Respekten för liv är inte relativt!

Uppsala universitetssjukhus skickade mamman gravid med tvillingar i vecka 25 med helikopter till Åbo universitetssjukhus. Enligt lagen skall man göra allt för att rädda barnen från och med vecka 23, samma vecka faktiskt som i alla fall varit den sista gränsen för en laglig abort. Sjukhuset betalade 100 000–tals kronor för ambulanshelikoptern och sedan tiotusentals kronor för den neonatala vården i Åbo, trots att chansen för ett barn att överleva när man föds så tidigt är mindre än 10 procent enligt läkare i Åbo. Och här var det tvillingar.
Men lagen är lagen.

I Expressen berättar den wallraffande undersköterskan att man skall inte sätta in livräddande åtgärder om den 88 –tantens hjärta skulle krångla. Hennes levda liv är inte värt att räddas och hennes dödsångest behöver man inte bry sig om. Hennes skattepengar som betalats för att bygga upp vården skall inte komma till hennes hjälp ens den enda gången hon verkligen skulle behöva den "moderna svenska sjukvården".

Alla neonatala för tidigt födda barn skall räddas om det går. Och deras föräldrar skall få definitivt värdigare behandling än den som landstinget hade tänkt sig för Eskilstunaparet – att skickas hem med finlandsfärja som vilken kryssningsturist som helst med de döda barnen i lastutrymmet. Men alla gamla Tant Gretor och Moster Märtor skall också få livräddande vård om de får hjärtproblem. Och det är oftast Greta och Märta vi talar om eftersom kvinnor lever längre och enligt undersökningar också får sina hjärtattacker tio år senare än männen. Föreställ dig att Bengt-Gustav, 67, inte skulle få livräddande vård när han får propp i hjärtat. Vilket liv det skulle bli i pressen!

Sjukvårdens plikt att rädda och vårda liv är inte relativ. Liv skall respekteras till den sista stunden. Det är inte du eller jag som har rätten att leka Gud och säga att Tant Greta inte skall få hjälp om hon behöver det. Det handlar inte om att göra en bedömning just nu i denna skärningspunkt av historia och framtid som kallas nuet. I stället måste man se livet med dess förflutna, nuet och framtid som en helhet, som det liv det är. En skröplig Greta som verkar förvirrad har förmodligen haft himlastormande orgasmer, kanske räddat illegala flyktingar under kriget med livet som insats, fött barn, begravt barn och makar, lagat underbara middagar, eller slitit 40 år på en fabrik för att sedan bli bortrationaliserad. Hon älskar, hatar, längtar, sörjer, gläds som du och jag. Hennes rädsla och smärta är lika mycket värda som dina och mina.

Sverige har redan en lag som skyddar neonatala barnens rätt att bli födda. Nu behövs det en lag som skyddar Gretas och Märtas rätt att bli behandlade som de fullvärdiga patienter de är oavsett ålder. De har bidragit lika mycket till samhället som Bengt-Gustav och betydligt mer än du och jag!

Av Johanna Parikka Altenstedt 17 aug 2002 14:45