Prästernas celibat orsakar inte pedofili

Det skrivs mycket om övergrepp på barn hos katolska präster i dagarna. Dels känner jag avsky för de vidriga handlingar som beskrivs, som orsakat så stort lidande för många; dels blir jag nedstämd för att man ofta nedsvärtar hela katolska kyrkan, och därmed också mig, för de brott som gjorts. Vissa debattörer blandar ihop korten, blandar sanning med osanning, tolkar och förvrider, på ett oärligt och elakt sätt.

Katolska kyrkan har aldrig föreskrivit och föreskriver inte heller idag självklart inte! att präster ska förgripa sig på barn. De präster som gör och har gjort sådana frunktansvärda brott handlar i strid med kyrkans lära och ska naturligtvis bli straffade för sina brott. I katolsk morallära, socialetik och lag finns en uttrycklig avsky för alla handlingar som kränker människans värdighet.

Katolska kyrkan arbetar mycket hårt för mänskliga rättigheter; miljontals munkar, ordensbröder och systrar har lagt hängivit sig totalt i tjänst för sina medmänniskor. En hel del av dessa är heliga män och kvinnor som uträttar storverk i Guds och kyrkans namn. Många av dem gör en mycket bra jobb och lever i Evangeliets anda om enkelhet och kärlek. Några av dem misslyckas med detta - några misslyckas totalt - men gör då detta i strid med kyrkans lära. Detta är inget nytt. Redan på Jesu tid fanns det elva apostlar som följde Jesus - trots Petrus förnekelse men glöm inte hans omvändelse - och en apostel som förråde honom. Alltsedan dess har det förekommit att lekmän, ordensmän/ordenskvinnor, präster, biskopar och påvar handlat med ont hjärta.

Alexander VI, som var påve strax före Luthers kända besök i Rom, hade nio barn med sex olika älskarinnor. Jesus var inte förskonad från Judas och ingen i kyrkan eller samhället av idag är förskonad från ondsinta människor. Men att beskriva katolska kyrkan som en pedofilkyrka är inte bara djupt kränkande för oss som är katoliker, utan också ett förvridande av sanningen. Ondsinta människor, vare sig de är präster, påvar, snickare, vårdbiträden eller något annat, finns överallt och katolska kyrkan godkänner inte sina medlemmars ondska, lika litet som den svenska regeringen godkänner de brott som begås av dess medborgare.

Det kanske kan invändas att det är skillnad mellan att vara präst i en kyrka och att vara medborgare i ett land. Gärna för mig, men det är omöjligt för en ledning för en grupp människor att garantera att alla medlemmar/medborgare alltid kommer att föllja dess direktiv. Inte heller katolska kyrkan är undantagen. Däremot har vissa inom katolska kyrkan varit så rädda för skandal att de velat dölja det som hänt - inte för de anser att brotten varit annat än hemska, utan för att skandaler är otrevliga.

Jag tror inte att någon som riskerar skandal tycker om den, och jag tror att många som riskerar att uthängas i obarmhärtigt kritisk massmedia frestas att tysta ner det som hänt. Detta har vi sett i både kyrkor, i Vita huset och i åtskilliga företag. Det rätta är naturligtvis att kardinaler och biskopar vågar ta skandalen och bevisa för allmänheten att man menar allvar med att göra allt som står i ens makt för att förhindra att vissa präster begår ondkefulla handlingar i framtiden. Detta har påven också gjort, när han talade inför en miljon ungdomar i Kanada förra veckan.

Celibatet är något som många sekulariserade svenskar har svårt att förstå. Det förväntas inte heller av dem. Det finns emellertid inga samband mellan celibat och pedofili eller våldtäkt på barn. Det har till och med gjorts en undersökning i USA där det kunnat fastställas att det inte finns fler pedofiler bland vare sig vanliga katoliker eller katolska präster än bland folk i allmänhet. Celibatet orsakar alltså inte pedofili.

Pedofili är en sexuell störning får man använda ordet störning utan att stämplas som intolerant? som finns hos människor i alla yrken och kategorier. Våldtäktsmän förekommer idag bland alla grupper av män, och ibland även kvinnor. Tyvärr förekommer det också bland katolska präster. Dessa tragiska människor hade troligen gjort lika mycket skada i en stabil relation det finns åtskilliga exempel på gifta och samboende som sysslat med våldtäkter på barn.

Pedofilpräster behöver vård, liksom andra pedofiler och andra våldtäktsmän, och de ska också ta sitt ansvar genom att sitta av en märkbar tid i fängelse. Men att göra påven och katolska biskopar ansvariga för pedofilskandalerna genom att skylla på celibatet är ett misstag. Celibat är en gåva som ges till vissa, och som inte ska ges till dem som inte har goda chanser att klara av det.

Jag har själv läst till katolsk präst i flera år, mellan 93 och 98, men hoppade av eftersom jag upptäckte att jag skulle bli lyckligare som gift. Men inte en enda gång under min tid som prästkandidat bröt jag mot celibatskravet, och jag är övertygad om att de som läste tillsammans med mig, men som blev präster, lever ett utmärkt liv, präglat av både Evangeliet och kyrkans moral- och sociallära.

Celibatet ger prästerna styrka och frihet att vara fäder för sina församlingar, att kunna älska inte sexuellt! sina medmänniskor som behöver deras offer, som är ett glädjefullt offer som görs av kärlek till Kristus, inget annat. Celibatet är heligt, men bär frukt endast om utövaren vill bli just helig.

Av Mårten Hemström 02 aug 2002 15:19