Puh. Jesus lever

Ett par veckor innan dom åkte skaffade dom sig tre får för att beta av lite av vegetationen runt deras hus. Ekologiska gräsklippare så att säga. Men vilket liv dom för. Smått irriterande faktiskt, för vad man än säger till dom så låter det som dom svarar med ett rungande "Nääää!". Trist konversation.

- Mår ni bra?
- Nääää!
- Hej på dig Klara, ett sånt fint får du är!
- Nääää!
- Bruce lille, vill du ha lite kraftfoder?
- Nääää!

Bläää. Jag ändrade då mina frågor så att deras enformiga nekande svar kändes mer positivt.

- Fryser ni?
- Nääää!
- Tycker ni att jag är ful och elak?
- Nääää!
- Skulle ni säga nej till lite kraftfoder?
- Nääää!

Det kändes betydligt trevligare.

Vad som däremot inte var trevligt var att en av de fyra katterna blev huggormsbiten igår. När jag kom dit stapplade stackars Jesus fram och skulle hälsa, jag såg då till min fasa att ena frambenet var dubbelt så tjockt som det andra. Nej... tänkte jag. Ska han nu gå och dö? En av deras favoritkatter. Just när jag ska vakta dom? Fasen också. I panik ringde jag till Djursjukhuset och hasplade snabbt ur mig en ramsa om Katt! Orm! Biten! Farligt?! Göra?? DÖÖÖR???

Det visade sig att katter oftast överlever ormbett, men dom sa ändå åt mig att hålla ett öga på honom resten av dagen. Då blev jag nervös. Gissa om jag höll ögonen på honom. Jag fick ställa in allting jag tänkt göra under dagen, jag satt istället och stirrade på Jesus och hans ben i flera timmar. Han såg faktiskt lite konstig ut och så fort han blev alltför stilla var jag tvungen att peta lite på honom för att kolla att han levde, han blev dödstrött på mig till slut. Alla de andra tre katterna strök omkring och var märkvärdigt lugna och beskedliga - jag fick då för mig att dom på något underligt vis visste att han skulle dö. Jag blev nästan arg och schasade ut dom till slut för att slippa se deras bistra miner. Försvinn, era olyckskorpar!

Inte bra att sitta stilla och glo på en katt i timtal, hjärnspökena flockas. Framåt kvällen verkade den hårt bevakade sjuklingen må bättre så jag ringde till min syster, jag hade involverat henne i problemet eftersom hon har tre katter och bättre koll på hur dom ser ut och beter sig när dom är sjuka. Vi kom fram till att han skulle klara sig men att han troligen förbrukat ett av sina nio liv. Men Jesus lever, hallelujah. Nu får det vara nog med äventyr för den här veckan. Jag orkar inte bli sådär nervös fler gånger. Dessutom har jag verkligen inte tid att sitta och glo på katter dagarna i ända.

Av Camilla Christensen 11 jul 2002 17:09