När Leijonborg blir desperat

Jag är ingen större beundrare av Lars Leijonborg som politiker. Men har hittills haft anledning att tycka att han är en kunnig och anständig sådan, ibland rentav en smula modig - fast hopplöst trist. Men det sista är ju i första hand folkpartisternas problem.

Frågan är om jag och andra nu måste tänka om. De senaste förslagen - om språktest och hot om att bli utskickad om man arbetskraftsinvandrat men misslyckas behålla jobbet - är av det slaget att en normalt klok Leijonborg aldrig skulle ha kommit på dem, än mindre lanserat dem i en valrörelse.

Jag tror exkommunisten och exmoderaten Mauricio Rojas lurat skjortan av honom.

Att språktest av det här slaget förekommer lite här och där, bland annat i starkt kritiserade former i ett par av de baltiska staterna, är inget argument för att man skulle börja laborera med detta nya byråkratiska hinder mot integration i Sverige.

Skälen är de här:

a Förslaget verkar riktat mot just de invandrare som "vi inte vill ha". Är det någon som tror att Leijonborg tänkt på finländare, balter, engelsmän eller andra närstående grupper när han lanserat det här förslaget? Det luktar diskrimineringstänkande lång väg.

b Jag avundas inte de byråkrater och språkexperter som i varje individuellt fall ska avgöra vem som ska få passera nålsögat och bli medborgare och vem som inte nådde ända fram - kanske satte prickarna fel över å, ä eller ö och möjligen talade som en korsning mellan skåning och tornedaling med inslag av obegriplig stockholmsslang.
Pengarna till löner för denna nya byråkratkategori gör självklart bättre nytta om de till exempel används för förbättrad svenskundervisning för invandrare.

c Alltså. Detta är en skenlösning på ett verkligt problem. Det verkliga problemet handlar om möjligheter att lära sig svenska genom bra undervisning plus möjligheter att träna sin svenska genom att träffa svenskar dagligen, få vänner bland svenskar, få jobb på arbetsplatser där man talar svenska och så vidare.

Just därför att språkkunskapen är så viktig för att kunna klara sig hyggligt så ska den inte användas som hot mot vissa grupper.

Enkelt uttryckt: att villkora medborgarskap i Sverige med denna nya regel, som gör det svårare för vissa invandrargrupper, bidrar inte alls till det folkpartiet jobbat för länge - effektiv integration i former som inte kränker människor.

Det hela är svårbegripligt om man inte väger in att partitoppen inför det här valet, och Leijonborg själv, var i desperat behov att hitta en fråga där han kunde tänkas locka röster från folk som normalt inte har mycket till övers för liberalism och folkpartiets hittillsvarande inställning till flyktingar och invandrare som inte är blonda och blåögda och tror på den kristne guden.

Rätt så obehagligt alltså. Hade jag varit folkpartist hade jag haft att välja mellan att vara generad å partiets vägnar, skämmas som en hund eller vända denna lilla stockholmsklick av bror duktig-politiker ryggen.

Av Henrik G Hermansson 15 aug 2002 10:41