Känslor styr världen

Det luftas flitigt åsikten på Sourze att det är för lite debatter om sakinnehåll och för mycket personberöm och personpåhopp. Särskilt i kommentarerna. Det bildas kotterier och vissa har anhängare. Folk vräker ur sig vad som helst och fakta kommer i bakvattnet. Underförstått är att detta är fel och att det finns något annat sätt att förhålla sig som är mer rätt. Juvenilt och pubertalt är ord som nämns.

Men låt oss backa ett steg och fråga oss varför det blir så här. Och handlar det bara om Sourze och är specifikt annorlunda för de personer som råkat surfa in här eller säger det något om världen?

Min teori är att alla människor försöker skapa relationer, att det är en ursprunglig drift i oss som alltid lett till ökad överlevnad och därför avlats fram i evolutionen och blivit mer och mer påtaglig. Även de människor som säger sig stå "över" detta och enbart se till sakinnehåll skapar relationer till varandra just när de säger detta och stöttar varandra i det och är överens om att deras faktamässiga synsätt är det bästa.

Och ärligt talat, visst finns det människor som du egentligen inte lyssnat på vad de än sagt? Finns det inte politiker som du läser partitillhörigheten på och sedan slutar lyssna eller någon specifik person som du bara inte tål. Dessa personer finns även på Sourze såklart, men är inte desamma för oss alla eftersom vi är olika. Att vi inte har personerna framför oss utan läser deras texter gör nog bara att det tar lite längre tid än de fem sekunder vi normalt brukar använda för att bestämma oss för om vi gillar en person eller inte.

Och smicker, denna ljuvliga nektar som man egentligen aldrig blir mätt på. Jag berömmer mig själv av att ge ärliga, personorelaterade omdömen. Samma person vars text jag sågar i ena stunden kan jag hylla i nästa. Men visst - får jag ett beundrade mail så kanske jag avstår från sågningen nästa gång.

Smicker brukar jag ofta se igenom på så sätt att jag förstår att det är smicker. Men det roliga med falskt smicker är att jag ändå blir smickrad av att någon gör sig besväret att smickra mig. Så det funkar liksom i alla fall. Jag är knappast ensam om detta synnerligen känslomässiga sätt att reagera. Smicker funkar i princip alltid och på alla om man inte är extremt klumpig och omedelbart försöker utverka fördelar ur sitt smicker.

Länge trodde jag att mina komplimanger skulle bli mer värda om de gavs sällan och uppriktigt, men så är inte alls fallet. Nej egentligen borde man gödsla med positiva utrop om man ville bli populär, men tyvärr är jag också lite dålig på att ljuga.

En viktig faktor i världspolitiken var att personkemin mellan Reagan och Gorbatjov fungerade så bra en gång i tiden - knappast beroende på fakta. Världen höll andan när Bush och Putin träffades. Varför då om det bara handlar om fakta? Fakta mellan dessa länder är väl kända och väl utredda sedan evigheter tillbaka. Nej känslor är vad det handlar om. Pubertalt och juvenilt? Knappast. Snarare mänskligt.

Så egentligen kanske Sourze bara fungerar som resten av världen. De snuskiga rubrikerna finns där så länge de får flest läsare. Alla vi normala människor som styrs av våra känslor även när vi rationaliserar dem och omvandlar dem till fakta som passar vad vi känner vill känna tillhörighet och gör det genom att berömma vissa artikelförfattare. Och säkerligen ibland genom att falla in i en kör och klaga på andra författare.

I läkartidningen läste jag för tio år sedan att våra hjärnor i princip styrs av samma basala grundkänslor som på stenålder; förutom att spikklubborna har bytts mot interkontinentala missiler. En i sig hårresande tanke.

Så länge man har minne kommer man också att ha förutfattade meningar.

Av Anna Linusson 04 aug 2002 12:41