Höga ohälsotal - Ökad medvetenhet

Så har det då kommit fram att man kan förlänga sin sjukskrivning bara genom att lyfta på luren och slå numret till en välvillig läkare. Fixat och klart! Ingen som egentligen kontrollerar huruvida man är sjuk eller inte. Och politikerna rasar. Att fuska med sjukskrivningen verkar vara en synd som inte är av denna värld för de där uppe. För fuskas gör det. Det är inget som går att sticka under stolen. Problemet, som jag ser det, är inte att det faktiskt går att fuska, utan varför man egentligen känner sig nödgad att göra det. Det är detta som politikerna verkar blunda för när de talar om att till varje pris täppa till de hål som finns i systemet så att ingen ska kunna ta extra semester. Vad är det till exempel för idioti att införa en extra karensdag? Visst, det kanske kommer att avskräcka en del inbitna fuskare, men det kommer också att avskräcka de som tvingar sig till jobbet när de egentligen hade mått bäst av att stanna hemma i sängen.

Den ökande sjukfrånvaron handlar inte så mycket om att folk är sjukare. Det tror i varje fall inte jag. Det handlar heller inte om att folk har blivit latare. Det handlar om ett ökat medvetande och en minskad tolerans för vad man ska behöva utsätta sig för på en arbetsplats. Det är ju uppenbart att latmaskarna som fuskar med sin sjukskrivning inte trivs på sina jobb. Annars hade de väl inte sjukskrivit sig? Eller är det jag som har fel?

I åtskilliga debatter har jag hört partiledare svamla om arbete som ska man tas om det bjuds oavsett vad för sorts arbete som serverats. Tala för er själva! Det är sånt här som gör mig förbannad. Allting kan vara bättre än att varje morgon vakna av en väckarklocka som kastar en in i ett tillstånd av psykisk tinnitus som när man väl kommer till sans förvandlas till en kväljande motvilja till att göra sin "plikt". Skulle det vara en ära att få känna så? Skulle det vara en ära att känna äckel varje gång man kommer till sans? Inte konstigt att folk finner vägar förbi sans och vett.

Ni har allt i en liten ask här, kära politiker. Jag har öppnat den åt er. Kika ner här. Kolla! Ja, se där har ni era bekymmer:
Sjukskrivningar och alla kostnader det medför.
Drogproblem och alla kostnader det medför.
Kriminalitet och alla kostnader det medför.
Förtidspensioneringar och alla kostnader det medför.
Ja, de flesta, om inte alla sociala problem grundar sig i denna samhällets åkomma - plikten att arbeta. Det är synd och skam, men orden "arbete" och "arbetsliv" har en långt ifrån positiv klang i mina öron.

Politiker, ni täpper till fel hål. Satsa era djupt verklighetsfrånvarande grå på att göra det mer trivsamt för människor att leva. För det är vad det handlar om: Människor! Vi är inga jävla kurvor i någons dator, vi är inga pelare att stötta upp börsras med, vi är inga siffror som det går att dividera med. Och vi tvinnar inga linor till någon annans tvätt!

Nej, fy fan!

Av Arvid Jurjaks 06 sep 2002 09:03