Högerns cyniska invandringspolitik

När "Land för hoppfulla" lanserades i slutet av 90-talet riktade SSU och liberala debattörer skarp kritik mot programmet. Vi var upprörda över moderaternas syn på integration och på deras idéer om en uppdelning av Sveriges invånarna i ett A- och ett B-lag. Programförfattaren Per Unckel tvingades backa och Carl Bildt hävdade att han inte ens läst programmet.

Idag råder det andra tongångar inom borgerligheten. Nu lägger folkpartiet liknande förslag och får stöd av borgerligheten. Moderaterna menar att folkpartiet nu har övertagit den politik som beskrevs i "Land för hoppfulla". Men de är inte nöjda med det utan vill gå ännu längre och föreslår ett kunskapstest för att bli godkänd som svensk medborgare.

Vi unga socialdemokrater är fortfarande kritiska till denna syn på invandrare och integration. Men denna gång är vi också häpna och förfärade över att det är Sveriges enligt egen utsago liberala parti som startar den intoleranta valdebatten. Var finns den interna humanistiska kritiken inom folkpartiet och moderaterna idag?

Den diskussion som förts sedan folkpartiet presenterade sitt integrationsförslag har mest handlat om kravet på svenskakunskaper för medborgarskap. Jag tycker visserligen att förslaget är principiellt fel och i det närmaste verkningslöst, men anser inte att det är det mest upprörande i programmet. Mest upprörande och människofientligt är folkpartiets och moderaternas förslag om invandrarnas underordnade plats på arbetsmarknaden, som mer förvandlar integration till en lönsamhetskalkyl än en fråga om människor.

Den farligaste delen av högerns integrationspolitik är att de invandrare gästarbetare som kommer till vårt land för att arbeta och betala skatt inte ska ha rätt att ta del av våra gemensamma trygghetssystem. Att Folkpartiet dessutom kryddar förslaget med en egen bortre parantes, som innebär att de som blir arbetslösa ska kastas ut från Sverige efter tre månader, är makalöst. Det skapar ett tudelat samhälle - inte integration. Att invandrarna enligt moderaterna inte heller ska behöva omfattas av kollektivavtalen betyder i praktiken att dessa människor tvingas ta jobb till lägre löner, vilket skulle pressa ned lönerna på hela den svenska arbetsmarknaden.

Detta sätt att se på medborgarskapet och samhället kan vi inte ställa upp på. Vi kan inte annat än säga att högerns politik är cynisk.

För att få en tydligare bild av de konsekvenser folkpartiets och moderaternas nya integrationspolitik kan få vill jag ställa ett antal frågor.

1 - När man som invandrare blir gravid och ska ha barn, får man då gå på graviditetskontroller och får man plats i förlossningsvården? Omfattas man av föräldraförsäkringen? Eller måste man försörja sig själv direkt efter förlossningen, och gäller kravet att inom tre månader skaffa sig arbete och därmed barnomsorg även gravida för att inte bli utvisad?

2 - Hur ska man våga stå upp för sin rätt att inte bli utnyttjad som arbetskraft? När ens arbetsgivare vill sänka lönen, ändra arbetsuppgifterna, ändra arbetstiderna eller vägrar förbättra arbetsmiljön, hur ska man då våga säga ifrån när att avsked betyder obetald arbetslöshet och stor risk att inte hitta ett nytt arbete inom tre månader och därmed utvisas?

3 - När man ingår i invandrarnas B-lag på arbetsmarknaden, hur ska man då lära sig svenska och integreras i det svenska samhället? Hur ska man kunna känna trygghet när man hela tiden måste vara rädd för att en förlust av arbetet betyder utvisning till en otrygg framtid?

Jag är rädd för svaren. Moderaternas och folkpartiets problembeskrivning är redan generaliserande och innebär att vanliga fördomar förvanskas till "sanningar". Om risken för bidragsberoende skriver folkpartiet "Det finns en snabb tillvänjningseffekt. Den som blir van vid att bli försörjd av andra kommer efter en tid att se detta som ett naturligt förhållande". Jaha, så det är därför invandrarna inte arbetar.

Om sin syn på att anställa invandrare säger folkpartiet "Arbetsgivare känner tveksamhet inför att "chansa" genom att exempelvis anställa en person med invandrarbakgrund - om det inte fungerar så är ju arbetsgivaren efter sex månader "fast" med den nyanställde." Jaha, det är arbetsgivaren det är synd om. Om arbetsmarknaden säger MUF:s ordförande Tove Lifendah följande i senaste Månadsjournalen: "arbetskraftsinvandringen skulle vara värt att pröva, men först måste kollektivavtalen skrotas och invandrarna ge möjlighet att arbeta för en lägre lön".

En human uppfattning innebär, trodde jag, en omtanke om och respekt för varje människa så som hon är. Oavsett ursprung. Att ge alla samma chans, utan att styras av fördomsfulla antaganden.

Integration föds inte ur särskiljande krav utan ur samarbete och gemenskap. Den invandrare som kommer hit, som välkomnas och behandlas som likvärdig, som får arbeta, betala skatt och studera under samma villkor som vi andra, kommer att kunna ta aktiv del av vårt samhälle.

Med oro undrar jag varför Sveriges liberala parti blev det parti som öppnade dörren för en alltför låg diskussion om invandringen. Vi minns hur Bengt Westerberg reste sig ur soffan när Ny Demokrati tog plats bredvid. Hur ska vi minnas Lars Leijonborg och Bo Lundgren? Som männen som öppnade dörren för en politik som dömer invandrare till en andra klassens medborgare i Sverige?

Av Mikael Damberg 22 aug 2002 09:18