När kvinnor inte tävlar förlorar de

Många är av uppfattningen att pojkar och män är tävlingsbenägna. Det märks då de jämför vem som har häftigast bil, dyrast mobiltelefon... störst pitt. En kanadensisk studie belägger detta. Studien visar att pojkar tävlar mer än flickor vilka enbart tävlar då de behöver det.

Länk: aftonbladet.se

Jag tror att detta har förödande effekter för jämställdheten, helt enkelt därför att tjejer inte får lära sig att konkurrera i samma utsträckning som pojkar. Tjejer borde tävla mer.

Vi lever i en värld med ändliga tillgångar. Det finns inte en oändlig mängd med bra jobb, pengar, makt, önskvärda livspartners eller bra bostäder. Följaktligen befinner vi oss som individer i en konstant konkurrenssituation. Och vill vi ha, då måste vi tävla. Gör vi inte det, då kan vi inte få det vi vill ha. Visst, ibland dimper det ned i knät på oss - tacksåjättemycketfördet - men för det mesta måste vi kämpa, annars tar någon annan det/den vi vill ha.

En människa som tävlar lär sig två saker som är viktigt. Det ena är att ibland förlorar du. Ibland går det inte vägen utan du står där och kan endast se på då konkurrenten njuter av det du ville ha. Det svider. Det gör ont. Det är förlamande. Men det är inte dödande.

Kanske låter fånigt att säga just det sista... men det är ju ändå sant. Även om du förlorar så lever du ändå. Världen står kvar. Du överlever och kan tävla igen när chansen ges. Detta är något som den som tävlar lär sig. Att du kan förlora utan att världen går under. Det är inte en katastrof att förlora. Du behöver inte känna sig knäckt över det. Du lär dig att du inte är bäst i världen... men att det går alldeles utmärkt att leva ändå. Detta tror jag är en oerhört viktigt erfarenhet för att bli nöjd med sig själv och finna inre frid.

Den andra saken du lär dig genom att tävla är att du kan vinna. Inte alltid. Inte ofta. Men ibland vinner du. Du får drömjobbet... den där kanonlägenheten... eller snyggingen du spanat på som dessutom visade sig vara smart och trevlig också. Du lär dig att ibland är du verkligen bäst i världen. Vad detta gör för självförtroendet behöver jag väl knappast nämna. Få saker får dig att må så oerhört bra som att vinna.

Sedan den kanske viktigaste saken av allt: Om du inte tävlar, då kan du aldrig vinna. Om du tävlar, då kanske du förlorar. Om du inte tävlar, då förlorar du garanterat.

Så vad har nu detta med jämställdhet att göra? Se på det jag nämnde ovan. Tre saker där uppe är viktiga för jämställdheten: Pengar, makt och jobb. Det råder ständig konkurrens om dessa grejor. Och som det är idag förlorar kvinnor som grupp. Eller rättare sagt: fler män - som individer - har detta än kvinnor - som individer.

I jämställdhetsteorier finns det en slags uppfattning om att män håller ihop som grupp och inte konkurrerar inom gruppen. Att en man gärna lämnar över till en annan man bara för att det är inom gruppen. Jag menar att det är precis tvärt om. Män är i STÄNDIG konkurrens. Finns det något att tävla om så gör vi det, alltid. Män håller inte ihop som grupp. De tävlar som individer. Det finns ingen samhörighetskänsla annat än den som finns mellan tävlande.

Kvinnor däremot har inte fått tävla på samma sätt. Det är mer vana vid att gruppera sig och hålla ihop inom den egna gruppen. Men detta funkar inte i en situation där man tävlar om individuella saker. Ett jobb till exempel kan endast tillträdas av EN person. En plats i kommunfullmäktige/landstinget/riksdagen kan inte tillträdas av en grupp utan EN person. Där kan man inte längre ty sig till gruppen utan måste konkurrera som individ.

Och saken är ju den att även om vi män ger kvinnor tillträde till makt, jobb och pengar så kan vi inte trycka det i handen på dem. Kvinnor måste själva utnyttja sina rättigheter och möjligheter. Vi som män kan inte göra det åt dem. Kvinnor måste ta för sig. Män kan inte ge ifrån sig makten om det inte finns någon som tar emot den. Om kvinnor inte ger sig in i konkurrensen, om kvinnor inte tävlar, då finns det bara män kvar som tar över. Och så fortsätter orättvisorna.

Män ger inte ifrån sig det de har till andra män... utan till andra konkurrenter. Visst vill ingen ge ifrån sig makt frivilligt. Men det är fullständigt skit samma om det är till en man eller en kvinna. Det blir inte lättare att ge ifrån sig något bara för att den som tar det du hade är man. Den frånträdande blir inte gladare för det. Det finns ingen gruppmentalitet som gör att män blir glada bara för att en annan man fick det istället för dem själva... därför att förlorarna står likförbannat utan. Sålunda tror jag inte på gruppteorier som talar om män och kvinnor som homogena grupper därför att det stämmer inte på den manliga mentaliteten.

Det sägs att kvinnor måste jobba dubbelt så hårt som en man för att lyckas. Detta är kanske sant... därför att kvinnor inte har erfarenhet av att tävla och konkurrera. Den som är erfaren har det alltid lättare än den som saknar erfarenhet. Och män tävlar sedan barndomen. Vi har erfarenheten. Sålunda är det lättare för oss.

Därför tycker jag att tjejer skall tävla mer. Att de redan från barndomen skall lära sig att det går att förlora... och att det också går att vinna. Lära sig att ta smällarna... och lära sig att vinsten finns inom räckhåll. De skall lära sig att de inte alltid kan ty sig till gruppen utan att ibland måste de tävla helt själva. Det har vi killar fått göra... och resultatet av detta är mer än tydligt. Jag tror inte att vi hade haft kvinnoförtryck om tjejer hade lärt sig tävla. Om inte annat så hade kvinnokampen kommit igång långt tidigare istället för att låta vänta på sig några tusen år som den gjorde.

Tjejer, kvinnor: Vässa armbågarna och börja tävla. Så kommer förtrycket att upphöra.

P.S. Visst kan vi vända på detta. Ibland måste man spela lagspel... och då är det inte bra att vara en utpräglad individualist. Män kan vara notoriskt dåliga på att spela lagspel. Men det är dock en annan debatt. ;

Av Michael Karnerfors 08 sep 2002 11:08