Fascism für Alle

När man slår upp det i en ordbok så har författaren skrivit en kort förklaring; att det en aggressiv, politisk rörelse med diktatur. Han har även lagt till, lite uppgivet, att det är en nedsättande term för någon på högerkanten.

Ordet har, minst sagt, slitits ut lite.

När då Sandström drog ut på Sourze och talade om att han minsann är fascist så undrade jag vem som skulle svara och till min glädje såg jag Sirén komma mullrandes men det bestod mest i att förklara att ingen har egentligen inget förstått i synnerhet inte Hermansson någonting utom honom själv och att fascismen är jättehemsk, i synnerhet alla undermänniskor och usla personer som väljer den.

Det här är inte ett sådant inlägg. Låt det här vara klargjort att detta är min tolkning av fascismen. Jag tolkar några av de punkter som Sirén listat och utvecklar ett par själv. Det är fullt möjligt att mina tolkningar absolut inte är det som Sirén menar. På ett par punkter vet jag att det inte är det men det är ingen direkt polemik som jag eftersöker här utan en öppen debatt.

Detta skriver jag inte för att vara elak mot Sirén utan för att han är en bland få som faktiskt begripit att fascism inte är något som handlar om muskelkroppars dyrkan, företagsledning eller annat. Det skall han ha en eloge för. Dessa fenomen kan man möjligen kalla fascistoida. Skillnaden kan verka oväsentlig men överför gärna scenariot till att en människa kan vara paranoid men behöver prompt inte lida av paranoia.

Socialdarwinism är en i allra högsta grad fascistoid företeelse. Den har alltså ingenting som ingår i direkt den fascistiska ideologin men den har ett starkt band till detta när man betraktar den utövade praktiska politiken. Likt folkmord och statskommunism så dyker den alltså upp som ett brev på den fascistiska posten.

Såväl Mussolini som Hitler uppskattade socialdarwinismen, och i fallet med Hitler och Tyskland var det socialdarwinsmen som var en drivande del i den blodsreligion som medförde sterilisering och annat dyrkande av den starke och friske. Märk väl att målet inte är att framställa en övermänniska för den nationella stolthetens skull utan för att bara bekräfta den överlägsenhet som det redan propageras för. Sirén pratar om "undermänniskor" och det ordvalet är lite skrämmande då det och liknande nedlåtande ord där människor står i hierarki på grund av sina fysiska tillkortakommanden återfinns just inom Socialidarwinismens texter.

Vad man emellertid bör ha klart för sig att dessa - minst sagt vidriga - tankebanor genomsyrade hela Europa på det tidiga nittiotalet.

Antisemitism, rasism, eugenik, eutanasi, centralisering av tattare och annan diskuterades friskt i allt från ledarsidor till ledare. Det är alltså inget konstigt - om man sätter saker i sitt historiska perspektiv - att Marx ylar om "Judiska niggers", att Palme hade nationalsocialistiska föräldrar eller att det pratades rasbiologi i folkhemmet. Det var inga fina tongångar, det skall medges, men tillhörde dock den tidens förhärdade mentalitet. Alla slöt dock inte upp bakom den.

Central för fascismen den korporativa staten och föreställningen att vissa personer är födda ledare, till särskilda befattningar och att allas plikt är att villkorslöst backa upp dessa. Här har Sirén skrivit att lojalitet det är ett kännetecken och det är det absolut men det är kanske inget signifikativt sådant för just fascism. Absolut lojalitet mot andra totalitära ideologier eller religioner finns det gott om.

Demokrati, klasskamp och socialism är dock käbbel. Den har ett starkt genomslag eftersom en stor del av befolkningen inte skall tänka själv utan lyda, det gäller även begåvade och högt uppsatta personer. Man slipper alltså tänka själv och ta ansvar vilket är i ren motsats till Sandströms påstående om hur fascismen skall vara. Det är den nationella diktaturen.

Det är värt att ta en titt på de ledare som styrt i fascistiska och fascistoida diktaturer för att få en bättre bild av hur ideologin funkar. Dels urskiljer fascister och fascistoida ledare. De lägger tyngdpunkt på fienden till skillnad från exempelvis Churchill och King som lade energi på att organisera och inkludera vänner i sina ideologiska budskap. Här finns det som Sirén beskriver om ett kommande slag och en fiende. Att "måla fan på väggen". Detta uppmålande av en fiende tjänar som bollplank för att kanalisera folks ilska. Ett avgörande slag kommer dock inte alltid.

Den lojalitet som beskrivs kan ta sig uttryck med att man ska tro på den kooperativa staten. Några fascistoida nutida exempel är amerikanernas tankebanor med uppslutning bakom "kriget mot terrorismen". Att fråga om motiv och bevis är att inte tro, att inte tro är att mäla sig ur gemenskapen, att bli en av dom.

Ett kännetecken är att fascismen förnekar samhällsklassernas existens, förekomsten av överklass och underklass och den därav följande klasskampen. Överklassen - som vi benämner den - är naturlig och dess rättigheter naturliga. Detta för att fascismen är sprungen ur en borgerlig rörelse som använde socialistiska metaforer för att snabbt förfoga över folket. Fascismen utgår från att vi är alla födda till vad vi är och den som angriper den naturliga överklassen är en ond, efterbliven och samhällsskadlig individ. Radikal fascism städar bort sådana individer, särskilt om de uppvisar fysisk särart.

