Journalisten som trodde han var Gud

Dan. Redan i din rubrik gör du klart var du står. ”Manus” implicerar att du ser på journalistik som en i förväg klar produkt – journalisten skriver sin ”pjäs” och går sedan ut och letar upp lämpliga statister för sitt scenario.

Det där är livsfarligt.

Jag är inte politiker, men däremot journalist och har även jag stämt in i de högljudda protesterna emot Uppdrag granskning. Mina protester gäller dock snarare framställningen av inslaget än själva metoden dold kamera, vilket jag anser KAN vara befogad, men kräver betydligt större självdistans och ärlighet än den Josefsson och Svensson uppvisat.

I den lilla texten om dig själv skriver du att du brinner för ”en journalistik byggd på djup övertygelse”. Det gör jag med. MEN, jag tycker att det finns olika sidor av journalistiken och för vissa av dem är faktiskt objektivitet och i alla fall ett helhjärtat försök till renhårighet en dygd. Övertygelser/luftande av personliga övertygelser/fördomar/ erfarenheter/ kunskaper/tolkningar – allt detta i kombination gör sig bäst exempelvis här på Sourze eller i krönike-, ledar- och kolumnform där avsändaren är tydlig. För all del. Detta kan ju också betyda reportage och artiklar, men då bör man inkludera sig själv och sin ståndpunkt i storyn så att tittaren vet vad han/hon har att tolka utifrån.

Du skriver:
”Vad Janne Josefsson gör är att sno manuskriptet från politikerna, och i samma stund ryker Lars Adaktussons eget manus. För vad ska han nu ställa för frågor i Agenda? Ingen människa kan ju veta om det det ens finns ett uns sanning i det hans gäster säger - och hans egen roll i dansen framträder pinsamt tydligt.”

Adaktussons ”manus” i agenda är inte pinsamt. Föreslår du istället att vi inte ska ha någon som helst offentlig debatt där vi utgår ifrån att någon någonsin talar sanning? Skön människosyn...

Jag skrev efter Uppdrag granskning om allt detta och vill avsluta med att summera förloppet drygt två veckor efteråt eftersom jag tycker att det är många saker i detta som är intressant. Jag gissade redan då, innan valet att många av politikerna - men framförallt moderaterna - i Uppdrag gransknings reportage troligen skulle få stöd i sina respektive kommuner. Så har nu skett. Det var inte särskilt svårt att räkna ut och jag undrar i mitt stilla sinne om Janne Josefsson känner sig nöjd över att ha agerat dessa politikers privata PR-ombud...?

Alltihop har under den senaste veckan utmynnat i ilskna debatter som - som vanligt i svenska debatter - går vid sidan om de verkligt intressanta och brännande frågorna. Nu pratar vi istället om metoder. FÅR man verkligen använda dold kamera?!?! Uppifrån på SVT hänvisar man till ”allmänintresset” när man sanktionerar den här typen av journalistik. Jag vill påpeka att allmänintresset i så fall också skulle vilja veta HELA historien, det vill säga få se samtliga avslöjanden. När man betänker utformningen av inslaget är det också av allmänt intresse att få veta Janne Josefssons/redaktionens politiska ståndpunkter. Inslaget kan ju knappast anklagas för objektivitet.

Aftonbladet gjorde medvetet? en kul poäng av det allvarligaste problemet och smygfilmade Josefsson, vilket föranlett att han nu PO-anmäler dem för ”gangsterjournalistik”.

Varför? Jo, de utelämnade en bisats i hans uttalande ”Många kommer fram och tackar mig för valresultatet.” Tilläggas bör alltså följande ”men det har inte varit avsikten att få bort Bo Lundgren.”

Jaha. Spelar den bisatsen någon roll?

Min bedömning är att den spelar MINDRE roll än det faktum att man, när skillnaden var så liten mellan resultaten i s och m:s stugor, ändå valde att repetera enbart moderaternas valfilm om och om igen ackompanjerad av lite kuslig musik.
Klippteknik som klippteknik, Janne. Allt får inte plats, det vet du väl?!?! För övrigt säger bisatsen om Bo Lundgren ingenting om avsikterna gällande det moderata partiet som helhet.

