Beauty-pensionär vid 30

Sann-story.

3200 tecken inklusive mellanslag, precis som krönikör Ulf Nilsson.

BEAUTY-PENSIONÄR VID 30

Dom torkade rosorna bildar ram under takåsen i hennes 2:a i Jakobsberg. Stolt berättar hon för väninnorna, pekandes, gång efter annan, om vart knippes särskilda story.

- Här förstår Ni, jag var 23 och hade precis träffat honom. Vi hade just landat i Cannes och han hade beställt en välkomstbukett till mig...
- Och den här buketten flickor, den låg i baksätet och väntade när han skickat en limousin för att hämta mig.
- Och herregud, dom här vita rosorna...

...hennes berättelser avlöser varandra och sannerligen, hon hade fått leva livet. Ett månadsmagasin hade en gång upptäckt henne på en skönhetstävling på ett disco och bara veckor senare träffade hon sin förmögne rikeman på en premiär i centrala Stockholm. Han var 48, brunbränd, vältalig, hade en lockig blond page och var oerhört ståtlig i sin marinblå sportblazer med gul snusnäsduk och ledigt uppknäppt pikéskjorta. Han skulle dessutom "snart skilja sig". Hon själv var så vacker att hon nästan väckte avsky. Hon gav nu upp precis allt. Hennes längtan efter flärd och återkommande solbrännor på akterdäck blev helt plötsligt sann verklig verklighet. Shoppingresor, getaways, kokain, 1:a klass och aristokratisk representation blev vardagsmat. Hon fick en egen takvåning i city och till och med nyckeln till en alldeles egen italiensk sportcabriolet. Och i garderoben där hemma, där trängdes Helmut Lang med Vivienne Westwood och Versace.

Hyllmeter med tidningsklipp bekräftar hennes storys och minsann, en gång var hon ju faktiskt där, alldeles mitt i paparazzins och skvallerpennornas epicentrum.

Hon fick allt hon pekade på.

Men idag är hon 32 och farbror börsdirektörn har för länge länge sen bytt ut henne mot en annan 23-åring. Faktum är att även denna tös i ett sentida skifte nu bytts mot en 22-årig oerhört vacker och oförstörd ung olivhyad brunett. Hon är visst assistent på en reklambyrå.

Nåväl, tiden går denna kväll i Jakan och vår väninnas stolthet över sitt förflutna övergår, som vanligt, i vrånghet. Visst, hon valde honom för plånboken, men herregud, hur i helvete kunde han sen svika henne så? Han hade ju fått precis allt han betalat för. Hon hade ju verkligen ställt upp. Om han liksom bara visste hur hon fått bita ihop varje natt han vräkt sin packade, krogdoftande korpulens över henne. Hur hon blundat sig igenom samlag där han alltid krävde "lite i 2:an". Ibland kom han till och med hem med nån ung tjej han ville se vår väninna ha sex med. Hon lärde sig. Vande sig.

Den här aftonen i Jakobsberg blir som vid varje bjudning med tjejerna. Vin in och känslor ut. Hon spottar och svär över tidningsklipp av de tvennes förflutna eskapader, på vart söndervänt blad finns redan ilsket, kluddat, hårt artikulerat hat.

Det är "äckel", "jävla vidriga gubbsvin", "minikuk" och "pedofilhelvete".

Tjejerna tröstar, torkar rinnande mascara, fräschar upp vår väninna, häller i henne ett par till och släpar armkrokandes med henne till pendeln för ytterligare en resa in till nattlivets Stockholm City.

Det blir score ikväll igen.
Det brukar vara lätt att få fylleragg på Karlsson.
Särskilt som hon har kvar sina bästa krogvapen, dom monumentala bröst och svullna läppar denne man en gång gett henne i present.

Av Per Holknekt 30 sep 2002 12:08