Mobbade barn med automatlådor. Del 1

Jag har bara varit lite upptagen och det skrev jag till honom och han vet det. Märkligt ordval från en som försökt klargöra att Hitler var vänster och sedan struntat att svara på empirisk bevisning med något mer avancerat än:

"Jamendetärjunamesdroppingochdågillsdetinte"

Nå, jag vill dock ge en sista och bred reflektion i denna debatt samt granska min egen och Siréns retorik.

De exempel som Sirén har listat och mobiliserat fram under debattens gång är förekomster av liknande fenomen som vi i väst vältrar oss i men är det samma sak?

Självklart inte!

Det finns en markant skillnad och detta på ett par punkter.

- Den ytlighet och ingrepp som förekommer i exempelvis i Surmastammen är sprunget ur en kultur och genomförs på traditionsmässiga eller tvångsartad basis medan vår silikonnoja sker av "fri vilja" och är sprunget ur avsaknaden av en kultur och ett dåligt egenvärde.

- Många kulturer i tredje världen har även väldigt likformiga dekorationer för att det följer den kulturens mönster medan vår utseendefixering är genomsyrad av rivalitet och presterande. Läs: Mina tuttar är större än dina eller min svenska är mycket mer fin än din. "Utseendefixeringen i västerlandet bygger på en samhällsekonomisk profitstruktur" skriver "stefan" i kommentarfältet och det är en kunnig sammanfattning av det.

- Många kulturer i tredje världen har alltså inget aktivt bejakande av ytan, ytligheten eller utseendet. De har ingen dyrkan av egot. Det är ingen samhällstrend och debil personfixering till skillnad från vår miljardindustri som stöper våra sinnen och får oss att bejaka ytlighet, rivalitet och låga drifter.

- Det finns även en viktig skillnad mellan de exempel som listats och den utseendekultur vi har här: Deras är just en kultur. Flera av kulturerna är urgamla och har inte förändrats mycket med tiden. Vår utseendekultur är i ständig förändring och i tilltagande. Bara på de senaste fem åren har den exploderat totalt. Den är hårt driven av praktamerikanskt "bigger, better, stronger & faster"-mentalitet.

- De historiska exemplen Sirén listar har alltså ingen innebörd. Det vore som att diskutera USA:s våldsbrott och höga konsumtion på handeldvapen bara för att någon skulle kontra med argumentet "att indianerna mördade även dom och hade vapen". Vi i väst har blivit mer ytliga och bejakar denna ytlighet. Alltså att vi uppvisar känslor som inte överensstämmer med hur vi mår och att vi döljer dessa med ett skal som blir allt hårdare. Det blir även alltmer som en falsk personlighet men det har ingenting att göra med att andra kulturer dekorerar eller vandaliserar sina kroppars ytor. Ytor har vi alla.

- Det finns alltså inte "förstås hur många exempel som helst på fixering vid kvinnokroppens yta" som Sirén skriver för att det helt enkelt inte är en fixering. Här återfinns dock ett återkommande tankefel i resonemanget. Sirén skriver just "finns" och i nästa mening drar han upp ett exempel på "footbinding" från Kina där det förbjöds 1911 som alltså inte finns men funnits. Han listar "geishor" som något slags exempel på ytlighet men då dessa var mer förekommande förr och då de var sällskapsdamer på tehus så kan man ju för sitt nöjes skull låna detta anakronistiska tänkande och konstatera att dom bara var "service minded" och inte alls ytliga. Att Sirén sedan spär på desillusioneringen genom att påskina att han minsann visste att footbinding var en gammal företeelse - men inte satte ut årtalet i - roar lite mer än det oroar.

- Det går alltså inte att dra paralleller med bekräftelsesökande individer med familjeheder i "muslimska kulturer". Var det "hedersmord" som Sirén menade och som kan bli följden av "att en kvinna inte får befläcka familjens heder" så var det lite onyanserat eftersom det inte är något som förekommer av islam eller någon annan religion eller ens kultur. Det handlar mer om maffia. Var det utsvävning för att belysa att familjer i "muslimska kulturer" har heder så säger det inte det någonting alls. Heder är inte heller det något som är reserverat för "muslimska kulturer". Heder inom familjer finns i Palermo, Peru och Pataya. Att Sirén inte sedan kanske har ingående kunskaper av just "heder" är inget konstigt. Detta för att jag anser faktiskt att han hänger sig åt ett ohederligt, gediget förvrängande av det jag och andra skriver.

Förklaringen till det finns i Siréns artikel "konsten att redigera citat". Alltså hur man ljuger och det snyggt. I denna artikel uppvisar Sirén en skrämmande kunskapsnivå inom ämnet citatförfalskning:

Länk: members.mcnon.com

Ett annat tankefel i argumenterandet är att det börjat tjatats om "fakta". "Faktaknappen" brukar man börja trycka på i elevrådet vid 15 års ålder. Man vill alltså göra sin egen subjektivism till någon slags vedertagen sanning för att få slut på diskussionen. Faktaknappen är rätt tjatig att trycka på men om man nu prompt måste degradera sig till sådan nivå är det bra att presentera källor och referenser. Vad som arbitrerar fakta eller inte är även det ganska subjektivt.

