Odemokratisk oliktänkande?

Något gnager mig. En ständig känsla, svår att definiera och omsätta i ord utan att det låter alltför brutalt. Vi ljuger hemskt mycket här i landet och jag tror inte att det är bra för hälsan. Kanske är det där vi har roten till alla sjukskrivningar?

Jag såg häromdan en dokumentär på SVT om den muslimska fundamentalistiska organisationen Hizb ut-Tahrir. Sen bråkade jag lite med en kompis om det hela. Ni som inte såg dokumentären kan gå in på www.hizb-ut-tahrir.dk. Grundpelarna i organisationen är i alla fall följande: starkt fundamentalistisk, verkar i flera länder, strävar efter ett islamskt världsherravälde. Redan denna beskrivning räcker för att jag för en del verkar lite om inte rasistisk, så i alla fall xenofobisk - trots att jag verkligen hållit mig till en så enkel definition som möjligt. Jag har inte berättat om vad det står på deras flyers, jag har inte berättat om varenda liten värdering som skiljer sig från våra etcetera. Jag tänker inte heller göra det. Alla vet vilka delar i sharialagarna som upprör mest så det är onödigt att vara spekulativ eller hetsa i någon riktning. Låt oss istället gå vidare till pudelns kärna.

Dokumentären tar slut och min kompis säger att den var dålig. Jag frågar på vilket sätt. Han svarar "Jag är lite misstänksam mot danskarna. Det här känns mest som ett led i att piska upp de anti-muslimska stämningar som råder i Danmark nu."

Ty dokumentären är dansk. Och danskar är som vi ju alla vet rasister hela bunten...?

Jag blir arg. Vi har just sett steningar och män med stora planer för världen, men min väns primära reaktion är att vara misstänksam mot danskar!? Jag tycker att det känns konstigt. Min första tanke var snarare "det var mig en otrevlig islamistisk organisation" än "hmm, de där danskarna". Jag känner mig mer misstänksam mot att Hizb ut-Tahrir vill ha världsherravälde... Han menar att det är onödigt att fokusera så, det leder till generaliseringar - alla muslimer är ju inte fundamentalister och om man ska tänka så om muslimer hela tiden, ja då kan det ju aldrig ske nåt "MÖTE".

Jag tänker att alla danskar knappast är suspekta individer heller och påpekar att stämningarna i Danmark kanske råder bland annat på grund av att organisationen som för övrigt andra muslimer i dokumentären varnar för delar ut flyers med uppseendeväckande budskap "Döda alla judar!" och rekryterar medlemmar på gymnasieskolor.

Kan det inte vara så att det kanske går en gräns för toleransen någonstans? Och att danskarnas gräns gick vid de här flygbladen?

Han svarar att i så fall så gick hans gräns för tolerans när Sverigedemokraterna delade ut flygblad på ett torg här i en kranskommun utanför Stockholm. Jag undrar vad det stod på flygbladen. Han sa att det visste han inte för han läste dem inte, men han blev i alla fall provocerad. Jag menar att om han blir upprörd utan att ens läsa flygbladen och provoceras av Sverigedemokraternas blotta existens, ja då kan det ju aldrig ske nåt "MÖTE"... och i så fall verkar han, i mina ögon, en smula generaliserande, ja rentav dansk och odemokratisk...

Han tycker att han faktiskt inte måste tycka om alla. Att det faktiskt är helt OK ibland att generalisera om han tycker illa om vissa på grund av deras åsikter. Jag tycker att om han nu ska det så borde väl andra få göra det också. Är det liksom inte det som är det demokratiska i demokratin?

OK. Jag skulle kunna beskriva den här diskussionen i all evighet, det förstår ni säkert. Och den kom ingenvart, det är säkert lika uppenbart. Vi fick båda lite huvudvärk och blev lite ledsna. Och det är den springande punkten. Vi krånglar in oss väldigt mycket nuförtiden - framför allt när det gäller integrationspolitiken, som blivit ett kraftfullt slagträ i valdebatterna. Folkpartiet träffade uppenbarligen en öm punkt när de presenterade sitt integrationsprogram, annars hade pratet kring det tagit slut för länge sen. Som jag ser det är öppen diskussion det den enda demokratiskt korrekta ej att förväxla med politiskt korrekta! vägen.

Att medelst förvirrade åtgärder och struntprat i demokratins namn försöka kväva åsiktsströmningar är den värsta formen av lögn. Ta en absurd idé som positiv särbehandling – en åtgärd som Mona Sahlin sammanfattat i att om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.

Förlåt, men sånt kan bara spä på rasismen. Inte nog med det, det är odemokratiskt och diskriminerande mot arbetslösa som heter Jonas och Kalle.

Och varför har ett sådant förslag som språktesterna upprört så väldigt? Det är väl en självklar fördel om man kan kommunicera - oavsett var man bor? Istället för vi nu en diskussion kring huruvida det är rätt att "tvinga" på invandrare det svenska språket, som vore det en enorm belastning.

Slutligen. It takes two to tango, och integrationen är en krånglig pardans. Således är det inte bara svenskar som ska beskyllas för misslyckad integration. Som ett litet exempel kan jag nämna Södertälje kommun som nu har avbrutit sitt samarbete med Integrationsverket eftersom man menar att man nu har tagit emot fler än man hinner och kan integrera på ett bra sätt i kommunen. Södertäljes största invandrarorganisation stöder kommunens beslut fullt ut, ty även de har en del i integrationsarbetet, en stor insyn i problemen och även de ser att de inte hinner ge nytillkomna ett värdigt mottagande. I just det här fallet är konflikten med andra ord INTE - som man gärna låter påskina när partidebatternas vågor går höga - mellan etablissemang och marginaliserad invandrare och ännu mindre mellan höger och vänster, utan mellan ett verklighetsfrämmande statligt verk och människor ute i verkligheten.

Vi måste på båda sidor om vi:et och dom:et ta en titt på vad som inte fungerar och ta tag i det hela med lika delar självkritik och ilskna beskyllningar.

Kom igen, bråka lite! Hellre det än skenheligt lögnande. Ärlighet varar längst. Det må utmynna i små konflikter, men vad är små konflikter emot vetskapen om att en utdragen, stor lögn kan utmynna i gigantiskt explosionsartade konflikter? Tangon är en eldig dans...

Av Sanna Rayman 02 sep 2002 09:33