvis det styrda folkets våld.

Sanningen är slöseri med tid. Acceptera läget och försök göra något åt sitsen istället för att börja riva i dåtiden.

I slutändan kommer det ändå visa sig vem som har rätt.
Den som skrattar bäst skrattar sist, eller den som lever får se.

Men om man prångt vill ha en egen uppfattning är faktaletande enda vägen, men man bör också se till vilka som har något, eller mest, att förlora. De brukar ha högst tendens att ljuga, i sin skräck att förlora makten.

Vi vet vad vi vet. Punkt slut. Sedan om andra är dumma nog att inte inse fakta är det deras eget problem. Det är ju dom som är grundlurade. Eller?

Av Idioten Puckosson 14 okt 2002 18:47