filmFESTival

Upp klockan tidigt, hämta Bittan och köra ut till Torekov för att fixa frukost till dem som är med på utflykten. Varje år anordnas en bussutflykt för de medverkande. Lite sightseeing på Bjärehalvön, bad vid morgonbryggan i Torekov och sen en stärkande frukost ute i det fria. Jag tittar ut genom fönstret och ser att regnet öser ner. Jag upprepar, regnet öser ner.

Men Bittan är inte den som är den. "Plan B" säger hon när jag ringer och lite försiktigt undrar om jag kan gå och lägga mig igen. "Plan B?" säger jag med tvivel i rösten. "Ja, antingen dukar vi upp i ljugarboden bredvid bryggan eller... nä, nu vet jag, självklart ska vi vara i Bodils affär" Hon fortsätter att bubbla om bänkar och campingbord och avslutar glatt med ett "vi ses strax". Jag stönar inombords, hur i hela friden kan någon vara så pigg när det fortfarande nästan är natt? En timme senare pågår det ett uppsluppet frukostparty i Fiskhuset, hamnen, Torekov. De få kunder som inte vänder i dörren när de ser alla människor som pratar och skrattar och äter får tränga sig fram mellan diverse kända och okända filmmänniskor. Plan B blev succé.

Tillbaka i Båstad med några minuter till godo innan den första filmen börjar, har jag dragit lärdom av det som hände igår och hoppar över dagfilmerna eftersom det är två filmer ikväll som jag väldigt gärna vill se. Men istället för gå hem och umgås med familjen och göra lite nytta i hushållet, stannar jag kvar och hjälper till i baren. Det känns som om jag skulle sticka hål på den här fantastiska bubblan jag befinner mig om jag ger mig ut i verkligheten.

Så jag stannar kvar och upptäcker att det är minst lika stimulerande att umgås utanför biosalongen. Jag fick faktiskt prata med en av våra stora filmrecensenter. Blev varm i hjärtat när han sa att även han sett "Lust" ett mästerverk med bland andra Robert Gustavsson, Gerhard Hoberstorfer och Cia Soro i huvurollerna jag trodde nämligen att det bara var jag och Tillan som sett den. Fick också veta att han tycker att hela dogma-grejen är fullständigt värdelös och att Kjell Sundvall inte har gjort något bra sen "Jägarna", detta med anledningen att nämnda regissör gjort "Grabben i graven bredvid" som är högaktuell just nu. Läs boken istället.

Av alla fantastiska grejor som hände den här helgen så är en av dem att jag upptäckte att jag inte kände mig hälften så otillräckligt som jag trodde att jag skulle göra. Nästan alla dessa kunniga och duktiga människor, denna kulturelit, som kan "allt" om film var hur trevliga som helst. Faktiskt vanliga människor som man kunde fråga och diskutera saker med och som dessutom verkade genuint intresserade av vad man hade att säga.

Eftermiddagen gick alldeles för fort över till kväll och det var dags att gå på bio igen. Marie-Line heter huvudpersonen i filmen med samma namn och hon bor i en förort till Paris. Tillsammans med sin man, sin dotter och barnbarn lever hon i en liten lägenhet och försörjer sig genom att jobba på nätterna. Hon är chef för ett antal kvinnor och tillsammans städar de ett varuhus. Det är ett ganska bra jobb men det är inte gratis. Priset hon måste betala är att bli medlem i Nationella Fronten samt att utföra sexuella tjänster när chefen så önskar.

Det är ett varm porträtt som tecknas av den, vid första anblicken, ganska osympatiska Marie-Line. Men ju längre filmen går och man börjar lära känna henne så visar det sig, inte helt otippat, att det bakom den hårda ytan döljer sig ett hjärta av guld. Det är en härligt film, bra skådespelare och man blir berörd. Jag gråter även under denna föreställningen, men det är inget emot vad som komma skall. Mer om det senare.

Efter "Marie-Line" är det dags för dagens sista visning. Europapremiär på "Spun". Försöker att låta bli att snegla över axeln för att se vilka kändiskar som ska dyka upp på de av SF reserverade platserna i mitten av bion, men jag lyckas inte så bra. Stirrar glosögt mot dörren och blir lite besviken när det bara, förutom en deffad Jonas Åkerlund, är Per Gessle och hans fru som ska bevista premiären. Har egentligen inga som helst förväntningar när det gäller Åkerlunds långfilmsdebut. Misstänker att det blir ganska likt hans musikvideor och tyvärr har jag rätt. Långa stunder av filmen vet jag inte om den är för eller emot droger.

Det är snabba klipp och häftiga sound-effects men behållningen är Eric Roberts som fjolla och den förr i tiden så väna och genomskinliga Blondie det vill säga Debbie Harry som butch-flata ! och det säger väl allt om vilken kvalitet det är på filmen som helhet. Nej, om den tyckte jag inte. Efterfest på restaurang Sand och en kille kommer fram och pratar med mig. Jag känner igen honom från frukosten och han undrar vad jag tyckte om "Spun". För en gångs skull vågar jag säga vad jag tycker och väntar lite spänt på vad han ska säga. Jag har ju ingen aning om vem han är, han kanske är Jonas pressmänniska!

Men det visar sig att han har en helt annan anknytning till filmvärlden. Han jobbar med Reza Parsa och har skrivit manus till en av de kortfilmer som ligger först på programmet i morgon. Vad han tycker om "Spun" ska jag låta vara osagt men jag tror inte att han kommer att se om den, om vi säger så. "Du måste säga ärligt vad du tycker om filmen imorgon" säger han med uppriktighet i rösten. Jag ber om hans mejladress eftersom jag vet med mig själv att jag alltid har en ambivalent inställning till saker som har gjort starkt intryck på mig och jag misstänker att "Möte med ondskan" faller in i den kategorin och därför behöver ett par dagar på mig för att sortera känslorna och lovar att höra av mig.

En snabb blick på klockan säger att det är ungefär sex timmar kvar tills jag ska på bio igen så det är dags att masa sig hem.

Av Kajsa Kallio 16 aug 2002 09:29