Göran Persson är årets Lucia

Efter Göran Perssons utspel i valrörelsens slutspurt har man ju förstått att valet handlar om så mycket mer än enkla sakfrågor och ideologiska vägval. Valet handlar om vem som ska lysa upp vintermörkret med ljusa politiska idéer, vem som ska bli Sveriges Lucia.

Nja, valet handlade nog om olika saker för var och en av oss. För egen del var det här första valet sedan 1988 som jag satt på åskådarplats. I varje valrörelse sedan 1991 har jag serverat kaffe på torgmöten, mött ilskna föräldrar i känsloladdade skoldebatter, slickat valkuvert och annat som hör en valrörelse till. Därför har det varit en underlig och ovan känsla att se allt från ett nytt perspektiv - väljarens.

Med mina egna valrörelser i färskt minne har jag försökt inta en välvillig inställning till företrädare för alla partier. Att bedriva en valrörelse är ett väldigt slitgöra. Alla politiskt aktiva människor som har slitit i den här valrörelsen förtjänar all respekt och framförallt ett vänligt bemötande. Trots min lite loja inställning till det politiska spel som en valrörelse innebär, har jag uppmärksammat två mycket tydliga skiljelinjer i valet.

Det som först slår mig när jag ser tillbaka på de senaste veckornas debatt är att de politiker som är uppriktiga och opretentiösa vinner min sympati och min respekt. Politiker som väljer att säga det de tror att människor vill höra, är de politiker jag snabbt slutar lyssna på. När Maud Olofsson, Lars Leijonborg och Göran Persson svarar på Stina Lundbergs snabbfrågor i SVT gör de det från hjärtat, utan att tänka efter vad partiprogrammet säger. Uppriktiga och personliga svar. Inte alltid enligt partiets handbok, men med övertygelse och engagemang. Bo Lundgren och Gudrun Schyman väljer istället att med hjälp av sin slipade retorik svara på en annan fråga än den utfrågarna ställer. Svar som går helt i linje med vad kampanjmakarna vill att de ska säga. Här går en tydlig skiljelinje mellan politiker som fattar beslut efter personlig övertygelse och politiker som fattar beslut för att stärka partiets varumärke och opinionssiffror. Med tanke på valresultatet upplevde kanske också andra väljare den skillnaden som viktig.

Något som också har slagit mig är de ideologiska skillnaderna. När ledarskribenter och andra gnäller över att valrörelsen innehåller för lite av ideologiska diskussioner känner jag inte igen mig. Ideologiska diskussioner blir aldrig så tydliga som när de förs genom debatter om sakfrågor. Abstrakta ideologidiskussioner visar oftast inte mer än vem som läst på mest om Marx, Keynes och Hayek. Det är först när de politiska teorierna testas mot verkligheten som det går att tydliggöra ideologiska skillnader. Inget säger väl så mycket om grundläggande politiska idéer och människosyn än diskussionerna om invandring och integration, om homosexuellas rättigheter, om arbetsrätt och arbetslöshet. Valrörelsens debatter har gett en tydlig bild av den stora skillnad som finns mellan blocken i syn på individen och samhället. Skiljelinjen går mellan dem som ser oberoende och valmöjligheter som den yttersta friheten, och dem som ser gemenskap och jämställdhet som de bästa förutsättningarna för ett välmående samhälle.

När vi igår hade röstat i vår vallokal i skolan uppe på kullen bänkade vi oss framför TV:n för att följa årets händelse. En omröstning som är mer spännande än melodifestivalen och Robinson, och där det dessutom är helt gratis att lägga en röst på sin favorit. Efter en dramatisk kväll med skratt och gråt står det nu klart att Göran får fortsätta som Lucia i fyra år till. Natten går tunga fjät...

Av Mathias Walldén 17 sep 2002 09:50