Åh, är du också med i Attac?

Sk®attmasens enväldiga journalistkår träffar Sten i hans med proletärenklassiker och FNL-affischer kitschigt inredda herrgård.

Sten jobbar idag som management-konsult och ett ögonkast i taxeringskalendern berättar vilken beundransvärd solidaritet Sten har med sig själv.

Sten ser med entusiasmerande glädje på den framväxande Attacrörelsen.
- Svenska folket har tröttnat på börssamhällets hänsynslösa profitering och utsugning, säger Sten och blicken beslöjas av gamla goda minnen från 70-talet. Han tar fram en gammal Hoola-Bandolavinyl och tittar länge på omslaget. Ackompanjerat av Björn Afzelius skånskbrutna kampsånger fortsätter han:

- Ungdomens glödande engagemang visar att marknadssamhällets kommers- och konkurrenskultur är en samhällssvulst som den yngre generationen vägrar slava under. Attac kan mycket väl bli nästa stora folkrörelse.

Jag sörplar på cappuccinon och undrar lite försynt varför en folkrörelse som Attac har ekonomiska problem på grund av låga medlemsintäkter.

- Eh, öh, jo, alltså, börjar Sten lite trevande.
- Är det Staten, Kapitalet och den massmediala högerdominansen som duperat folket till underkastelse? fyller jag i.
- Just precis! Det borgerliga etablissemanget har framställt Attac på ett motbjudande lögnaktigt sätt. De har pengarna, men vi har folket på vår sida. I längden kommer det nyliberala kannibalsamhället förgöra sig självt, fastslår Sten och går efter mer kaffe.

Jag gör några korta anteckningar och tittar sedan ut genom fönstret. Den gråmulna eftermiddagshimlen kastar några regndroppar på BMW:n därnere på marken. Sten återvänder från köket, han fyller på min kopp och jag frågar hur han ser på PPM-fonderna.

- Mina pensionspengar är inte till salu, deklarerar Sten bestämt. I och för sig väljer jag gärna var jag sparar, men jag vill inte hänge min pension åt kortsiktiga vinstintressen.
- Om det är kortsiktigt att placera pengar för god avkastning om 40 år, vad är i så fall ett långsiktigt vinstintresse? undrar jag lite förvånat.
- I botten är det en ideologisk fråga, upplyser Sten.
- Skuldavskrivningen då? fortsätter jag. Är det verkligen klokt att ovillkorligen skriva av samtliga U-länders skulder oavsett styrelseskick?
- Det bör krävas en motprestation i form av demokratisering, instämmer Sten.
- Till skillnad från Attac instämmer du alltså i WTO:s åsikter?
- Nja, öh, alltså...
- Är det också en ideologisk fråga? undrar jag.
- Ja, just det. Det viktiga är att en annan värld faktiskt är möjlig.

Vi tar en paus i intervjun. Sten visar mig runt på herrgården. Han berättar ivrigt om sommarstugorna, konstsamlingen och sitt låga golfhandikapp. Vi går ner i vinkällaren, han tar fram en Bordeaux -91 och vi återvänder till vardagsrummet.
Sten skakar vinglaset försiktigt.
- För att få fram vinets bouqét, förklarar han och brer lite getost på ett Digestive och fortsätter:
- Globaliseringen måste ske underifrån. Den multinationella kommerskapitalismen utarmar och spekulerar sönder den rättvisa Värld som faktiskt är möjlig.
- Då är du positiv till Tobinskatten, säger jag, smakar på vinet och önskar mig en egen vinkällare.
- Rent principiellt är jag det. Då alla länder måste komma överens om en sådan skatt är den dock praktiskt ogenomförbar, resonerar Sten.
- Men det är en ideologisk fråga? gissar jag.
- Precis. En annan värld är ju faktiskt möjlig.

Sten berättar därefter lite 70-talsnostalgi. Jag försöker säga att jag måste hem och klippa gräset, men Sten hör inte utan fortsätter berätta om tiden på barrikaderna. Mitt i en lång utläggning om den amerikanska kulturimperialismen tittar han på klockan och utbrister:
- A-ekonomi börjar nu!
Jag tackar för mig och går nedför trapporna. I sin aktiemani tycktes Sten glömma att följa mig till ytterdörren. Jag ropar hej då, men får inget svar. På vägen mot grindarna kunde jag i vårregnet fundera igenom allt Sten berättat.
Efter att ha stiftat närmre bekantskap med Attacrörelsen överväger jag nu att bli medlem. I och för sig tror jag varken på tobinskatten eller den ovillkorliga skuldavskrivningen.
Men jag håller ju med om att en annan värld faktiskt är möjlig.


Fotnot. Sten Vallter har några helt andra namn i verkligheten.

Av Christian Sandström 18 sep 2002 08:58