Fascismen hade aldrig kommit dit den var utan borgerligheten. I Italien 1920 var uppslutningen från de borgerliga total och fascimens framfart hade inte varit möjlig utan de borgerliga. Den fascistvänlige Prezzolini skrev 1925 i boken Le Fascisme att

"I de stora städerna så samlade sig de fascistiska föreningarna bestående av söner till industriledare och affärsmän. studenter, tjänstemän och ungt folk ur medelklassen. På landet anslöt sig godsägarnas söner, jordbrukstekniker, bönder, den provinsiella småbourgeisin, med ett ord som alla i den socialistiska rörelsen såg fienden till egna och ideella fördelar".

Industriföretagarna sponsrade den fascistiska fackföreningen som under sommaren 1922 hade 400 000 medlemmar.

Den politik som Mussolini uttalade i teori kunde ena veckan vara emot staten för individen, nästa var det "bara staten" Ena veckan var Marx en inspiration, nästa en stolle. Ena veckan var man "den enda sanna anarkin" och nästa var diktatur för hela pengen. Fascisters uttalande för vad dom står för, vad dom vill och vad de anser om andra politiska system bör läsas med en stor portion källkritik.

Ett annat kännetecken är fascismen förespråkar anti-intellektualism. Fascismens propaganda i Italien förespråkade ständigt och jämt att man inte behöver tänka. Att handling är att föredra och att "den fascistiske filosofen är en som handlar och inte tänker". Att "man behöver inga kunskaper. Har man bara övertygelsen." Lägg därtill Nazitysklands Bokbrännar-BBQ. Detta svarar mot att mycket av den retorik som fördes från talarstolen vädjade till folks känslor snarare än tankar och förnuft.

Ytterligare ett kännetecken anser jag vara våldet och aggressiviteten. Den förespråkar och rättfärdigare våld och hat på ett öppet och ogenerat sätt.

Detta står i bjärt kontrast mot exempelvis det våld som socialistiska stater utövat som kan ses som en blandning av talspråken "Ändamålen helgar medlen" och "Det går inte att göra en omelett utan att knäcka några ägg".

Fascismen och dess radikala tolkning Nazismen bedrev däremot inte mycket social eller ekonomisk vänsterpolitik. Det beror på självklart på hur vi tolkar "vänster" men det kan inte uppmätas vid exempelvis ingripande av staten, höga skatter eller vurmande för arbetarnas rättigheter.
Man bör nämligen studera mål, medel och syfte för denna politik.

De teorietiska skrifter innehöll mycket socialistiska programpunkter men dessa övergavs snabbt. Vill man roa sig med sådana retoriska knep och vändande på stekar så går det att samla ihop Nassen T Wilhelms postulerande att nazismen är antikapitalistisk för att den "lämnar kapitalet i fred", med fascismens nekande till klasskamp, hyllande av hierarkin, svammel om den enskildes väl, vurmande av att vissa är starkare än andra, skillnaderna mellan män och kvinnor, att ekonomiska orättvisor mellan individer är acceptabla naturliga...

...och få allt detta till Liberalism!!! Detta går att utveckla till en trovärdig artikel men det är ett anakronistiskt, enkelt och föga roande knep.

Fascist har blivit ett skällsord och att uppmärksamhetssökande individer klär sig i denna roll är minst sagt motbjudande. Oavsett skäl skall ingen få passera ostörd. De som uttalat är motståndare till fascismen uppvisar dock en minst sagt paranoid inställning: På AFA:s hemsida så skriver skribenten "Hickory" att det minsann är hela medelklassen som är ute och marscherar Det är alltså fel på alla utom dom själva och när man pratar med avhoppade medlemmar så anger de detta maniska stämplande som skäl.

Jag tror att fascismen i dag mycket väl är skickligt kamouflerad. Men de som sitter i Bryssel och Vita huset är inte fascister för det. Fascismen har dessutom utvecklats sedan 1920-talet och har inte samma idélogi eller metodik i dag. Då hade de "usla" och "undermänniskor" inte mycket kunskap eller möjlighet att basera sina val på. På den tiden - till skillnad från nu - så gick vykortspropaganda hem.

Jag tror jag förstår Siréns ideologiska bakgrund, varför han drar in socialismen så mycket så möjligt i fascismen:

Han är liberal. Jag skall inte skälla på honom för det dock. Jag har gjort det förr men det är inte riktigt intellektuellt hedervärt med sådana analyser.

Historiker hjälper oss avgöra ideologier men ideologer kan dock inte avgöra Historien.


Helene Lööf - Nynazismen i Sverige.
Herbert Tingsten - Fascismens och Nazismens idéer.
Stuart Hood, Litza Jansz, Richard Appignanesi - Introducing Fascism & Nazism.
Howard Gardner. - Sinne för Ledarskap.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 23 jul 2002 15:19