The Swedish bikini team

Han hade aldrig varit utanför sitt hemland Nya Zeeland men nu skulle han följa med sin bästa kompis som är gift med en svenska, jag.

Han visste att det var vinter men hade inte lagt ner större tankemöda än att konstatera att det var just vinter och att det fanns snö i Sverige. Hans första chock kom vid mellanlandningen i Tyskland. Det var snö och julskyltning.
Alla pratade tyska, ett språk han aldrig ens hört talats tidigare. Han sitter på flygplatsen i Tyskland och ser hur planen avisas. För honom så ser det antagligen ut som något spejsat i stjärnornas krig när avisningsmaskinen rullar ut med tända strålkastare. Några timmar senare landar han tillsammans med min man på Arlanda international. Alla pratar svenska, ett språk han aldrig hört förut.

Snön ligger tjock utanför ankomsthallen och det är ett mörkt Sverige den 23 december, dagen innan julafton.
När vi kommer hem till mej så har jag julpyntat med en julgran i full traditionell dekoration. Han har aldrig sett en julgran inomhus förr och tittar storögt som ett barn.
Han har aldrig sett adventsljusstakar i fönstren och heller inte adventsstjärnor. All den svenska julmaten får honom helt plötsligt att tänka på galnakosjukan som härjar i Europa och att människor har dött av att äta kött och han petar i maten och äter bara grönsaker.

Han frågar om vattnet i kranen går att dricka och han vågar inte riktigt för han har ju hört att det ibland utomlands finns hemska baciller i kranvatten så han dricker Coca Cola resten av veckan. Coca Cola känns tryggt för det har han hemma också.

Han har alltid varit glad i sprit och sitter på den lokala puben hemma varje vecka så när jag bjuder på varm glögg så dricker han och kräks senare på natten. Vi åker in till city för att handla, han går en meter efter oss utan att säga ett enda ljud. Han handlar ingenting och är helt chockad av att allt är på svenska, han kan inte ens köpa en tidning och han vet inget av vad som döljer sej i burkar och förpackningar i mataffären. Enda gången han ler är när han ser kattmatsburken med namnet pussy på.

Han säger till min man när jag inte hör att: brudarna är så påklädda så man kan knappt se hur dom ser ut! Min man rapporterar troget vidare till mej så fort han är utom hörhåll.

Jag köper importerat djupfryst lamm med stämpeln NZ väl synlig på köttets svålsida. Han måste ju äta nånting medan han är här och han är ju livrädd och petar bara undan det garanterat svenska köttet. Jag gör allt för att han ska trivas på sin första utlandsresa på andra sidan klotet.
Han har ju aldrig varit längre än 30 mil hemifrån tidigare.
Han vill efter en första biltur inte längre lämna min bostad utan nöjer sej med att titta på tv och vi hyr lite engelskspråkiga filmer till honom.

Vi är bjudna på en middag men han vill inte följa med och när vi kommer hem så har han bara ätit chips och druckit läsk det senaste dygnet. Han pratar knappt och skrattar inte alls. Han som normalt är en glad och öppen skit sitter nu framför teven och ser på engelska videofilmer. Han har chips påsen i knäet som en snuttefilt av trygghet. Han brukar prata om brudar och om sina pubbesök, om senaste strippshowen han varit på. Han är den typen av kille som alltid pratar om brudar och tuttar, han är en harmlös skojig prick som man inte bara kan bli arg eller irriterad på. Lite enkelspårig, men vadå!

När vi kommer hem så säjer han: Swedish bikini team.
Vadå Swedish bikini team? Han undrar var man kan se dom.
Jag får förklara att dom inte finns, att jag tror att det är en reklamhistoria i USA. Kanske reklam för öl, tror jag.
Han ser moloken ut. Han är som killarna i chipsreklamen: var är brudarna? Nästa dag vill han in till stan för att boka om sin biljett och åka hem. Han kom den 23 december sent på kvällen till Sverige och lämnar landet på nyårsaftons morgon. Han vill inte ens följa med på nyårsfesten vi är bjudna på! Han lämnar landet efter en vecka och skulle ha stannat i tre veckor! Han är så hemsjuk så han vill bara hem!

Vi kör honom ut till Arlanda och vinkar av honom. Vi pratar om det på vägen hem i bilen. Vi tror att han drabbats av en kulturchock och att han inte var förberedd. Han viste att det var vinter i Sverige och att det fanns snö. Men han hade nog aldrig tänkt så långt som att det var kallt.
Att alla skulle prata ett annat språk var nog också utanför hans tankevärld.

Han hade tänkt glida runt på sin svenska semester och titta på Swedish bikini team och hade inte räknat med att han inte ens kunde se formerna på dom svenska brudarna för dom var påbyltade för att klara vinterkylan! Vinter på Nya Zeeland är som en svensk september så han blev nog rejält chockad då han inte ens hade fantiserat om hur det skulle vara, mera än när det kom till Swedish bikini team.
Så lurad han blev!

I dag två år efter hans resa så har han inte med ett enda ord dryftat sin resa till Sverige och vi låtsas om att det aldrig har hänt. Vi tror inte att han nånsin kommer att lämna Nya Zeeland igen, aldrig nånsin.

Av Suzanne Ek 07 sep 2002 14:58