Fascism - undermänniskans val!

Henrik Hermansson försöker i sin artikel förklara för oss vad en "fascist" är för någonting, men Henrik Hermansson misslyckas beklagligtvis med detta.

Henrik Hermansson tycks nämligen föreställa sig att "fascism" är ungefär någon sorts blandning av elitism, värdenihilism och ligism, och räknar som exempel på fascister upp bland annat "socialdarwinisterna i företagsledningarna", polismän som misshandlar svarta i USA, högerdiktatorer och folk "på gymen" som "har svårt att tolerera" dem som "inte sköter sina kroppar".

Fascism och nazism är förvisso präglade av såväl värdenihilism som ligism, med de är dock ICKE några elitistiska ideologier, och de har ingenting väsentligt gemensamt med det vi brukar beteckna "socialdarwinism".

Med "socialdarwinsm" avses ju normalt ungefär "extrem nyliberalism", och i synnerhet avsaknaden av ett socialt skyddsnät: Den dådkraftige, duglige och djärve går det bra för, medan den oföretagsamme, oduglige och initiativlöse går under. Socialdarwinism skulle alltså vara någon sorts samhällelig motsvarighet till Charles Darwins teori om "survival of the fittest".

"Fascism" är däremot någonting helt annat. Fascism inklusive nazism karakteriseras framför allt av tre saker:

1. Gruppen nationen, rasen etcetera. samt dess föregivna överlägsenhet och historiskt förutbestämda slutliga seger.

2. Föreställningen om någon historisk oförrätt som begåtts mot denna grupp av någon annan grupp och som gruppen måste kompenseras för, helst genom just den episka slutstrid som leder fram till den historiskt förutbestämda segern.

3. Absolut krav på lojalitet.

För att en människa skall bli accepterad i en fascistisk eller nazistisk gemenskap och räknas som "övermänniska", räcker det med att tillhöra rätt grupp nation, ras etcetera. och att vara lydig och trogen mot ledaren.

Utvecklingsstörda accepterades förvisso inte av Hitler, men annars är "övermänniskokriterierna" alltså alldeles oerhört generösa. Det ställs egentligen inte större krav på "övermänniskan" än det ställs på en hund eller en draghäst.

"Strunta i dina medmänniskor och bli framgångsrik på egen hand" är ett budskap som överhuvudtaget inte förekommer i den fascistiska och nazistiska propagandan, utan budskapen är "tillsammans är vi starka", "man har gjort oss stor orätt" och "det är häftigt att lyda ledaren".

Påhittade historiska myter i syfte att fresta de obildade massorna är för övrigt karakteristiskt för dessa rörelser. Filosofen Georges Sorel, som tillhör fascismens ideologiska fäder, hävdade att arbetarklassen behövde sådana myter för att "fullfölja sin roll i historien". Så om Sverige hade blivit fascistiskt hade förmodligen Rudbecks vanvettiga feberdilleri "Atlantica" entusiastiskt upphöjts till historisk sanning.

Vilket djäkla pucko och vilket skaft som helst får i ett fascistiskt eller nazistiskt samhälle alltså titulera sig "övermänniska". Å andra sidan, den som har "fel" hudfärg eller trosbekännelse tillåts aldrig någonsin bli "övermänniska", hur duglig, hur dådkraftig eller hur stark han än må vara. Och om han i sann socialdarwinistisk anda ändå exempelvis skulle berika sig och skaffa sig mycket egendom, brännmärks han hätskt som "medlem av den internationella judiska bankirkonspirationen" eller något i relevanta avseenden jämförbart epitet.

Hermanssons besynnerliga pladder om "företagsledningarna" stämmer förstås inte alls. Det är ju tvärtom uttryckligen fullkomligt misslyckade individer som dras till fascismen och nazismen. Skulle detta vara för att de misslyckade så gärna vill ha ett "socialdarwinistiskt" samhälle? Bedömer skinnskallarna att de skulle klara sig så utomordentligt bra i den grymma konkurrensen i ett superelitistiskt samhälle där det saknas varje spår av ett socialt skyddsnät?

Eller, blir skinnskallarna fascister och nazister därför att de så himla gärna vill bli betraktde som "övermänniskor" TROTS alla sina inneboende tillkortakommanden?

Notera dessutom att både Hitler och Mussolini genomförde omfattande sociala reformer. Någon socialdarwinistiskt präglad utslagning av lojala landsmän ville de verkligen inte vara med om. Den sociala och ekonomiska politik de förde var vänsterpolitik.

Nazismens "övermänniska" har alltså ingenting med reell dådkraft, duglighet eller andra "socialdarwinistiska dygder" att skaffa.

Nej, nazismens massupphöjande av diverse puckon till "övermänniska" är snarare att jämföra med när husse kastar till sin dreglande jycke ett flottigt köttben och säger "duktig hund", efter att den enfaldiga men trofasta byrackan lyckats utföra något lydnadsprov av enklare slag.

Av Samuel Sirén 19 jul 2002 09:54