Stendöda Marockaner

Det är semestertider i Madrid; augusti månad. Termometern på gatan visar på 43 grader, i skuggan. Jag slinker in på café California på gatan Goya för att ta mig en förmiddagskaffe. När jag kommer in vänder sig 20 par ögon emot mig samtidigt. Jag försöker att verka oberörd, går fram till bardisken, sätter mig till rätta på en av de höga barstolarna och väntar på att servitören ska ta min beställning.

Efter en liten stund kommer servitören fram. "Buenos dias, señorita", hälsar han och tittar yrkesmannamässigt på mig, samtidigt som han diskar ur ett glas. Jag hälsar tillbaka och beställer en café con leche. Den ställs snabbt framför mig tillsammans med ett glas fyllt med vatten, taget direkt ur kranen. Som att drinka ur en swimmingpool, ungefär.

Paret som sitter till höger om mig gör sig beredda att gå. Mannen tar upp sin plånbok för att betala. I facket med en plastficka, där de flesta brukar ha foton på frun och barnen eller husdjuren har han ett foto på påven, Johannes Paulus den andre.

Mannen till vänster om mig läser en av Spaniens största tidningar; El País. Eftersom vi sitter nära varandra kan jag tjuvläsa rubrikerna och några av artiklarna.

I dagens tidning står det om att man ännu en gång funnit kroppar uppspolade på stranden i Tariffa i södra Spanien. I surfarnas paradis.

Den här gången har man hittat tretton kroppar, varav en kvinna som var gravid i nionde månaden. De tvingades av människosmugglarna att hoppa i vattnet, trots att det var långt kvar till stranden och vågorna gick höga. Trots att de inte kunde simma.

De döda tros vara människor som försökt ta sig till Europa från Afrika, över det smala sundet mellan Marocko och Spanien, meddelade man från gränspolisen. Kropparna kommer att föras till Algeciras, en stad i vilken många gravplatser är markerade med ordet "okänd". Siffran över afrikaner som illegalt har försökt ta sig till Spanien och drunknat är nu uppe i över 4000.

Samma hav, olika sidor.

I tidningen El País skriver man vidare att det ofta händer att lik spolas i land vid Gibraltar sund och på Kanarieöarna, som är de vanligaste färdvägarna till Europa från Marocko. Och att den illegala invandringen är en av stötestenarna mellan Spanien och Marocko.

Sjunker som stenar gör de, som inte kan simma.

Tidningsmannen vänder blad och ber om notan. Servitören räknar efter hur mycket kaffet kostade och man hör att han har en lätt brytning när han talar spanska. Knappt skönjbar, men dock.

Mannen med påven i plånboken har fått tillbaka växel på sedeln som han betalade med. Han räknar mynten och stoppar ned dem i myntfacket. Drar igen blixtlåset. Allt är i sin ordning.

Aquí no pasa nada.

Amen.

Av Anna Bergman 24 aug 2002 14:59