Kristdemokrat och bög

Och jag vet att jag får den frågan ungefär sextiotre gånger varje dag. Kristdemokraterna har i människors ögon alltid varit ett högerkristet, konservativt och reaktionärt parti som ibland framstått som närmast moraliserande i sina handlingar. Naturligtvis är det till en stor del vårt eget fel.

Jag börjar faktiskt bli trött på att få frågan om hur jag kan vara kristdemokrat när jag är bög. Och jag blir irriterad att människor har en förmåga att berätta för mig var partiet står i dessa frågor. Nu finns jag, och antingen är jag helt tappad bakom en kärra eller så stämmer inte riktigt människors uppfattning om Kristdemokraterna.

Partiet har ett stort historiskt problem. Det bildades just som ett reaktionärt parti av kristna människor, de flesta med stark anknytning till olika frikyrkliga församlingar. Denna typ av människor finns fortfarande kvar i partiet även om de fasas ut mer och mer, ju mer partiet växer och breddas. Om det inte vore så skulle man vara tvungen att dammsuga frikyrkorna på folk som kan ta politiska uppdrag.

Men som sagt, nu är just jag medlem i partiet, ordförande i ungdomsförbundet i Stockholm och ledamot av ungdomsförbundets förbundsstyrelse. Dessutom står jag på kristdemokraternas listor i Stockholm. Varför? Det finns ett ganska enkelt svar.

Partiet har förändrats. Jag har ett oerhört stöd från de flesta, både i ungdomsförbundet och i partiet. Hela tiden blir jag uppbackad, uppmuntrad och känner att jag verkligen gör ett bra jobb i partiet. Ärligt talat så har jag mött betydligt mer motstånd och utfrysning av bögarna för att jag är kristdemokrat än av kristdemokrater som vet att jag är bög. Bögarna tror på nåt sätt att jag måste vara galen. Det är jag inte, men jag har börjat fundera lite.

För ett par veckor sedan var jag i Alingsås. En liten skitstad om ni ursäktar mig. Jättemysig och så, men fortfarande det som i folkmun av stockholmarna mest kallas för en skitstad. Jag var på järnvägsstationen med min pojkvän och hade precis missat det sista tåget till Göteborg.

Under tiden vi väntade på taxi blev vi plötsligt överfallna av två killar som bland annat knäckte mitt näsben, och så vidare. Hela paketet så att säga. De skrek jävla bögar efter oss och att de inte ville ha såna som oss ”här”.

Det här fick mig att tänka en del. Jag blev plötsligt besviken på det parti som jag lägger ner så oerhört mycket fritid, engagemang och energi på. Jag blev besviken för att man bara en kort tid innan hade röstat emot att sexuell läggning ska omfattas av hetslagstiftningen, trots expertisens rekommendationer. Bögar och flator och alla andra sexuella minoriteter är utsatta grupper och bör skyddas på samma sätt som andra så kallade folkgrupper i samhället. Och jag är ett levande bevis och exempel på hur det kan gå.

Hade jag valt att ljuga för polisen och säga att de skrek jävla jugge efter mig så hade brottet rubricerats på ett märkbart allvarligare sätt. Ni förstår dilemmat. Grunden för misshandeln är ju densamma. Nån idiot tycker inte om en grupp människor på grund av ett visst fenomen och voilà!

Men det är klart, jag kom just på att det var religionsfriheten som var hotad när kd röstade emot förslget. Detta enligt Ingvar Svensson, kristdemokratisk ledamot av konstitutionsutskottet.

Jag är ledsen Ingvar, men det är skitsnack, eller som jänkarna säger, bullshit. Religionsfriheten är mycket detaljerat reglerad av Europakonventionen som är överordnad svensk grundlag.

Lilla jag började då fundera och fundilera. Vad kan detta bero på? Jag menar, jag har ju så starkt stöd av alla grenar i partiet som inte alls har något mot bögar, men man gör tvärtom i riksdagen. Då var det någon som kläckte idén om att det kan finnas en extremkristen lobby i partiet. Efter ytterligare tänkande kom jag fram till att flera av våra riksdagsledamöter faktiskt är pastorer i frikyrkan. Och att dessa har tät och nära kontakt med andra pastorer som såg sitt hetsande och predikande hotat. Operation täckmantel, kod religionsfrihet var inledd. Inget fel i det, de gör bara det som deras väljare vill. Men de är ”in denial” så att säga. De tror inte på att jag blivit misshandlad. De har redan kontaktat polisen i Alingsås och kollat upp om uppgifterna om att jag blivit misshandlad verkligen stämmer. Kan ni fatta det?

Resten av partiet tyckte däremot inte att det var en så bra idé att rösta emot denna nya hetslag. Så jag får kämpa vidare. Och jag hoppas att man skärper till sig nästa gång. Det är faktiskt en omröstning till. Då kommer kristdemokraterna att rösta ja med ett brett leende på läpparna. Var så säkra.

Av Bojan Ticic 08 aug 2002 09:34