Ytterligare ett är att han ber mig "söka på google" efter tabeller och jag förstår att en person som använder Internet så mycket som Sirén gör och har gjort ser det som en enorm resurs och input för kunskap men man bör vara försiktig. Det förekommer allt från felaktiga dykartabeller och bombrecept apropå tabeller som är direkt livsfarliga för blivande dykare och samhällsförkastare. Källkritik är inte dumt och det skrivna ordet är att föredra.

Det om detaljerna.

Självklart är vi i väst mer utseendefixerade. Vi är pionjärer på detta område. Andra kulturer håller sig med liknande fenomen men ingenstans under mina resor och andra erfarenheter kan jag se att vi någonstans eller någon gång skulle ha maniskt flåsat så mycket över ytlighet som här och nu.

Det jag däremot kan erkänna och som Sirén missat är att det egentligen inte är så konstigt att just väst är bättre på "västlig ytlighet". Här har vi kommunikation, kabel och knull-TV samt annat emotionellt repressivt. Väst leder självklart den västliga, visuella och själsliga presterandet. Vi exporterar den.

Kan vi importera då?

Ja, Sirén skriver "hur västerlänningar är benägna att okritiskt fascineras av det främmande och det spektakulära". Jag tror inte det är så utan att folk i väst kan tänka själva och inte är så dumma och förhärdade så att de fascineras av läppförstoringar vilket den citerade meningen gällde.

Ej heller tror jag vi importerar den på ett bra sätt och här kommer det jag egentligen menar:

-> Jag tror att det finns förbaskat bra inslag i andra kulturer som kan öka vår livsupplevelse! <-

För visst är det så att det är ett bra liv vi alla söker? För att kunna leva måste man uppleva!

Det är ingen slump att man måste bygga "upplevelsecentrum" i väst med uttråkade besökare som följd.

Vi i väst håller nämligen på att "roa" oss till döds som den gode mediekritikern Neal Postman skriver i sin bok med samma namn. Därför är det viktigt att vi med ödmjuka ögon själva lär oss om andra kulturer. Det vi behöver för att kunna göra det är att släppa den mentalitet som många har i väst. Detta tänkande är inte nytt utan har funnits i tretusen år på jorden och kan summeras

"Vi är bättre än alla andra. För att vi har..."

Väl själv.

a. Mer hår.
b. Mer byggnader.
c. Större läppar.
d. Mer mat.
e. Mer papperslappar med siffror på.
f. Mera pang.
g. Större dolmar.
h. Valfri kombination av ovanstående.

Vi är dock smarta nog att kunna urskilja det som är bra från det som är förkastligt. Vissa bitar kanske inte går att extrahera. Det som jag däremot betackar mig för och som vännen och antropologen Martin Lindgren varnar för är ren "kulturparasitism" alltså att vi styckar upp kulturer som skalbolag och snabbt konsumerar det innehållet utan att förstå dess innebörd. I vissa fall så kolliderar vårt marknadstänk och tynar bort kulturens egentliga innebörd.

Det är nämligen lite vidrigt att gå på Prisextra och mala ned Sidamo Ethiopiabönor när en stor klick av Etiopiens befolkning inte har råd med en kopp kaffe. Det är lite enformigt att bönder i Indien tvingas ändra sin odling från växter de gjort i hundratals år till det som "marknaden" kräver. Det blir inte bättre att exotiska länder måste "hitta på" recept och maträtter för att tillgodose Uncle Bens andel av "marknaden" och profithunger.

Det jag eftersöker är alltså lite mer ödmjukhet och bredare sinne för nya intryck. Hade exempelvis konservativa och dogmatiska läkare öppnat sina ögon tidigare och välkomnat den kinesiska akupunkturen och inte skrivit av den som "kvacksalveri av och för gula vildar" så hade mer människor mått bättre tidigare. Den fanns, som många andra kulturella inslag i Europa redan på 1500-talet men många sjukförsäkringar täcker inte dessa i dag och ett godkännande som behandling på vissa sjukdomar kom så sent som 1993.

Är det denna 450 år långa trångsynthet vi skall vara stolta över i vår kultur? Hur många mer sådana företeelser har vår okunnighet ratat för att det sitter dogmatiska västlänningar bakom betryggande skrivbord och ljuger så mycket så näsväxten pressat tjurnacken och kraniet så långt från skärmen eller boken att det inte går att läsa ordentligt?

Problemet vi debatterar är dock större än bara ett utvik eller ytlighet. Det är inte ens en fråga om kultur. Utviken, ytligheten och utseende fixeringen är bara toppen på ett isberg.

Jag skall försöka konkretisera mig i ett par kategorier.

Fortsättning följer.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 07 jul 2002 15:41