Ren Kärlek

Hon sa, glöm mig inte
jag är violett vind
en parfymerad sommardag,
jag är tårarna under längtans
frontalkrockade rusningstid,
jag är dansen invirad på spräckta glaskupolers
trasiga scengolv,
omfamningen som midvintern
stöter ifrån sig vid isbanan,
behärskningen tonåringarna vid centralstationen
försöker löda in i järnvägsspåren,
jag är månstrålen mina vänner
hugger med blodig blick,
jag är törsten som fastnat i tullen
på väg hem från din kropp

jag sa, glöm mig inte
jag är eldgul stillhet en
svettig vinternatt,
jag är dom torra skratten
över längtans svävande fängelsebur,
jag är avdomnaren utslängd från
metallbarernas kliniska dansgolv,
frånstötningen sommardagarna mobbar vid stranden,
våldet pensionärerna vill bryta ur stjärnhimlen
och badda i sina handfat,
jag är solstrålen mina vänner
hugger med blodig blick,
jag är hungern som fastnat i tullen
på väg till din trånande kropp

vi sa, glöm mig inte
vi är vardagens minusgrad
fastklämd på förbirusande barnfamiljer,
vi är askfatet på dom rökfrias bord,
vi är monologen som hakat upp sig,
ord för ord, osäkerheten i självmordstagarnas väntesal,
tystnad bör respekteras!
vi är jacket i hemlighetens bröst,
där kärleken klättrar ur,
vi är gåvan från Alltet som tappats bort
i hierarkins svindlande trappa,
vi är fallet ur skyttens rymd,
tankarna som strimlas genom atmosfärens
sylvassa bestämda form,
vi är avtecknade nakna på universums svagt
slående hjärta, hand i hand
och med våra läppar tätt tryckta mot varandra

Av Antoni Kempinski 19 jul 2002 09:49