Stoppa Tjuven!

Jag har sällan pengar i plånboken, men inte för att jag är fattig, utan för att hålla konsumtionen nere. Jag svälter inte mig själv, men jag köper inte onödiga saker helt enkelt. Saker som inte tjänar något egentligt bra syfte. Hjärndöda ting. Om jag någonsin ser något jag vill ha, eller drabbas av ett ostävbart begär till dessa onödiga saker, när jag inte har pengar, då stjäl jag.

Mitt tjuvande är likväl en protest. En protest mot att världen är som den är. En politisk akt i vardagen. Jag ser ingen rak anledning att stödja världskrig, svält, slaveri eller andra resultat av pengamissbruk. Därför sträcker sig min verksamhet inom vissa ramar. Den lilla kisoken på hörnet drabbas aldrig. Inte heller den lokale klädhandlaren som svettas och sliter för att få ändarna att gå ihop.

Jag bygger pengreserver för att med pengar går nästan allt. Pengar är alltid bra att ha. Brottslighet handlar ändå bara om att bli upptäckt. Andra snackar om moral och samvete, jag är tvungen att stå för mina handligar, jag bär ansvaret, tycker de. Mina grundläggande värderingar är inget jag rår för, de kommer med uppfostran och tidiga erfarenheter. Med dagens samhälle har föräldrar mindre kontroll över sina egna ungar. De lämnas till djungelns lag på dagis. Min världsbild präglas av min personlighet, som i sin tur präglas av min omvärld under de tidiga åren.

Ytterliggare andra hävdar att det är fel att stjäla därför att det är osolidariskt. Jag är fullt medveten om att följderna är prishöjningar och att vissa varor kanske faller bort ur sortimentet. Å andra sidan är deras handlande ett accepterande av kapitalets makt. Ett tecken på att de indirekt stöder den nuvarande världen, och det spelar ingen jävla roll hur många demonstrationståg de tågar i, om de fortsätter pumpa in sina slantar i det de demonstrerar mot. Organisationerna skiter väl i vad du tycker så länge de har pengar och makt. Makten är även den beroende av de ekonomiska tillgångarna.

Jag har aldrig uppmanat någon att stjäla, det är ett personligt val. Samtidigt ser jag ingen koppling mellan att jag är en potentiell kriminell och att jag är opålitlig. Jag stjäl aldrig från vänner eller människor som behandlat mig väl. Organisationer som däremot försöker profitera på mig, vars pengatillgång är obegränsad, känner jag ingen sympati för. Borde jag det?

Jag vet att detta mitt stjälande i extrema former skulle kunna leda till att anställda fick mindre löner, osv. Detta skulle leda dem till mindre ekonomisk frihet och en mer pressad situation. Men återigen, de jobbar för ett företag som stöder en felaktig värld. De livnär ett företag som jag kämpar emot, det gör dem inte till personliga fiender, men ideologiska. Jag skulle aldrig ställa mig i ett demonstrationståg för NSF bara för att jag fick ett par hundra. Möjligtvis om jag fick designa mina egna plakat, och skriva och skrika vad jag ville, bete mig hur jag ville. Men absolut inte om jag var tvungen att ikläda mig deras jävla uniformer.

Men som alla vet, skulle endast mina små pilliga fingrar ha svårt att uppnå någon effekt alls. Vare sig positiv eller negativ, varefter man huvudsakligen borde se mitt handlande ur det ekonomiska perspektivet. Jag sparar pengar. Detta ger mig makt, pengarna ger mig större möjlighet att bestämma över mig själv. Den enda förloraren är rörelsen i sig, sällan dess anställda.

Jag ser det stulna som fri egendom, den ende som ens har rätt att kräva en liten del av det stulna är tjuven. Han har ju förvärvat det, och därmed är det hans förtjänst att andra kan ta del av det. Man snålar inte med något stulet.

Vi lever i en liberalistisk värld, där den liberala politiken tar över mer och mer. Liberalerna är individualister, var man reder sig själv, tycker de. Mitt stjälande är endast ett av stegen i min kamp för mig själv och min existens, så varsågoda, för här får ni precis vad ni vill ha.

Av Idioten Puckosson 09 okt 2002 09:34