Den viktigaste källan till kunskap

"Arvid, du är så velig. Stå upp för dig själv", var det någon som sa till mig en gång. Jag förklarade bort det hela som om det var en sjukdom jag led av. Betonar man ordet obeslutsamhet på ett annorlunda sätt så kan man faktiskt få det att låta som en lite halvt om halvt dödsbringande sjukdom. Det räcker med en penicillinkur för att man ska bli frisk, fast man dör om man inte behandlar den. Eller blir steril. Ungefär den känslan kan man få. Värre är det med ordet velig. Lägg betoningen på i så får du se. "Äh, jag är sjukskriven, fått en släng av velig... ja, just det, antibiotika och allt. Låg på dropp hela helgen."

Jag undrar om jag någonsin kommer att bli botad. Jag har dock försökt lindra symptomen något med att så tidigt som i höstas, för snart ett år sedan alltså, besluta mig för att rösta blankt i det kommande riksdagsvalet. Det är i och för sig ett beslut bara det, men med den fördelen att det är ganska enkelt att fatta. Dessutom eliminerar det ett X antal andra alternativ som skulle kunna orsaka en obeskrivlig ångest hela vägen fram till valurnan.

För när det gäller just politiska val så väljer man inte bara att rösta på ett politiskt parti. Låt oss säga att Folkpartiet på ett högst mystiskt sätt lyckats lura till sig ens egen röst och tilltro hur de nu skulle lyckas med det får bli föremål för en eventuell framtida doktorsavhandling. Helt ovetande om eventuella följder lägger jag min röst på Leijonborgs muntra mannar och tror därmed att allt ska bli bra. Men, jag har nu inte bara röstat på Folkpartiet, jag har också blivit en folkpartist, med allt vad det innebär. Hem till spegeln för att kontrollera att ens ögonbryn inte börjar växa!

Vem drabbas inte av velighet inför ett sådant val?

Men obeslutsamhet behöver nödvändigtvis inte klassas som en sjukdom. Det går faktiskt att se hela fenomenet som något så stort som "den viktigaste källan till kunskap." Eller kanske en av de viktigaste källorna till kunskap, för att ta hänsyn till jantelagen. I vilket fall som helst så kan man se det hela som en gåva.

Få prövar nämligen de olika alternativen så ingående som en som begåvats med obeslutsamhet. Få studerar fördelarna och nackdelarna med ett beslut så noggrant som en som har förmånen att vara velig. Vi obeslutsamma har kanske ett kall här i världen trots allt. Att nysta och kika in i alla hål, att gräva och dona för att hitta eventuella lik i garderoben, eller att helt enkelt visa att kunskapen inte räcker till. Vi vill veta mer! Vi vill veta mest! Om man nu inte bara håller för öronen och gastar "la, la, la, la, la".

Förresten, våra partiledare, de som så stenhårt håller på sin linje, har de varit tillräckligt obeslutsamma för att kunna ta det stora beslut som de faktiskt har tagit, nämligen att vara sin egen ideologi? Vi får väl hoppas det, annars vet de nog inte vad de sysslar med.

Av Arvid Jurjaks 30 jul 2002 09:08