Coffeshops, red light & tulpanlökar

Amsterdam, maj, -99

Hej M
Amsterdam är som en småstad med för många hus.
Om man blandar Venedig, Berlin och Glesköping är det inte omöjligt att just Amsterdam blir resultatet.
Det motsvarar mina förväntningar.

Just nu, i skrivande stund, är saker så bra som de överhuvudtaget kan vara. Jag sitter i vad jag tror kallas brun bar/kafé. Namnet är självskrivet. Allt är brunt här: väggarna, innehållet i glasen och kläderna på gubbarna.
På det här stället är det mest äldre herrar och jag. Det kändes som jag störde en intern diskussionsklubb när jag kom in, men nu har de åtminstone slutat tittat på mig.
Jag har en öl, ett skrivblock och ett paket cigaretter framför mig. Lokalen luktar av gammal cigarrök och den enda underhållning från etermedia är en radio bakom bardisken.

Det var några saker jag tänkt göra under min visit här:
- Beöka Anne Franks hus
- Van Gogh muséet
- Kolla i Red Light District
- Köpa tulpanlökar åt mamma
- Köpa en joint i en coffeshop

Turistgrejer. Man tror ofta man kommer göra mer än man faktiskt gör. Men jag lyckades med exakt 40 procent av vad jag föresatt mig, vilket inte är ett dåligt resultat.

Mer än något annat har jag promenerat. Stan är bra för sånt. Man kan följa kanalerna, titta på hus och flodbåtar bostäder. Husen är sneda, vinda och pekar åt lite alla möjliga håll. Många är äldre. Cirka 7 000 historiska byggnader finns enligt en stadsguide jag läste.
Flodbåtarna har en del intressanta utsmyckningar. Jag har sett varianter från en 70-tals hippies våtaste dröm till vit marmor och stora fönster.

Förr eller senare tog promenaderna och kanalerna mig till Red Light district. Det är verkligen mycket rött där. Ganska otrevligt är det också. Det är en sexindustri som gått bärsärk. Unga flickor, bland annat, står i skyltfönster och mer eller mindre ljusskygga går in och ut. Det finns oräkneliga av dessa skyltfönster, sexklubbar, shoppar och till och med ett museum om ämnet. Distriktet är en populär plats. Fullt med folk, av vilka säkert minst hälften var turister som jag.

Coffeshops finns lite överallt och jag märkte att de ofta såg ut som vanliga barer. Samma guide som skrev om de historiska byggnaderna nämnde att deras namn ofta inkluderade ord som: happy, free, high, dreams... Jag minns inte vad stället jag gick in på hette. Egentligen skulle jag ha en Heineken igen. Sötaktig röklukt och en kille som sålde preparat med tillbörliga attiraljer förklarade snabbt ställets karaktär. En joint kostade cirka 20 kronor och var styckeförpackade i små plaströr. Knarkförsäljare tänker tydligen inte heller på miljön.

Det var hörnstenarna i min resa. Van Gogh Muséet får jag ta nästa gång, Anne Frank likaså och jag vet inte ens om mamma är så förtjust i tulpaner.

Vad mer kan man säga? Allt egentligen, det finns så mycket. Men jag kortar ner det till att jag även åkte i en kanalbåt och frös samt fick in några slags plättar med florsocker på när jag ville ha en kaka till kaffet. Två saker som visade sig trevligare än de verkade vid första anblicken.

Imorrn drar jag till Shipol, flyplatsen. Den ligger tydligen på någon gammal skeppskyrkogård. Hoppas inte det är något dåligt omen.

Vaarwel
/A

PS: Amsterdam, nyckelord: snällt, rökigt, gangsterliberalt. Du skulle gilla det.

Av Andreas Soneryd 14 aug 2002 16:36