Tvålskum i örat

Mannen i den mörkgrå kostymen skyndar korridoren fram. Den klarröda Mussepiggslipsen ligger som ett streck bakom honom och i ena örat har han fortfarande tvålskum kvar sedan morgonduschen. Han är sen till ett möte; inte ett speciellt viktigt sådant som tur är, men dock.

När han kommer in i mötesrummet möts han av två personers förvånade blickar, varav den ena från en av hans underordnade. De verkar ha påbörjat sammankomsten utan honom. Här gäller det att sätta sig i respekt, tänker han.

Den nyutexaminerade civilekonomen gör sig tålmodigt beredd att dra hela historien på nytt; sin bakgrund, sina erfarenheter och anledningen till besöket på den svenska gummifabriken i norra Spanien.

Innan hon har hunnit yttra ett ord böjer kostymmannen sig över henne. Hans andedräkt luktar surt och när han spottar fram orden kan hon se resterna av flygplansmaten mellan tänderna; "Du ska inte tro att vi tänker hjälpa dig bara för att du är blond och blåögd. Tro inte det!". Därefter drar han nöjt handen genom det tunna, rödblonda håret och sträcker ut den mot henne.

På ovansidan av handen sitter en liten klick av tvållöddret från örat.

Efter samtalet går hon därifrån.

Han tror att hon har lärt sig veta sin plats. Att han har satt sig i respekt.

Av Anna Bergman 28 aug 2002 16:20