Stix second

Jag ville skriva om Kant och Hegel och tingen och varseblivningens problem. Jag ville skriva om uppfattningen av ett jag och det spegelskimmer vilket är det enda jaget kan uppfattas genom. För jag ville berätta för dig att du får mig att vara mer jag än någon annan någonsin. Men jag har glömt bort alla citat som skulle kunna hjälpa mig säga det till dig.

Men du lämnar efter dig ett tomrum. Jag låter stereon gå, jag blåser ut cigarettröken så att det hörs ordentligt, jag låter fingrarna slå ned hårt på tangentbordet så att jag ska höra vad jag skriver. Men det är tomt efter dig. Och jag går i något slags tystnad efter dig. Och det är tomt. Men det är så skönt.

Och det är så skönt att du har åkt för när jag är med dig kan jag se att jag är vidrig. Jag kan se att jag är mer sönder än jag kan greppa. Jag kan se mina sanningar. Och jag kan se att de bara är ljug.

Och att det är så skönt att du har åkt för när jag är med dig kan jag se att jag kan luta mig fram över bordet, se dig i ögonen och säga till dig: "tror du på allvar att jag bryr mig?" Och att i just det ögonblicket när jag säger sådant till dig kan jag se att det är sådant som får mig att känna att jag älskar mig själv.

Och att det är så skönt att du har åkt för att jag inte kan låta dig borsta mitt hår utan att gå sönder av att du gör det. Och att vi kan hålla om varandra och att jag kan ljuga dig rakt upp i ansiktet när jag säger att jag ska lära mig att bli en sådan som kan låta en pojke borsta mitt hår utan att gå sönder av att han gör det.

Och att det är så skönt att du har åkt för jag vet att jag säger till dig att du ger mig mer under den här korta tiden vi är tillsammans än vad jag har tagit emot av hela min omgivning under väldigt väldigt lång tid. Och jag vet att det är sant när jag säger det. Men jag vet inte vad det betyder. Och jag vet inte vad det är du ger mig, annat än att du får mig att vara mer jag än någon annan någonsin.

Och att det är så skönt att du har åkt för att när jag knullar med dig första kvällen säger jag till dig att det är my definition of murder. Att det är så skönt att du har åkt för att my definition of murder aldrig är ett mord på dig utan ett på mig. Och att det är så skönt att du har åkt för att du inte förstår det när det händer. Att du fortsätter tala om försvarsmekanismer för det är ju en term som vi använder och att du inte ser det jag som du får mig att vara mer än någon annan någonsin. Att du inte ser att jag är vidrig. Att du inte ser att mina sanningar bara är ljug. Att du bara ser att jag är sönder.

Och att det är så skönt att du har åkt för vi är nakna när vi är tillsammans och du tror på det, på nakenheten, du tror på den som någonting faktiskt men det gör inte jag. Jag kan säga att jag är sann och jag kan klä av mig framför dig och jag kan göra saker med dig och jag kan dela det mest intima med dig, men jag kan inte vara naken någon gång. Och att jag älskar mig själv när jag ser det.

Och att det är så skönt att du har åkt för du lämnar efter dig ett tomrum. Och jag vill att du ska komma tillbaka. För du är spektakulär. För du får mig att vara mer jag än någon annan någonsin.

Det är så skönt att du har åkt för i ögonblicket efter kyssen och när vi har sagt adjö inser jag vad du är för mig. Du är det bästa vapen jag någonsin har haft.

Av Annakarin Josefsson 21 jul 2002 20:35