Bästa värsta språket

Lika roligt som jag tycker det är att blanda samman talesätt tycker jag det är att tolka vad dessa talesätt i originalform egentligen betyder, eller vad de skulle kunna betyda, särskilt beroende på vem som konfronteras med uttrycket/uttrycken i fråga. Jag tänkte nedan lista några mer eller mindre alldagliga talesätt/ordstäv och tolka vissa av dessa utifrån diverse olika personligheter, och vissa ur min egen uppretade synvinkel.

"Lagom är bäst!" är nog det mest diffusa talesätt som vårt svenska språk berikats ? med. För det första måste här klargöras VAD som anses vara bäst av lagom dos. Låt oss säga att det handlar om antalet holkar man bör röka under en rockfestival. Gott så. 75-åriga Greta, som på sin höjd rockar skalle vart tredje år på Hultsfredsfestivalen och gav upp Monster Magnet efter Superjudge-plattan, skulle kanske anse att lagom i det ovan nämnda fallet stannar vid noll. I hennes fall är lagom således lika med ingenting. För 30-årige festivalräven Jonas innebär lagom ett dussin holkar, och för grabben från Danderyd som inte hajade frågan är lagom lika med sex, eftersom det var det tuffaste talet han kunde komma på. Om lagom istället avser antalet kakor man bör bjuda på vid ett kafferep kanske antal kakor som krävs för att uppnå måttet lagom är högst hos Greta, medan antalet är lägst hos Jonas, samtidigt som Danderydkillen, som fick fråga mamman om råd, svarade sex eftersom hans mor föreslog sju och han är lite sådär lagom sic! rebellisk, som uttråkade ungmoderater i 25-årsåldern i allmänhet är.

Kvickt över till något annat, nämligen en komplimang följd av en tidsangivelse, en frekvent förekommande typ av mening som kan brukas i otaliga kombinationer. Vi kan använda följande exempel för att gestalta talesättet och dess eventuella problematik: "Men, åh, vad du är vacker i håret i dag!" Vi tillåter oss att bestämma att personen som yttrade uttrycket i fråga verkligen menade vad hon sade och inte var ironisk. Vi använder oss av följande personer för att se hur uttalandet kan tas emot: Fia Fåfäng, Positiva Petronella och Neggiga Nadia. Fia Fåfäng suger givetvis i sig av berömmet, men misströstar över att ingen säger så till henne varje dag, eftersom hon är SÅ noggrann med sitt yttre VARJE dag. Positiva Petronella slickar också glatt i sig komplimangen, men reflekterar inte över något som helst negativt med densamma. Neggiga Nadia blir väldigt illa berörd och muttrar något i stil med "Jaha, men i går såg jag fördjävlig ut, det är så du menar?!" Det som är tänkt som en uppmuntrande komplimang kan således bli till en grov förolämpning beroende på vem som tilltalas.

För att överge de olika personernas reaktioner på talesätt och övergå till sådana jag själv retat mig på, så börjar vi med uttrycket "första bästa...". För att underlätta det hela bestämmer vi oss för att det här handlar om en sittplats på en buss, och uttrycket blir därför "första bästa sittplatsen på en buss". Jag finner absolut inte någon som helst logik i det nämnda talesättet. Endast EN 1 plats kan vara den första, oavsett hur man ser det, antingen den första lediga platsen, den första platsen man ser från det att man äntrar bussen, eller den första platsen man de facto slår sig ned på. Likaledes kan endast EN 1 plats vara DEN bästa, och absolut i nämnda talesätt eftersom det annars borde heta "första bra sittplatsen...". Man måste alltså, enligt detta resonemang, utgå från att den första platsen man ser/väljer är den bästa. Men det är naturligtvis ingenting man vet, om man inte testat de andra platserna, och då har man alltså inte valt FÖRSTA bästa plats, utan enbart den bästa.

Uttrycket "lugna puckar" som svar på hur man mår, hur saker och ting går eller dylikt, är också något som får mig att ligga sömnlös om dagarna. Jag undrar lite förmätet hur en lugn puck ter sig och om det finns stressade puckar eller nervösa puckar. Man kan ju anta att det med lugna puckar menas att det handlar om lösa, ofarliga puckar läs; skott med puckar, men att lösa/lugna puckar verkligen skulle vara ett kvitto på att "det är lugnt/ofarligt" vederlades ju med all icke önskvärd tydlighet i och med Salo-skuttet i OS.

För att hålla oss fast vid idrottsliga ordstäv, kan vi konstatera att sportjournalister över huvud taget är ett slags mästare i att skapa innehållslösa alternativt tautologiska uttryck. Vad vill man egentligen ha sagt med uttrycket "bollen är rund"? Uttrycket används ofta som föresats för att berätta att man inte kan ta ut något i förskott och gärna i kombination med det efterföljande uttrycket "fotboll är fotboll, och i fotboll kan allting hända" om vi nu förutsätter att det handlar om fotboll i detta fall. Att bollen är rund känns lika nödvändigt att påtala som att en kvadrat är fyrkantig eller att en cyklop är enögd. Om bollen inte vore rund vore det inte någon boll vi dristar oss till att negligera punkterade bollar, utan något annat. Att använda detta oomkullrunkeliga faktum att bollen är rund som argument för att allt kan hända är ju meningslöst, eftersom alla spelare agerar med den vetskapen och efter den principen. Det vore ju mer adekvat att påpeka något som faller utanför den gängse fotbollsnormen för att hävda att vad som helst kan hända. Alltså, något otroligt som skett inom nämnda idrott, till exempel och nu fabulerar jag: ’1982 vände Åshöjdens Bögklubb ett 0-5-underläge på en inkastad femöring, dessutom på grus.’ Eller helt enkelt "bollen är numera inte rund" någon har bytt ut den men då är det ju som vi konstaterade tidigare inte frågan om någon boll längre.

Jag skulle kunna traggla ordstäv och uttryck tills det växte skägg på den brevlåda i vars blå skåp jag sket i den hand som föder den som låg där jag skulle bädda den skörd jag aldrig skydde några medelmåttor för att så, sådde, sånt är livet i mitt skafferi, men upp som en sol och vilse i en pannkaka gör allt till en soppa utan rimmat fläsk och reson tills fläsket blir stekt, det kokta alltså, och då är saken biff, eller snarare kebab, varför jag väljer mina ovänner och slutar på toppen av botten, för lagom är bäst när det gäller.

Av Andreas Judas Ekholm 05 aug 2002 11:43