Krevadernas lustgård

Jag ser en mager hundvalp stå och gläfsa till en ton
Som är framtvingad av eldkastarens galla
Och trots att dessa flammor värmde byns population
Är kropparna så likbleka och kalla

Över lervälling och minfält svävar tankar, rök och gas
Sorgen överglänser doften av syrener
Ett skuggspel av förnedring släpas fram bland krossat glas
Under jubel ifrån krigshärens kaptener

Jag står stumt och kisar från fasornas rand
Där de stympade helgonen dansar
Bland splittergranater och pansar
Där larvfötter trampat i sand:
Krevadernas lustgård - Förlorarnas land

Solen har försvunnit bakom smoggens gråa hägn
För att slippa lysa upp bland skrik och jämmer
Betesmark och åkrar luckras upp av rostbrunt regn
I ett paradis där vanäran bestämmer

Luften andas tjära från en kyss av sot och krut
Och sveper över liemän och bårar
Bäcken blev förgiftad av en kärnvapenssalut
Och vattenkranen fäller gröna tårar

Jag blickar utöver gevär och förband
Där de själlösa änglarna kvider
Där ögonen rinner och svider
Där rättvisan stuckits i brand:
Krevadernas lustgård - Förlorarnas land

En bortförklarad sorg i en nedslagen nation
Färgas transparent av de despoter
Som ledde detta krigståg från sin trygga position
Ty de anser Gud är god så han förlåter

Lemlästade känslor i en våldtagen natur
Stiger upp mot himlavalvets fjättrar
En målmedveten lins amputerar all censur
Och tevebilden tittaren förkättrar

Jag tittar från soffan mot mardrömmens strand
Där den giftiga sjön fylls av aska
Där demokratin tvingas fnaska
Där svavlet spär på tidens tand
Krevadernas lustgård - Förlorarnas land

Av Andreas Judas Ekholm 28 jul 2002 15:01