Varsågod, tack, ursäkta, ingen fara

Jag har funderat på det där med att vara artig och tacksam. Att till exempel hålla upp dörren för någon och tacka när någon är vänlig nog att hålla upp dörren för en själv.

Tänk dig att du är en tant som är 80 år och har ont lite här och där, såsom det kan bli när man blir gammal. Tänk dig sedan att du ska ta dig via lokaltrafik till affären för att köpa mjölk. Vagnen du går på är full så du får stå, och när du står där så ser du hur folk maniskt tittar ner i sina tidningar och böcker, enbart för att de ska få slippa känna sig skyldiga när du står och vinglar. Ska man verkligen behöva be någon att ställa sig upp? Är det inte så att folk som medmänniskor och med starka ben ska ställa sig upp självmant?

Nu kommer man till tacksamheten. Ställer man sig upp och erbjuder tanten sin plats och hon bara muttrar nåt och sätter sig så har man lust att sparka henne på smalbenet. För där står man upp och försöker läsa sin bok, guppandes och skumpandes och fick inte ens ett tack för saken.

Det är synd att inte folk kan vara mer humana och tillmötesgående, nu menar inte jag att alla ska börja sjunga sånger på spårvagnen och hålla varandra i hand men det skadar inte att vara lite snällare, det är inte så ansträngande. Le och tacka folk du får något av oavsett om det är växel från kassörskan eller en bussbiljett från busschauffören, det känns bra.

Jag tror vi skulle få ett bättre samhälle om alla var lite snällare. Håll upp dörrar, ställ dig upp för äldre människor på bussen eller liknande, kör du bil så stanna för folk som går och framför allt! Le och tacka om någon gör något snällt för dig så att personen känner sig motiverad att göra om det nästa gång.

Vad jag vill säga med den här artikeln är inte att folk är oartiga och otacksamma människor, jag vill bara ge en uppmaning - tänk lite extra på att vara vänlig, det är du själv som mår bäst utav det.

Tack för ordet.

Av Lise Lindgren 09 aug 2002 09:21