Åldersnoja

När man bor i en relativt stor stad, som Stockholm, är man plågsamt medveten om sin ålder. Från att du fyller tonåring önskar du att du vore äldre och det håller i sig fram tills den dag då du inte vill något hellre än att bli yngre.
Man vill bli femton, så att man får köra moppe, man vill bli arton så att man kan gå ut. Man vill bli 20 så att man kan få gå ut på de coola klubbarna och köpa sprit på Systemet.
Sen vill du allt det där all over again, fast baklänges. Det kanske inte är någonting som är typiskt för stockholmare, förresten.

Jag var ute och åkte spårvagn i Göteborg i somras med en kompis. Vi är båda 21, hade kört bil hela vägen från Stockholm och kände oss jättevuxna. När vi skulle betala biljetten frågar spårvagnsnissen "Under sexton? Då blir det åtta kronor." "Öh..." mumlar vi i kör och glor på varandra, helt oförstående. "Öh, nä, vi har fyllt sexton." Dumma som vi var. Vi betalade hellre dubbelt så mycket för resan än att låta någon tro att vi var femton år. Vad säger inte det om oss?

När vi går ut är jag den enda som får visa leg på 18-årsställen. Vi kan vara fem stycken artonåringar och så jag, men jag är alltid den enda som måste bevisa min ålder.
"Var glad för det du", brukar de flesta säga när de fnissat klart. "När du är 30 kommer du vara glad när någon misstar dig för att vara sex år yngre." Jo, men visst.

Jag har aldrig haft komplex för min fysiska litenhet eller för faktumet att jag ser ut att vara 15 när jag egentligen har fått gå på Systemet i ett och ett halvt år, tagit körkort och lagligen kommer in på alla krogar i stan. Men för ALLA ANDRA är det något skämmigt i det. Det SKA liksom vara pinsamt. Jag BORDE skämmas när jag tvingas ta fram legitimationen när jag ska köpa cigaretter. Men det gör jag inte. Varför är det på detta viset?

Är det därför alla tjejer har stilettklackar och lika mycket smink i ansiktet under en dag som jag använder på ett helt år? För att de är så rädda för att folk ska tro att de är några år yngre än vad de i själva verket är? Är det därför folk tror att jag fortfarande befinner mig i nedre delen av tonåren? Jag har gympadojor och jeans. När jag kommer, kommer en liten heffaklump med stor ryggsäck, klumpig dunjacka och en ful mössa neddragen över öronen. Jag prioriterar sömn framför smink vilken måndagsmorgon som helst och jag väljer att vara varm framför att vara trendig vilken vinter som helst. Känner mig liten bredvid ungarna i gymnasiet som kommer i kavaj och stövletter, handväska och läppstift. Är man automatiskt 15 år när man inte prioriterar sådana saker?

Av Sophia Öhrn 24 sep 2002 14:52