Så blev jag grön

Egentligen har jag redan en gång på sourze skrivit hur det kom sig att jag blev grön. Men det skadar givetvis inte att ta en gång till. Den poäng jag ser med Miljöpartiet och hela den globala gröna rörelsen är att vi faktiskt är åttio år yngre än de andra partierna. Vi har rötterna i dagens samhälle och inte i gårdagens. Vi lyssnar mer på vad människor säger nu än vad skäggiga gubbar skrev när industrialismen höll på att bli verklighet. Men det är klart, allt det där visste jag inte när jag kom att välja parti.

Istället var det så att jag hade snackat för mycket. Det verkar för övrigt vara ett drag som går igen hos de flesta politiker. Jag hade alltså snackat för mycket, i skolan, på lektionerna. Mitt ändlösa prat ledde till att jag som straffuppgift fick se en av TV:s direktsända valdebatter. Sagt och gjort, ihop med tre polare som också hade haft lite för mycket att säga slog vi på TV:n i tid med vår lärares peppande ord i huvudet: "Ikväll ska politikerna berätta vilken framtid de vill ha, hur skolan ska se ut, varför fritidsgårdar stängs och det kan väl inte vara så tråkigt att lyssna på?"

Ganska snart upptäckte jag, Pajas, Erik och Gert att vår lärare inte var bästis med sanningen, istället för visioner pratade politikerna om marginalskatteeffekter, välfärdsligor och ekonomisk tillväxt.

När så sista politikern fick ett par minuter i den inledande rundan var vi redan trötta och ville byta kanal, men hans sluskiga, orakade uppsyn fick oss att lyssna upp. Och han snackade faktiskt om visioner. Om ett samhälle där man inte plågar djur, där man lever i samklang med miljön, där segregationen bryts, bostäder byggs och fattiga länder ges en chans att bli något annat än fattiga. Han, Birger Schlaug, gjorde mig och mina polare till miljöpartister.

Det var, som jag skrev, ingen slump att det var just miljöpartiet som pratade visioner.

Jag tror att det behövs bäst före-datum på partier precis som på allt annat. När ett parti blir för gammalt säckar det liksom ihop till någon grå smet som då och då väser ur sig något ohörbart och knappt förståeligt.

När partierna en gång bildades så var det försök att förändra samhället i olika riktningar, enligt olika ideologier. En liberal ville ha mer frihet.

En socialdemokrat mer rättvisa. En kommunist en stor stark stat och en konservativ tyckte mest att det var bättre förr. Idag slåss folkpartiet för att man ska kunna telefonbugga människor, sossarna fördelar från de som inget har till de som redan har, kommunisterna tycker mest att det var bättre förr och moderaterna tycker mest att det är bättre i EMU.

Det känns häftigt att vara med i ett parti vars ideologi författas just nu. I gröna partier och organisationer världen över. Förbjudna i diktaturer, levande och starka i demokratier. Vi brukar sammanfatta vår ideologi i fyra solidariteter.

Det handlar om medkänsla med djuren, naturen och det ekologiska systemet. Med det som grundbult blir givetvis minkfarmar och långa djurtransporter ett minne blott. Likaså kväveutsläpp som leder till algblomning, utfiskning av torsken eller koldioxidutsläpp som ger växthuseffekt och naturkatastrofer.

Det handlar om solidaritet med kommande generationer. Om att tänka längre än mandatperioden räcker. Om att se att vi i vår generation blivit utsatta för ett fruktansvärt svek när man stal resurserna till vår skola, sparkade kuratorerna och gjorde klasserna för stora. Att spara på skolan lönar sig aldrig, man får betala tiofalt när människor blir otrygga och osäkra.

Det handlar om medkänsla med världens folk. Om att det inte är OK att 30000 barn svälter ihjäl varje dag samtidigt som länder som skulle kunna odla mat till sin svältande befolkning odlar kaffe och kakao till oss. Om att vi måste skriva av skulderna, höja biståndet och införa Tobinskatt och globala spelregler för kapitalet.

Givetvis handlar det också om solidaritet med människor i Sverige. Om att demokratin inte längre får vara ett skämt. Om att makten ska ner från sina höga hästar och att du ska kunna påverka alla de beslut du påverkas av. Då finns ingen plats för EU eller EMU, med god plats för folkomröstningar och medborgarinitiativ. I Kalix, där Miljöpartiet styr, har man så folkomröstat om skatten och hur de ska se ut i tätorten. Man har myndigförklarat människor. Det är grönt.

Av Gustav Fridolin JR 30 aug 2002 21:56