De två myterna om horan

Myten om den lyckliga horan finns inte.

Förvånad? Tänk nu efter riktigt noga: Vilken normalintelligent och allmänbildad person skulle någonsin få för sig att vara så rent ut sagt korkad att han/hon påstår att alla sexarbetare är lyckliga? Vem skulle vara en sådan idiot som att påstå att det inte finns olyckliga horor?

Ingen är så dum. Vi har sett exempel efter exempel efter exempel på människor som gått ned sig totalt. Ingen påstår att heroinmissbrukaren på Industrigatan i Malmö är lycklig. Eller ta till exempel handeln med människor från östeuropa som ökar. Ingen påstår att dessa slavar skulle vara lyckliga. Eller 14-åringen på ett sjaskigt hotel i Bangkok som tvingas passa upp på västerländska sexturister. Ingen påstår att denne trivs med det hon/han gör. Dessa människor är geniunt olyckliga... och det finns ingen som tvivlar på detta.

Alltså finns inte myten om den lyckliga horan. Enda anledningen till den nämns så ofta är att den är ett billigt universalargument att slänga omkring sig i den infekterade debatten om sexualpolitik. Men det argumentet har ingen substans. Det finns ingen som tror på den myten, alltså kan man inte anklaga folk för det heller. Myten är en myt... den finns inte.

---

Däremot finns myten om den olyckliga horan. Du har nog inte hört namnet... men du har hört den berättas. Den går ut på att alla prostituerade och andra sexarbetare, typ porrmodeller, strippor och så vidare över hela världen, utan undantag, är olyckliga. Inte nog med det utan dessa människor är dessutom mentalt handikappade på ett eller annat sätt... trasiga i huvudet och själen helt enkelt. Och särskilt trasiga är de som säger att de inte vill sluta... för de vet helt enkelt inte vad de snackar om.

De människor som försöker låta nyanserade när de berättar den här myten slänger in en brasklapp som låter ungefär så här: "Ja ok då... det kanske finns ett par som inte är olyckliga. Men de är en på tiotusen/hundratusen/miljonen. Dem kan vi skita i".

Varför finns denna myt? För att den är det främsta argumentet mot sexindustrin. Inte nog med det utan myten är också den främsta motiveringen till varför de som verkar mot sexindustrin anser sig kunna gå över huvudet på de människorna som påverkas. Man kan då strunta i de som opponerar sig därför att de är trasiga i skallen. Det säger myten. Och de som håller med, ja dem lyfter man fram... för de stämmer med myten. Man idiotförklarar helt enkelt alla avvikande röster... därför att idioter kan man strunta i.

Skulle det sedan vara så att personen som opponerar sig inte kan påstås vara trasig i skallen, ja då slår man bara denne i huvudet med myten om den lyckliga horan så blir det tyst. Så gör man för att uppräthålla ett åsiktsmonopol.

Glöm aldrig att de som tror på denna myt och framför den som vore den sanning, de har ett egenintresse av att se den accepterad. Intresset ligger i den makt som myterna ger... makten att styra tyckande och opinion... makten att strunta i kritiska röster... makten att få bestämma att ens egna åsikter är de viktigaste.

---

Dessa två myter baserar sig på svart-vitt tänkande... på ett slags alla-eller-ingen resonemang. Verkligheten ser annorlunda ut. Där finns en glidande skala. I ena änden har vi den thailändske 14-åringen som förmodligen kommer att dö i AIDS inom inte alltför avlägsen framtid. I andra änden har vi en exclusiv call-girl i New York som tar 350 i timman och som håller sig till en liten begränsad kundkrets som hon har i sin lilla svarta bok. Vi snackar två helt olika världar. Och vad som finns däremellan... hur många som är lyckliga, hur många som är olyckliga och hur många som är både och... det är det ingen som vet. Inte jag. Inte du. Inte någon.

Det jag vill med den här artikeln är att bryta det svart-vita tänkandet. Jag vill väcka nyfikenhet att tänka utanför dessa färglösa tankemodeller. Jag vill få läsaren att fråga sig "Ok, om det inte är vitt... och det inte är svart... vad är det då?". Vad det är, det har jag inget svar på utan det får du upptäcka själv. Och om du söker ett eget svar på den frågan, då är jag nöjd. Då har budskapet i den här artikeln gått fram. Om du vill göra mig besviken kolla vilken chans jag ger er att reta mig, då ska du fortsätta tro på myterna.

Varsågod... valet är ditt.

Av Michael Karnerfors 16 aug 2002 11:46