Agneta Lindblom Hulthén, journalistförbundets ordförande sa i ganska försiktiga ordalag där hon på ett mycket generellt sätt uttryckte att det här med smygfilmande är problematiskt och kräver ansvar. Hon tillade att hon ansåg att användandet i just detta fall var befogat eftersom resultatet aldrig kunnat nås annars, vilket såklart är sant. Detta uttalande fick Josefsson att flyga i luften och uppmana journalister att i protest lämna förbundet eller slänga ut henne. Han passade samtidigt på att informera allmänheten om Agneta Lindblom Hulthéns månadslön.

Detta har varit debatten i ett nötskal: Ta ingen kritik och bemöt den endast med ilskna beskyllningar om att de som kritiserar dig är rika/har makt och därmed är ohederliga och onda.

I SVT:s ”Debatt” regnade Josefssons konstiga debatteknik över kritikerna:
– Här sitter vi och diskuterar arbetsmetoder! Var det inte viktigt att detta kom fram?!?! Detta var ju en spark rakt in i det politiska etablissemanget.

Och det är alltid ett självändamål? Jo, tydligen. På SVT:s hemsida i en liten beskrivande text hittar jag följande om Josefssons mål som journalist: ”Skitstövlar i privat eller offentlig tjänst är Jannes huvudintresse som journalist”. Jo, det låter ju fint. Det trista är att han – en professionell underdog – bestämmer i förväg vilka som är skitstövlar. En regisserad verklighet i allra högsta grad med andra ord. Och det duger inte att kritisera hjälten som ”sparkat rakt in i etablissemanget.” Då riskerar man påhopp som de här:
– Jamen Siewert, jag tror att du känner dig träffad. Du var ju väldigt länge maktens megafon.
– Lars Adaktusson bedriver journalistik på maktens villkor.

Nej Jan. De bedriver en journalistik där man inte från start inkluderar sina egna förutfattade meningar i uppdragen.

När man sedan inbjuder en av de smygfilmade att uttala sig, närmare bestämt den s-politiker från Stenungssund som tog strid mot den främlingsfientlige reportern, menade han att ”det kändes som att få en klubba i huvudet” och att han inte instämde med metoden.
– Jaha, sa Josefsson surt, det är något du har ändrat dig och tycker nu i efterhand eller? Du hade ingenting emot att vi skulle visa det när vi pratade med dig.

Eeh. Jag vill påpeka att han inte hade något att oroa sig över. Detta innebär dock inte att han gillar metoden han utsatts för.

Ingenting jag hittills läst, sett eller hört vittnar om någon som helst ödmjukhet eller självkritik ifrån Josefssons eller SVT:s sida, vilket gör att jag är böjd att hålla med Siewert Öholm i hans beskrivning av honom som en ”cynisk, elitistisk bödel”. Det förefaller mig som om den enda ambitionen vara att framhäva sig själv, att bli ”hjälten som gjorde rent hus i valstugorna”.

Vad gäller debatten är det synd att ingen funderar lite mer, inte ens nu med valresultatet i bakhuvudet. Tror vi alla, att ”Uppdrag granskning” avslöjade just och endast de politikernas allra mörkaste hemlighet? Eller tror vi att de efter att de petats från sina poster gick och lunchade med partikamraterna ändå?

Troligen. Att inbilla sig att bovarna i dramat är ett femtiotal ”onda” politiker som avslöjats är att vara blind. Valet har visat att dessa ”bovar” är representativa för en åsikt med förankring hos väljarna. När ska vi prata om den saken istället för kameror?

Slutligen, har ni läst att det finns en sossekvinna som är gift med en sverigedemokrat!?!

Tänk vilket scoop! Två skitstövlar under samma tak. Hämta sanningsserum, dölj kameran och buss på dem! Och glöm för all del inte att skriva manus först...

ALLA har ett människovärde, glöm inte det.

Av Sanna Rayman 01 okt 2002 11:28