Michael. Lycka nåt man tror på?

Jag var lycklig när jag stoppade fingrarna i halsen och kräktes upp min middag.

Jag var lycklig när jag sprang flera kilometer efter jag käkat en kola.

Min kompis X var också jättelycklig när hon äntligen fick tag på en spruta så hon kunde injicera gift i sin kropp.

Om man tillräckligt många gånger utsätts för någonting kan man till sist börja tro att det är det "rätta". Samma sak gäller om man får höra samma sak om och om igen.

Vad lycka är är oerhört individuellt. Och visst, det finns säkert sexarbetare som trivs med sitt "yrke" och kanske är lyckliga.

Men frågan är hur relevant det argumentet är i denna diskussion.

Vad legitimerar det? Vad vill du ha sagt? Att alla horor INTE är olyckliga. Jamen so what?

Det finns fortfarande tusentals sexarbetare som lider helveteskval av det de pysslar med. Det finns fortfarande FÖR många som inte själva valt sin situation.

Som Lilja.

Jag tycker det börjar bli absurt Michael när man börjar argumentera med att det VISST finns lyckliga horor. Precis som att det skulle försvara och förklara sexarbetarnas "rätt" att sälja sig själva?!

Precis som att det är ok, bara för att vissa tycker det?

Ok. DU svarade på Anas ledare, men vad är poängen med det? Att sexindustrin inte är så hemsk som den är? Att det visst kan vara roligt att sälja sin kropp?

För hur det än är så tror jag att dessa tjejer/killar från början INTE valt sitt yrke. Och nej, jag har inte läst boken, men hävdar i alla fall att viljan att sälja sin kropp kommer från samhället. De värderingar som sexindustrin skapar alltså de som gör porrfilmer etc gör att vissa människor tror att det är "normalt" att sälja sin kropp.

Jamen, vem kommer bara på en dag utan påtryckningar och hjärntvättning?

"Just ja. Sälja sin kropp. Det kanske kan vara något?"

Som jag sa tidigare. Om man får höra något om och om igen, om man utsätts för något om och om igen börjar man till sist tro att det är normalt.

Och i detta fallet sexindustrins påtryckningar om att kroppen är det enda viktiga och att olika former av exploatering gör livet värt att leva. Livets mening verkar vara att objektifieras, sexifieras och exploateras.

Och ingenting behöver vara bra för att en viss grupp tycker det. En liten grupp kan inte legitimera en hel bransch.
Bara för att Hitler tyckte det var rätt att döda judar, homosexuella och handikappade legitimerar det inte rätten att göra det.

Det jag helt enkelt undrar är vad vinner du på att säga att det finns lyckliga horor?

Vad förklarar det?

Vem försvarar du?

Är argumentet relevant i diskussionen om att det finns tusentals kvinnor som säljer sin kropp mot sin vilja?

Kan vi inte istället tala om ORSAKEN till denna "vilja"?

Av Marita Söderström 24 sep 2002 15:10