Dags för gaysex på saunor!

Den senaste tiden har Alf Svensson kd och Mikael Damberg s debatterat homofrågor på Sourze. Deras inlägg är inte helt ointressanta, men i sin iver att käbbla med varandra når de inte fram till grundfrågorna: Har jag samma chanser i livet oavsett sexuell läggning och könsidentitet? Och vem ska ha makten att bestämma hur jag ska leva mitt liv - jag själv eller någon annan?

I svaret på dessa frågor visar sig socialdemokraterna och kristdemokraterna ligga märkvärdigt nära varandra. Det handlar om olika former av kollektivism: i socialismens fall är det staten som vet bäst hur du ska leva ditt liv, i konservatismens fall är det traditionen eller religionen.

Därför brukar också s och kd enas om att rösta ner reformförslag för homosexuella, bisexuella och transpersoner i riksdagen. Vårens adoptionsreform är ett positivt undantag. När Mikael Damberg hävdar att socialdemokraterna "vill ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella" förtiger han att socialdemokraterna använt sin regeringsställning till att säga nej till dussintals reformförslag från folkpartiet liberalerna, vänsterpartiet och andra partier.

Det finns en sprängkraft i homo-, bi- och transfrågorna som når långt bortom de enskilda lagförslagen. För mig som liberal är det självklart att individen har en ovillkorlig rätt att forma sitt liv, så länge ingen annan skadas. Därför ska vi inte bara arbeta för homo- och bisexuellas rätt att gifta sig, bilda familj och bo i radhusidyll för den som vill det, utan också för varje människas rätt att bryta kärnfamiljsnormen och forma sina egna livsprojekt.

Men kollektivister blir ofta djupt provocerade när enskilda vill leva på ett annat sätt än majoriteten. Då åker pekpinnarna fram och morallagar stiftas.

Ett bra exempel på morallag är förbudet mot gaysaunor, eller bastuklubbar som de ofta kallas. Gaysaunor kan enkelt beskrivas som ställen dit män går för att umgås eller ha sex med andra män. Sverige är den enda demokrati som har totalförbjudit gaysaunor.

Många ställer sig undrande till fenomenet. Vissa tycker kanske att det är obegripligt eller rent av omoraliskt. Men det är faktiskt inte du och jag, och definitivt inte staten, som ska avgöra hur andra människor utövar sitt sexliv. Man ska inte behöva rättfärdiga sig, inte förklara sig, inte behöva få någon "godkänd"-stämpel från stat eller kyrka.

Bastuklubbsförbudet infördes 1987 på förslag av den socialdemokratiska regeringen. Dåtidens aidspanik gjorde att förslaget fick total uppslutning av alla riksdagspartier: man hoppades att ett förbud skulle motverka hivspridningen.

I dag vet vi att förbudet mot gaysaunor inte underlättat arbetet mot hiv. Tvärtom finns det, vilket framgår i den parlamentariska smittskyddskommitténs betänkande SOU 1999:51, flera exempel på att domstolar bedömt att förekomsten av kondomer i en viss lokal är ett bevismaterial som styrker brott mot bastuklubbslagen.

Det visar att lagen är oförsvarlig. Om människor har sex i lokalen borde kondomutdelning enligt min mening snarare belönas än bestraffas.

Ändå hjälps högern och vänstern åt att behålla bastuklubbslagen. I smittskyddskommittén var det bara folkpartiet som ville avskaffa lagen helt, medan s och kd tillsammans med andra partier ville ersätta dagens lag med nya specialregleringar som skulle ge polisen befogenhet att stänga bastuklubbar. Och inte ens detta urvattnade förslag vågar regeringen lägga fram för riksdagen.

Varför blev just Sverige det enda land i världen som totalförbjudit gaysaunor? Jag menar att förbudet är ett utslag av en mycket vanlig svensk sjukdom, nämligen tron att staten vet bäst och ska lägga människors liv till rätta. Här är Alf Svensson och Göran Persson samma andas barn.

Men så länge du inte skadar någon annan ska staten hålla tassarna borta från din sängkammare eller bastulav. Människors sexliv kan inte värdesättas av någon utomstående och allra minst av staten. Därför måste bastuklubbslagen bort. Det kommer folkpartiet och jag själv att fortsätta arbeta för.

Av Martin Andreasson 27 aug 2002 13:55